Snöflingorna

Ölen är så dyr här, men jag och V. ignorerar det för det är juldagen och vi är hemma i småstaden och hennes vän kommer dit, frugan kommer dit och sedan kommer mitt gymnasiegäng dit också.
Två generationer närmaste vänner som möts och A. som berättar pinsamma högstadiedetaljer om mig för frugan, som jag bara känt ett par år, frugan som skrattar och chockas, jag som hötter med fingret åt A. och skäms sådär som om det var min mamma som berättade fåniga barndomsminnen för min nya pojk/flickvän.
Två generationer närmaste vänner som jag delar dåtida och nutida minnen med, vi fyller i luckor och är dem vi är med varandra. Jag och V. high fivar över år 2008 som bästa året någonsin, sådär som man alltid säger men den här gången måste det vara sant för sämre år än 2007 kan det väl ändå inte bli, tänker vi.
Jag uppdaterar gamla vännerna med överblickar, de nutida bästisarna med närmare fakta och sedan leker vi jag har aldrig-leken som brukligt, där P. ställer sexfrågor hon vet att jag kommer att dricka på. Detaljer ska fås ur mig och P. flinar mot mig.
- Hur visste du?, skrattar jag chockat och hon påminner mig om att hon ett tag bodde med mig och exmannen, så diskreta var vi inte och jag rodnar.

Frugan frågar om mannen från i lördags och jag berättar det där om det nyktra och fina sms:et häromnatten och hon frågar om jag ska höra av mig och jag svarar sanningsenligt att jag raderat hans nummer för det är så jag gör just nu.
Sedan ringer numret jag raderat och vi är inte på samma ställe, men jag säger var jag är och en stund senare står han utanför och väntar på mig. Nästan stängningsdags och jag tar jackan och går, kramar om A. som återvänder till Stockholm och utanför står han och V. skrattar för så full är han faktiskt och jag ser med lidande blick på henne när hon hejdå-kramar och good luckar.
Han står där och vinglar och ser på mig länge och helt plötsligt är jag så arg och det snöar, det vräker ner, jag vill hem.
Han pratar, han sluddrar, han håller om mig och säger att jag väl kan följa med och jag värjer mig, torkar snö ur håret och säger att jag ska gå hem.
- Bara gå med mig en sväng då, säger han, om du inte vill sova med mig, bara gör mig sällskap en stund och jag rycker på axlarna och vi går.
Snön har redan täckt gatorna som varit ishala och grusknastriga, vi halkar omkring på gatorna och han försöker fånga min midja, jag går i förväg, vet att han är för full för att hålla jämna steg.
Han som pratar Judith Butler, könet och sexualitetens illusion och makt i samkönade relationer och jag som fräser åt honom att han ju inte menar något av det där utan bara tror att det är enklaste sättet att få feministfitta och han frågar varför jag är så arg och jag svarar inte.
Han som pratar om hur han tittat på mitt nummer, tänkt på mig, tycker jag är vacker och jag som suckar och vägrar ta hans hand.
Upp mot de övre kvarteren går vi, glider över snötäckta, hala gångbanor ner mot en gångtunnel dit snön inte fått tillträde. Marken fast asfalt, han hinner ikapp och tar tag i mig, säger att han vill hålla om mig.
- Är det där ditt sätt att säga att du vill knulla mig?, säger jag med min spydigaste röst.
- Var inte sån, säger han, slår ner blicken och säger att det är hans sätt att säga att jag är fin.
- Tänd min cigarett då, säger jag och ger honom femåringstjuriga blicken, blåser ut det första blossets rök i hans ansikte.
Jag trycker honom ifrån mig, går i förväg ut ur tunneln där han står kvar, ropar mitt namn så att det ekar mellan betongväggarna. Jag går fortare, kängorna glider med snön över isen, jag faller och blir liggande. Han som kommer efter med armar och händer och munnen som är vid mina läppar, tungan i min mun. Jag kall och blöt och varm och våt och tungan, händerna överallt och på kinderna sträckta uppåt himlen landar snöflingor. Han viskar att jag är vacker och jag skriker inuti att han ska vara tyst och jag är argast i hela världen och med sin hand stryker han bort snöflingorna på mina kinder, de har redan hunnit bli vatten.