Mitt i min allt för ineffektiva måndag med Futurama får jag en påminnelse från Elin om det där spexiga gästbloggandet. Istället för att i panik försöka reda ut min icke-existerande relation till bloggande väljer jag att köra på bajs. Mitt aktuella politiska manifest (tillika facebookstatus) är för övrigt att sluta vara så jävla duktig hela tiden. Så jag smäller ihop det hela; Professor Farnsworths ”What if”-maskin och min senaste oration om den där olidliga jävla förvaltningsvetenskapen jag läste i höstas. ”What if Elin inte hade hoppat av genusvetenskapsmastern hösten -08?”
Ok, så var vi var då fem stycken som dök upp på den där första fullsatta föreläsningen med siktet inställt på ”Introduktion till offentlig förvaltning och jämlikhetsfrågor” (note to self: Nästa gång du ska skriva en sådan här ”What if”-fantasi, kör på typ sitcom eller något istället för episk saga. Kan ge lite fel signaler och låta överdrivet pretentiöst).
Redan från dag ett hade vi reflekterande och självkritiska diskussioner om översättningar, förförståelser, antaganden och normer i dels seminarierummet på genusvetenskapen och dels föreläsningssalen på förvaltningshögskolan. Men vad fanns att överbrygga om bryggan i sig bara var en konstruktion för att cementera de olika disciplinernas respektive gränser? Vi fick ju faktiskt se en powerpointbild på en tvärvetenskaplig fruktsallad redan på första föreläsningen, det här skulle gå bra så bra. Men helvete vad we got served.
Disciplinkrockarnas topp tre:
1. När den delkursansvarige för ekonomimomentet på ett förberedande möte försöker lugna ner oss genusstudenter genom att säga” -Näää, men jag kan inte se hur det här ska bli några problem. Min delkurs är ju i princip sett kliniskt ren från kön”
2. När vi i ”genusgruppen” redogjort för en i vår mening slarvig begreppsanvändning i den ”hej-jag-får-betalt-per-sida”-tjocka boken om organisation och ledarskap och får frågan
”-Men vadå, gillar inte ni makt? Vill ni att alla ska bo i grottor eller så?”
3. När föreläsaren i nationalekonomi bläddrar upp runt 15 ”ekonomipappor” (hennes ord) på powerpointen som vi ska lära oss om. En enda är inte uttalat liberal – Karl Marx. Men vid de två punkterna under hans namn står det bland annat ”inte så många tror på hans teorier idag”
What to say? What to do? Vem ska lära vem vad, varför och hur? För att rädda vår egen pose kör vi konstant på strategin att underkänna frågan. Vi trashar litteraturseminarium och dissar föreläsare i anteckningsblockens radikala marginal och rider till sist bort mot solnedgången med huvudet högt.
Nu var kanske inte det här egentligen någon direkt omskrivning av hur det faktiskt gick till även om jag valt att bara lyfta upp skiten. I den där så kallade verkligheten var det i själva verket en hel del blod, svett och framförallt tårar i att försöka få ihop sin egen utbildning.
”Det personliga är politiskt är arbete är teori” såg jag för ett tag sedan som rubrik på en artikel om genusvetenskaplig forskning. Någonstans gav det lite stöd, och här kommer slutklämmen: Det är varken möjligt eller relevant att försöka klargöra vilken av variablerna ”pretto”, ”feminist”, ”nörd”, ”tjej”, ”svenne”, ”högerhänt” eller ”akademiker” som gav upphov till missförstånden, motståndet och kritiken från både elever, lärare och administration - just för att alla dessa samverkar. Att ifrågasätta vilka erfarenheter, kroppar och kunskaper som får finnas med i specifika rum är som sagt att försöka rasera väggarna. Hepp!
(Läs förresten gärna nyutkomna ”Motstånd och fantasi : historien om F” av Anna Wahl mfl för en snyggare och mer genomarbetad version av liknande frågor)
Så vad hade då hänt om Elin fortsatt att plugga med oss? Den stora skillnaden hade väl då legat i att vi hade varit en helt annorlunda konstellation om fem i vårt house, och vem vet vilka tokiga skills den där hade kunnat bidra med?
(personlig touch och flirt med bloggaren! Sandra, Sandra, looking good)
Bloggadmin Elins anm: Ja, jag började läsa till en master i Genusvetenskap. Läste ett år av genuskurser och sedan kom ett halvårs förvaltningskunskap och då hoppade jag av. Har inte ångrat mig en sekund.
6 kommentarer:
haha! det är den ultimata krocken mellan två från olika håll mumbojumboanklagade discipliner. stackars förvaltningshjon, de hade ingen aning...
Som ett exempel på våra kunskapsteoretiska förhandlingar:
-NI är kvasivetenskapliga!
-Nej, NI är!
-Nej NI!
Ungefär så
Förvaltningskunskap.... jag undrar mest, är det för att det inte är polmag eller ekonomi (typ det vi kallar företagsekonomi i Sverige fast på engelska kallas det buisniss eller management??). Eller är det hur förvaltningssverige (sp?) sköts och vad man har för parametrar?!
NEK ~ Economics på Engelska även om gränsdragningen inte är solklar.
Att förstå både FEK och NEK borde vara ett krav för den som skall jobba med att förvalta och utveckla samhällets resurser.
Tack tjocka konsult för att du precis satte ord på den där trevliga akademiska hybris jag ville lufta i mitt inlägg. Jag fattar idén om att på en yrkesinriktad utbildning - som förvaltningsvetenskap ändå syftar till att vara - försöka erbjuda konkreta verktyg. Men tyvärr handlar detta allt för ofta om att just reproducera den neutralitetsprincip som konstruerar "samhället" som något friställt från tjänstemännen som "förvaltar och utvecklar". Dvs en byråkrat utan vare sig intressen eller kropp.
Underbart Smörjis! Mer mer mer
Skicka en kommentar