Det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå.

Han har kommit till sida 23 i mitt råmanus när han sms:ar.
Jag har nu hunnit börja gråta tre gånger. Det här är grymt, Elin.
Jag tänker att herregud, sida 23, han har ju inte ens kommit till the heavy parts än.
Sedan frågar jag honom på msn om det här med gråten. Jag vet att det inte är någon happy go lucky-historia, liksom vad hade ni förväntat er av mig? Men vad är det som gör att både han och LSM gråter?
Han svarar att det väl handlar om att det är bra skrivet, men också om vår historia, min historia. Han läser orden som han en gång hörde mig berätta dem med gråtrösten, får samma känsla som då.
Jag vill bara krama om det lilla barnet och säga till henne att allt kommer att bli bra, skriver han.
Kommer det att bli bra då? Svarar jag men raderar det.
Men så gör det då snälla, jag behöver det idag, svarar jag men raderar det.
Nöjer mig med ett tack, fint skrivet.
Det är någonting som Cloern skriver som jag återkommer till under vår så kallade efterfest den helgen. Då vi båda ligger uppkrupna i min soffa under varsin filt och deeptalkar till en ljudvägg av Jocke Berg-lyrik. Hans ord blir ett eko av mina, eller om det är tvärtom men i vilket fall som helst.
Jag tänker på det som hon skrev.
det är som man tror att man inte förtjänar nåt äkta och bra, när man en gång förlorat/dissat någon som är just det.

Det finns två människor som jag uppriktigt gett en chans och förlorat mig lite i sedan den dagen då jag lämnade honom. Det är ingen slump att det blev just de två. För någonstans visste jag att det inte skulle kunna bli bra, att jag inte skulle få så mycket som jag förtjänade. Ingen av dem skulle se det lilla barnet och vilja krama det. Ingen av dem skulle någonsin hinna så långt. Ingen av dem skulle någonsin vara intresserade av det. Det är ingen slump att de människor som sagt exakt rätt saker vid rätt tid är dem som jag inte klarat av. Att det är dem som jag lämnat.
Någon gång när det krisade mellan mig och mannen och jag tyckte att han gav mig för lite uppmärksamhet ursäktade jag mig samtidigt för mitt klagande.
- Det är inte så att jag kräver några kärleksbrev eller rosor eller dagliga telefonsamtal, sa jag, jag vill bara känna att du bryr dig om mig och är kär i mig och så.

Sedan sitter jag en bakfull söndag och tänker på de där orden och på vad som just har skrivits på msn. Sedan rotar jag i en av mina minneslådor och hittar det där kuvertet innehållande fyra års kärlek. Arkiverat någonstans under skolkataloger och morfars samling med mina gamla lokaltidningsartiklar. Långa självutlämnande kärleksbrev om vilken fantastisk och vacker människa jag är. Torkade blommor, små vykort och jag älskar dig-lappar. Kvitton från restauranger som vi gick på, foton från den grekiska ön där jag satt i solnedgången och blundade medan han trädde ett halsband runt min hals, kärleksblandband med smörig soul, papper från tröstchoklad som jag fick under dåliga dagar, utskrivna avskedsmail med jag kommer alltid att älska dig-ord.

I fyra år fick jag världens bästa kärlek. Uppoffrande, närvarande, känslosam och helt fantastisk. Sedan gick jag och ångrade inte mitt val förrän det var försent. Inte konstigt att jag inte ansett mig förtjäna bättre än halvdan kärlek då.
Men det gör jag ju.
För fanihelvete, jag vill ha rosorna, jag vill höra jag älskar dig-orden, jag vill ha telefonsamtalen, jag vill ha romantiken och fånerierna och passionen. Jag vill ha kärleksbrev som fyller min brevlåda eller inkorg, kärleksblandskivorna som fyller stereon och hjärtat. Jag vill ha läppar som kysser bort tårar och händer på mina axlar som håller kvar mig när jag vill fly.

Jag inte bara vill ha det. Jag förtjänar det. Det lilla barnet förtjänar att bli kramat och det vuxna jaget förtjänar att bli älskad, respekterad och bejakad just som hon är. Jag har sonat mitt brott nu. Jag lämnade världens bästa kärlek och fick den aldrig åter. Men någon dag ska jag ha den igen och fram till dess är jag better off alone. År 2008 är inte halvdana grejer okej längre, då är det äkta kärlek eller ingenting alls som gäller.