Mitt liv som Martha Stewart

Mycket underligt har hunnit hända redan under 2009. Jag fått skribentjobb och sidekickat i direktsänd riksradio, fått några projekt att börja rulla och skrivit krönikor för glatta livet. Jag har förlorat en morfar, men helt hipp som happ blivit nyförälskad med pojkvän och däremellan har jag dessutom hunnit flytta och blivit med mycket osäkert kontrakt men fin kombo.

Men det allra underligaste som hänt under 2009 är fortfarande faktumet att jag börjat laga mat.

Ännu underligare är det att jag faktiskt börjat bjuda folk på maten. Senast som jag gjorde det var nog 2004, möjligen 2005. Det var då som jag senast hade ett riktigt kök och någon som såg till att jag diskade efter mig.

Ikväll bjöd jag således in större delen av de fina i mitt närmaste gäng och ägnade en söndagkväll åt att prata, skratta och diskutera. Men först ägnade jag flera timmar åt att stå i en blommig sommarklänning, med rosett under tuttarna och osedvanligt lång längd för att vara jag (läs: inte fittkort) och kavla ut pajdeg tills kinderna blev rosiga. Maken till kvinnlighetschock har jag inte upplevt på länge. Men jag tror att jag gillade det. I alla fall så länge jag får kompensera med att jag fortfarande, efter flera månaders boende här, inte tagit mig för att sätta upp gardiner i sovrummet än.