Egentligen tycker jag att den här texten är ostrukturerad. Jag har upptäckt att kombinationen av sammanlagt fyra år på skrivarkurser och just nu även en kurs i journalistiskt skrivande gör att ens läsupplevelser lätt blir lite förstörda. Man sitter mest och tänker på hur man skulle vilja skriva om, vad som borde strykas och göras om så fort det är en text som man inte tycker är helt bra skriven.
Men mest av allt skriver Amanda Svensson ändock bra om någonting symptomatiskt för hela vågen av så kallad självutlämnande skrivande, om det så är Noréns dagböcker eller bloggar:
I en sådan tidsanda uppstår förstås ett behov av att dölja. Anfall är som bekant bästa försvar, alltså: Bästa sättet att mörka fula sanningar om sin tråkiga statiskhet är att visa upp fina och trendiga osanningar om sig själv. Tack och lov har vi nu Internet. Bloggar, communitys och så vidare fungerar utmärkt för att visa upp sig själv så som man vill vara. Det är ett snabbt och effektivt medium, väl lämpat för att kunna säga en sak och sedan en annan.
Eller som Jonas Gardell skriver:
Jag är fullständigt öppen.
Att vara öppen är det effektivaste sättet att dölja sig.
Jag är fullständigt ärlig.
Ärlighet är trollkarlens lilla knyck med handen som får en att se åt fel håll.
Det är viktigt att komma ihåg att det som ryms i begreppen "naken", "självutlämnande", "öppen" och "ärlig" också är en form av identitetsbyggande. Lika förljugen och fylld av hemligheter och subjektiva sanningar som alla andra identiteter som vi visar upp för omvärlden. I en samtid då det självutlämnande rankas högre än det fiktiva är det också viktigt att komma ihåg vad som ofta driver det självutlämnande. Att bli synlig. Att bli identifierbar.
Den identitet som man skapar genom att vara "självutlämnande" är också lika mycket en skyddsmur för ens inre som någonting annat. Det bästa sättet att kunna dölja sig själv är att claima att man håller det real. På så vis kan ingen komma åt det som man faktiskt håller för sig själv och tar ens subjektiva, självfärgade sanning som just någon form av sanning.
7 kommentarer:
allt är relativt. du är ung! jag tycker hon är fantastisk, hon också.
haha, jag skrev ett argt och lite avundsjukt blogginlägg en gång där jag beskyllde hennes framgång på nepotism, sedan visade det sig att några jag känner känner henne och vi hamnade i samma ölsällskap och ja, jag undvek verkligen att presentera mig den kvällen. hon ÄR ju begåvad, men det känns alltid skönt att ha mindre kulturellt kapital än någon som lyckats bättre än en själv.
ojoj, här slår du huvudet på spiken, som så många gånger förr. och då menar jag resonemanget med ärlighet vs (eller likamed) lögn. annars har jag haft liknande amanda svensson-faser:)
Christina: tack :=)
isabelle: exakt så.
jojo: haven't we all? (tydligen)
Har själv lite problem med allting som kallas självutlämnande, äkta, ärligt och från hjärtat. Utöver det potentiellt oärliga i att välja vilka delar man väljer att visa upp, så finns det en rent teknisk färdighetsaspekt i det hela, anser jag (som inte alltid berörs).
Att i text kunna gestalta exakt vad man känner å tänker, att närmast genom telepati överföra ofläckade snapshots över innevarande känslotillstånd, minnesbilder o tankar till en läsare, kräver ett stort (över lång tid förfinat) hantverkskunnande, som jag ser det. Det är inget som vem som helst kan göra för att den råkar känna för det. Och ingen färdighet man med automatik besitter för att man registrera sig på blogger.
Det krävs inte bara mod, karaktär och mognad för att vara ärlig (i textform bör kanske tilläggas). Det krävs lite skillz också (jag skrev med z för att visa att jag under trettio, så ingen tror att jag är en gamling.)
Jack: jag håller helt med dig. bara för att det är utlämnande betyder det inte per definition att det är bra och det är svårt att göra det personliga allmängiltigt. snygg stavning på skillz.
Den där Gardell är inte så dum. Vem är dum nog i dessa skeptiska tider att tro på den nakna sanningen? Vi lär ju oss att ständigt vara kritiska, att ständigt försöka se bakom masken och avslöja det dolda.
Varför skriver jag som en dålig journalist?
Vilket fall som helst, ett bra tänkvärt inlägg. Naturligtvis klär man inte av sig för att bli naken, utan för att synas. Så naturligtvis har du rätt att "självutlämnande" och liknande begrepp är en form av intrycksstyrning. Men samtidigt, spelar det någon roll? Om yta är allt vi har, kanske vi skall hålla oss till ytan. Vad en människa vill vara säger en hel del om henne. Hur hon skriver, säger ännu mer. Lyckligtvis verkar de flesta av oss skriva, om inte direkt ur vårt hjärta, så åtminstone direkt ur vårt habitus.
Skicka en kommentar