Sedan kryper det på mig igen. Det gör ont. Jag blir disträ. Artiklarna förlorar relevans. Morfar måste få ta plats några timmar nu.
Utanför ligger frosten kvar efter natten och solen strålar, glittrar i det vita. Jag läser mammas blogginlägg om en av morfars sista dagar i livet. Om och om igen läser jag och jag hoppas att morfar fick se solskenet över vit mark en sista gång.
- Det blir ett fint ljus, sa morfar.
Det är ett fint ljus idag, morfar.
2 kommentarer:
Det är ett fint ljus.
Man kan se mitt hus i headern på mor dins blogg :O
Haha, just det. Du bor ju på den sidan nu. Typ vid sjukhuset någonstans uppenbarligen.
Skicka en kommentar