Akta er killar, här kommer Gud och hon är rätt less just nu

- Tror du att män eller kvinnor ljuger mest?
- *Svarar inte utan låter frugan babbla lite innan vi ställer oss någon annanstans*
- Hej, du jag frågade ju dig förut. Tror du att män eller kvinnor ljuger mest? För jag läste en artikel i aftonbladet som skrev om att kvinnor drar fler vita lögner än män, typ om sin vikt och så.
- Jahadu
- Ja, vad tror du då?
- Jag tror att det är skittråkigt med generaliseringar, jag sysslar inte med sånt
- Nähä okej…men om vi skulle generalisera för en kväll. Om vi säger såhär; vilka människotyper tror du ljuger mest?
- Sorry, ointressant ämne.
- Jaha…okej. Såhär då: Jag tycker du är jättesnygg. Jag försöker starta en konversation med dig. Det här var min öppningsreplik.
- Men varför säger du inte bara det då?
- Men är det inte ganska uppenbart att jag är attraherad av dig om jag kommer fram och börjar prata med dig i en krogmiljö?
- Kanske det men om du sagt att jag var jättesnygg hade jag tyckt att du varit smart men när du drar trist generalisering om kvinnor och män blir jag bara less. Plus att du uppenbart snott det från Neil Strauss The game.
- The game vadå?
- Amen skärp dig.

Det är som de säger att nu är jag singel igen och jag kan inte längre skylla på pojkvän och regelbundet sex och Amsterdam är omöjligt och många mil härifrån och det är nu som jag inte har några ursäkter till mjukbyxor och film på en fredag, precis som inga ursäkter finns till att inte dra de där helkvällarna och aldrig gå hem i tid och alltid flirtögon och tolka blickar och leenden, fast jag inte vet hur man gör.
En hets; kommer den inifrån eller utifrån den här gången? Jag vill bara hålla fast min energi, här hos mig. På mig. Vill möta massor med intressanta människor, diskutera sådär som jag och han ovan en stund senare befinner oss i snack om Timbro, Chomsky och språkteorier, utan att jag för en enda sekund överväger att lämna ut vare sig tunga, telefonnummer eller kropp. Vill sitta hemma i mjukisbyxor och skriva när jag helst känner för det. Vill hellre ha en tom mobiltelefon än en som innehåller tvetydiga sms jag måste tolka. Vill hellre vara jag rakt upp och ner istället för att flirtförställa mig, även om det innebär att jag är bitchig, kaxig och konstant ifrågasättande istället för att bara nicka och le.

Man kan säga att jag kanske bara är rädd och därmed har stängt av mig själv. Man kan säga att jag är rädd för att jag kommer att behöva bli besviken, känna mig ratad, avundsjuk på väninnor eller ge mig in i saker där jag riskerar någonting. Man kan kalla mig viktorian när jag bara ligger med folk som på allvar fångar mitt intresse och övertygat mig om deras intelligens och humor innan jag ens överväger dem och lets face it, jag har ganska höga krav gällande intressanta människor, de är ärligt talat rätt få.
Eller så är det någonting som förändrats inuti, en känsla jag längtat efter, något som sakta rör på sig i rätt riktning.
Jag är så jävla bra. Jag är så grymt snygg. Jag kommer vara det även om jag sitter i mjukisbyxor och skriver en roman. Jag kommer vara det även om jag sitter ensam på treans spårvagn, ägnar dagar åt mig själv, inte har några nya telefonnummer i telefonboken. Jag kommer vara det även om jag gapar åt män och drar hem och sexlivet stavas egentid och inte tvåsamhet. Jag skiter i vilket just nu. Min energi är bara min och den är fantastisk och en unnest. Vill du ha lite av den får du banne mig jobba på att förtjäna den också.