Allt om min fitta (Eller: Saker som jag önskar att jag hade vetat när jag var 18)

Visste ni att P-piller ger ökad risk för svampinfektion?
Visste ni att P-piller ihop med regelbundet penetrerande sex ger ännu mer ökad risk för svampinfektion?
Visste ni att upprepade behandlingar mot svampinfektion ger sköra slemhinnor?
Visste ni att sköra slemhinnor gör att det först ger en svidande känsla efter sex, sedan även under sex och tillslut känns det mest som man har en blåslampa i fittan under hela penetrationsligget om man inte tar en paus och gör något åt det?
Visste ni att det är okej att säga nej och stopp när det gör så ont under sexet? Att det faktiskt inte gör en till ett dåligt ligg, en ofullständig kvinna och en kass tjej?
Visste ni att ju mer man blir nervös för att det ska göra ont under sexet, desto svårare är det att bli våt och desto ondare gör det ju naturligtvis och man hamnar i en ond cirkel som bara förvärrar problemen?
Visste ni att man eventuellt inte mår så bra av att ha sex när man inte är våt och det gör ont och att man inte är ett dåligt ligg, en ofullständig kvinna och en kass tjej om man låter bli att ha sex då?
Visste ni att det faktiskt kan finnas ett intresse från personen som man ligger med att veta att det inte gör ont utan att det faktiskt till och med är bra för en själv också?
Visste ni att man får ha jävligt bra sex och ingenting annat?

Av allt detta visste jag naturligtvis ingenting när jag var 18. Vem skulle ha upplyst mig om det?
Sexualkunskapen? Amen eller hur.
Barnmorskan? Som om hon sa något om nackdelar med P-piller.
Tjejtidningar? Där stod väl ingenting om att ha ont under samlag, bara alla ställningar man kunde göra det i.
Tjejkompisar? Hell no, på den tiden trodde jag att de bara skulle bekräfta min självbild som konstig om jag berättade.

Alltså gick jag i flera års tid och trodde att jag var sjuk, frigid, konstig, störd och naturligtvis – mest av allt – världens sämsta i sängen och en helt ofullständig kvinna för att jag inte kunde penetrationsknulla utan att det kändes som om hela mitt underliv höll på att brinna upp. Fnösktorr, frigid och garanterat psykiskt störd som inte kunde njuta av det självklara sexet som alla andra. Sedan la jag av med P-piller, slutade penetrationsknulla särskilt ofta och blev långsamt bra igen.

Sedan sker samma sak igen. Men den här gången vet jag allt det. Den här gången har jag dessutom den fantastiska unnesten att prata med en fin gynekolog som både ger praktiska tips om olivolja och känslomässiga råd om prestationsångest, onda cirklar och rädslan för att inte duga. Det går över på två veckor. Inte två år.

För den här gången vet jag så jävla mycket mer om min fitta. Ännu mer vet jag om mig själv.
Jag var varken frigid, störd, konstig eller dålig i sängen. Jag råkade bara ut för den dåliga kombinationen upprepade svampinfektioner, låg självkänsla och ett samhälle som ger mer råd om tantrasex än vad man gör när det känns som att man har en blåslampa i fittan.

Uppdatering:
Den här kommentaren var så viktig att den måste publiceras i själva inlägget också:
Värre när man inte visste det när man var 17, vet det när man var 20, men blåslampan inte går över utan är där alltid, när man cyklar när man promenerar när man suttit för länge när man har mens när man torkar sig efter att ha kissat. Trots operationer och år av behandling.
Då önskar man ju att man vetat det från början.

Uppdatering igen:
Tanja kom med en viktig kommentar som jag måste skriva om någonting här:
Jag vet inte om jag kände till sådant när jag var arton, men jag har ju i några år vetat att det finns saker som vestibulit och samlagssmärtor och att vissa tjejer fortsätter ha penetrationssex för att de (underförstått) är dumma, offer och ställer upp. Jag tänkte naturligtvis belåtet att där skulle jag aldrig hamna.Det tog mig väldigt många månader att inse att jag var en sån tjej som fortsatt trots smärta - för jag gjorde det inte för någon kille utan för att det var skönt också.
Och det hade jag faktiskt aldrig sett nåt om i media, eller hört nåt om från upplysare. Liksom, tänk, det är lika dumt om man gör det för sin egen njutnings skull som för att man ställer upp på penetrationsnormen.
Exakt så började det för mig också. Det är svårt att välja mellan njutning och det som gör ont också, när båda delarna händer och det är fucking svårt att veta vad som är vad och vilket man ska ta mest hänsyn till. Jag har heller aldrig hört om det i media eller av någon upplysning.
Att det finns ett mellanting mellan problemfritt, skönt sex och vestibulit, fastän det finns ett helt spektra av smärta och problem däremellan.