- Jag är rätt kritisk, så du kommer nog inte att gilla den, sa hon och log.
Men gillar den gör jag. Jag tycker inte bara att den kommer med välbehövlig kritik, den är också nyanserad, smart och väcker frågor. Läs texten här.
8 februari 2009
Istället för Fight Club
Senast jag träffade Gertrud Hellbrand pratade hon om sin kommande text i DN om dagboksbloggande.
- Jag är rätt kritisk, så du kommer nog inte att gilla den, sa hon och log.
Men gillar den gör jag. Jag tycker inte bara att den kommer med välbehövlig kritik, den är också nyanserad, smart och väcker frågor. Läs texten här.
- Jag är rätt kritisk, så du kommer nog inte att gilla den, sa hon och log.
Men gillar den gör jag. Jag tycker inte bara att den kommer med välbehövlig kritik, den är också nyanserad, smart och väcker frågor. Läs texten här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Håller med. Men, opponerar mig mot hur dagboksbloggandet beskrivs: "...privata dagböcker utlagda på nätet...". Har bla skrivit om just detta i en essä förut. Två år sedan och det finns saker jag skulle skrivit annorlunda nu, men poängerna är fortfarande aktuella. Klicka här för att läsa.
Ja, jag älskar den essän! Bland det bästa som jag läst om skrivande och bloggande.
Och jo, det är tydligt att det är skrivet av någon med ett utanförperpektiv och jag håller med dig i din opponering.
Jag är ju framförallt noga med att skilja på dagboksbloggande av typen "idag har jag ätit och köpt det här" och den formen då man faktiskt skriver någonting allmängiltigt om saker som berör en själv. Den definitionen gör tyvärr inte Gertrud. Jag ska träffa henne nästa vecka. Då jäklar ska det diskuteras vidare.
Jag hängde lite upp mig på det här med "korvpanna". Hur representativt är egentligen det?
I övrigt var det frågan om att slå in öppna dörrar.
Men tack, vad otroligt snällt sagt! Du får rapportera vad ni diskuterade och slutsatserna sen. Väntar med spänning...
fight-club-grejen var ju bra och intressant, bloggfenomenet är annars så sönderdissekerat. det är sant att man mystifierar sin egen verklighet när man förevigar och bloggar om den, man stiliserar den och får ett utifrånperspektiv så att den kunde ha varit någon annans.
som fortsättning på isabelles kommentar: så tyckte jag att det var lite mer från början med mitt bloggande, men nu för tiden handlar bloggvärlden (för mig) mest om att hämta information jag inte vet hur jag skulle komma över annars. här hos elin, och hos dig, finns alltid något intressant att läsa om och på isobels text och verkstad får man sig lite politik till livs osv. det känns praktiskt...? att sen skriva om det på sin egen blogg kan iofs vara nån form av identitetsbyggande, men hade inte bloggen funnits hade jag nog gjort det på nåt annat sätt iaf. cirklar eller nåt.
Skicka en kommentar