Det var i ett samtal om litteratur och kultur i allmänhet och Jonas Hassen Khemiri och liknande män i synnerhet där det snackades flåsigt om ögongodis och föda hans vackra barn som jag tillslut var tvungen att sucka och kalla mig själv för kultursnusktant. Den värsta sortens. I Gudrun Sjödén-kläder och rödfärgat hår, såsom min mor såg ut under hennes hippie/new age-period (hon är snyggare och mer välklädd som nybliven kristen). En sån tant som flåsar över unga och begåvade manliga poeter och författare på hegemoniska sätt som gubbligan stör sig på unga deckarförfattarinnor; ett maktperspektiv utifrån ålder.
Sedan slog det mig att kanske lät jag minst lika mycket som en brud som läser skrivarkurs på folkhögskola och drömmer om att få sina texter utgivna. Nån lite halvhippie brud som fortfarande är vegetarian fast det är så jävla 90-tal, babblar om att kön inte existerar och att alla är bisexuella och har läst varenda bok i bibliotekets genushylla, har rökelse i fönstret, lyssnar på Kultiration och shoppar second hand.
Typ nån som gått i en massa terapi och har ååångest och vemod i bröstet och röker cigg genom sitt sovrumsfönster och vräker ut sina personliga issues till alla, som om hon är unik i sin ångest på något sätt.
Någon som såklart är vänster och kan hela Internationalen utantill, men valt att ställa sig utanför partipolitiken för det måste finnas andra sätt att förändra på. Hur vet hon väl inte alls, men i väntan på att hon ska komma på det dricker hon ekologiskt rödvin, läser poesi och fikar upp sina sista pengar på stans alternativa fik där hon sitter långa timmar, dricker grönt te och äter hoummusmackor och pratar om frigörelse och kärlek och det är i något av de samtalen som hon säger något om att hon vill föda Jonas Hassen Khemiris barn. Så töntigt kliché-artat att man typ kräks, liksom kom igen.
Sedan slog det mig att det ju för i helvete är jag.
Hjälp.
Lästips
8 timmar sedan
10 kommentarer:
Tills jag läste sista meningen blev jag lite stött och kände mig påhoppad. Sen så kände jag mig bara genomskådad och lite tråkig.
Men är det verkligen 90-tal att vara vegetarian? Jag tycker det är väldigt 2007, med klimatfrågan och 'köttätandets slukande av resurser' i debatter överallt. Men det är väl kanske bara mitt sätt att känna mig hipp.
ta det med en nypa salt och glimten i ögat.
i allmänna ögon tänker jag mig att icke-köttätande ses som 90-tal. hela veganvågen osv. känns inte som klimatfrågan fått genomslag i folks matvanor, även om den tack och lov börjar få det i debatten kring köttätande. kanske är vi vegetarianer både eftersläntrande 90-talshippa och före vår tid på en och samma gång.
Haha, jag är alla dessa personer...
Lägger till lite genuspoäng, min yrkesidentitet som bibliotekarie, min kånkenrygga och ett och annat yogapass mellan ölandet på andra lång och diskussionerna om att rädda världen och ett mycket motvilligt erkännande av den biologiska klockans tickande. Kommer åtminstone bli en mamma med retrovagn, tygblöjor och dagiskollektiv... Tänker jag och tror mig därmed ha rätt att leva min klyscha fullt ut.
men jonas är ju min!:)
äh, bara för att man kan göra en analys av andra människor och känner igen sig i den så betyder det ju inte per automatik att man inte är mer än allt det där.
bibli; ja men det är ju en fin klyscha. du kommer bli en alldeles suverän hippiemorsa en dag.
ano; yeahyeah, jag får väl nöja mig med att föda hans vackra barn då.
camila; definitivt inte. jag är mycket mer än den personen, absolut. men det roligaste var att jag målade upp en kategori människor och sen kunde placera in mig själv i den utan att jag förstod det själv.
Jag röker inte och genusböcker har jag liksom inte riktigt läst. Men jag har torkat skiten på en av sverigest största kvinnliga författarinnor som oftast dyrkas i "genussvängen", och jag anse inte att alla är bi. MEN en vacker dag lär jag henna mitt hår! Jag hoppas det, för jag vill va en sån tant när jag blir tant. Att det här med crustfrillor och svarta huvtröjer växer bort. Mina sista pengar går inte till fika länge, det går till folkölsfyllor (mooogeeet!)
Eller jag vet inte, så länge jag inte börjar röka så är jag nöjd.
köttätande är absolut inte 2007. Har man inte nåt hälsoskäl till att äta kött så ska man låta bli! Jonas Hassen Khemiri är albsolut 2007, han kommer nog få stanna kvar på innelistan ett bra tag till. Du lever ju iaf upp till bästa klyschan!:) kram
tina; fast jäklar vad söt du kommer vara i crustfrilla när du är 50 (fortfarande söt alltså)
becky; jag vet. det är ju faktiskt bästa klyschan :=) hur akademikerelitism och icke pk-hiphop stämmer in i klyschan lämnar jag däremot osagt.
Fuck, det är ju mig du beskriver... Lägg till socionom så blir det ännu bättre. Och risken för att jag ska börja klä mig i Gudrun Sjödén och ha stora, dinglande trä-örhängen i form av djur och alldeles för färgglada glasögon är överhängande. Jesus.
Skicka en kommentar