19 februari 2009

Gråten i halsen i receptionen

Jag borde väl ha väntat med att läsa det här tills jag kom hem från jobbet, trots att jag kunde orden utantill.
Helt plötsligt är det verkligt igen.
Han finns inte bland oss mer.
Men jag är glad att jag och mina syskon skrev en text som handlade om vem han var som människa, inte vad han uträttade i sitt liv. Minnesord ska vara personliga. De ska handla om människans riktiga gärningar: Vad människan lämnar efter sig i kärlek och minnen.