Vuxna människor

Nu får du välja om du vill vara en dramaqueen eller ha en bra relation, säger de kloka vännerna och jag svarar såklart som jag alltid gör. Att jag inte vill välja. Jag vill ha allt.
Men likväl har man blivit sådär vuxen, som man ska vara. Inga utspel eller loskor. Man har läst så många relationsspalter och förstått hur man ska kommunicera sin ilska. Hur man ska analysera sin ilska och var den kommer ifrån. Att lugnt säga ”just nu känner jag såhär” istället för att örfila och skrika kukjävel draåthelveterå. Att kompromissa och lugnt försökt hitta en gemensam lösning istället för att ta väskan och mobilen, hälla ut det sista av ölen i den andras knä och sedan bara sticka, kanske ringa någon annan och sedan inte svara i telefonen, låta vara orolig och sedan inyourfacea med en natt i någon annans armar.

Man kan vara arg i flera timmar, det liksom kommer och går i vågor.
Blir så mycket lättare när ölen sköljs ner med kaskader av ilskna ord, så mycket svårare att försöka formulera dem inför den man är förbannad på. Den sista ölen knappt frivilligt drucken, bara ett sätt att dränka känslan. Sveper den med varje klunk och är ensam kvar vid bordet, på väg att gå.
Just nu känner jag såhär:
Kukjävel du kan dra åt helvete och nu orkar jag inte med dig längre och jag är pissigt trött på det här och ha ett bra liv skitpådig.
Nejnej, det blev ju fel. Vi är vuxna människor nu. Vi pratar som vuxna ska och innan jag har hunnit säga att jag inte ville träffa dig ikväll har du hunnit konstaterat att jag gör som jag brukar; jag flyr, och nu pratar vi lugnt och sansat om det här och åker hem tillsammans som vuxna människor.

Jag kräks i grannarnas rabatt och du blir så imponerad av att jag kan köra fingrarna i halsen att jag glömmer bort att jag är arg och det är ju inte bra att prata om sånt här när man är så tonårigt full att man kräks i en rabatt och vi är ju vuxna människor som ska prata på ett vuxet sätt.

Utanför persiennerna har dagen vaknat. Bilar och barnfamiljer, fågelkvitter, lite sol. Världen cirkulerar och vi ligger här. Bortglömda, sömniga kroppar. Andetag mot nyckelben och fingrar i min nacke. Tysta med trevande händer och kyssar i timmar.
Du gör mig så förbannad att jag vill örfila dig, hälla ut öl över dig, skrika att du kan dra åt helvete och jag orkar inte med den här skiten en minut till. Du gör mig så förbannad att jag vill ringa alla gamla ragg och vägra svara när du ringer. Du gör mig så förbannad och allra mest förbannad blir jag när jag dagen efter ligger i din famn. Just nu känner jag såhär:
Kukjävel, jag älskar dig.