I was looking for some action, but all I found was cigarettes and alcohol.

Det är alltså inte tjejen som bloggar som skrivit lappen. Erik hittade den på Kings head i fredags. Det finns något så oerhört rörande och samtidigt jättesorgligt med den. Jag ser framför mig hur de två singeltjejerna suttit där och verkligen sagt till varandra och sig själva att nä, nu får vi banne mig skaffa oss den där pojkvännen. Nu lägger vi upp en strategi här på servetten.
Jag undrar vad som hände när de kom till genomförandet för delmål 3. Helt plötsligt tog det stopp. Hopplösheten började skina igenom. Sedan drack de några tequila och lindrade sina ensamma hjärtan med ett varsitt one night stand den här natten också. Strategilappen glömde de kvar. Eller så insåg de vid tredje delmålet hur jävla befängt det är att längta efter att få en pojkvän, gick ut och bara röjde och hade kul istället. Lite som vi fyra tjejer som en gång ingick i pargänget och nu sitter som singlar och skålar på Uppåt Framåt. Jag och V. som innoverar nya fylledrygheter i form av Scrubs-Todds highfivande. Frugan som står på dansgolvet och kallar oss för jävla baktaktsslynor. Vi pratar om att det är symboliskt, vi fyra tillsammans. Jag tänker att det bara är ren kärlek.

Maja suckar åt mig när jag tar bloggpaus några dagar. Jag måste faktiskt tänka på folk med tråkiga kontorsjobb som sitter och trycker på uppdateraknappen på min blogg flera gånger om dagen. Jag hänvisar till ett liv i 180, där min nya dator fortfarande står ouppackad och golvet är så ostädat att när jag går med barfotavåta fötter från duschen genom köket fastnar en hel tallriksmodellsfrukost under dem. Jag pendlar mellan att kippa efter andan på HDK:s julmarknad, som jag någonstans visste att jag inte ville gå på och att stå på dansgolvet på Uppåt Framåt och dansa till New Order och må bäst i hela världen.
Det var det där som hände efter att jag satt sista ordet i råmanuset. En tomhet som alltid måste fyllas.

Också går jag in på Publik och ser Rådjursögon sitta i ett hörn och i samma stund inser jag att DJ:n spelar Nas Play on playa.
- Nämen skämtar du med mig?, skriker jag inombords till Gud, vad är det du vill säga? Det har ju gått ett år sedan henne och den här låten, liksom kom igen. Det är inte december 2006 längre!
- Nä jag vet, svarar Gud, men vad har egentligen hänt på den tiden Elin? Liksom okej, du har skrivit en halv roman, bytt adress, tagit några universitetspoäng, besökt några nya städer och legat med några fler människor och släppt taget om andra. Du har upptäckt Adam Tensta och lärt dig att det finns ett ord som heter poka. Men utöver det? Är det inte så att du just nu springer omkring med exakt samma jagande hjärta som då? Det är fönat hår, smink och nya kläder. Det är alkoholen som du bara fortsätter dricka, precis som pengarna på kontot som rullar ut i samma takt som ölen som du köper både fredag och lördag. Det är sättet som du gömmer minnen av det som känts i famnen på någon som absolut inte känns alls. Det är såsom du lägger dig under täcket och andas i fyrkanter, väntar på sömnen som uteblir. Det är flykten på torsdag, Norrlandsexilen.

- Point taken, svarar jag, men vad vill du att jag ska göra åt det nu egentligen? Sedan sveper jag en öl till och går vidare ut i natten. Vaknar inte förrän sent nästa eftermiddag av att frugan oroligt smsar och undrar om jag lever. Det gör jag. Kanske inte på det sätt som jag skulle önska, men det är ju ett sätt i alla fall och stundom mår jag riktigt bra. Jag kan se mönstren från det senaste året. December 2006 hade jag ingen aning om att mönstren fanns, att de skulle komma att existera. December 2008 kanske jag också har lyckats bryta dem.