Jag ska berätta om vad som hände den där dagen i september när jag kom tillbaka från Norrland, nydumpad och söndergråten. Den dagen då jag gick in på Stadsbiblioteket och skulle låna lite böcker inför min bo-hemma-hos-mamma-eskapism från mitt liv. Där stod den. Dumpa honom! Så vet du att han inte vill ha dig, den svenska översättningen av He's just not that into you, mitt framför mig på faktapockethyllan.
Hela scenariot påminner väldigt mycket om när jag var som mest sjuk i ätstörningar och kunde ägna flera timmar åt att gå omkring inne i livsmedelsbutiker och stirra på mat och godis. Blixtsnabbt kunde jag plocka åt mig någonting och sedan visste jag att det var försent.
Exakt samma sak var det när jag tog Dumpa honom! från hyllan och höll den i en nervös, svettig hand.
Jag maskerade den snabbt under ett par diktsamlingar av Aase Berg och en 400-sidig antologi med akademiska texter om queerteologi. Visste att jag inte kunde ställa tillbaka den. Då skulle ju alla se att jag ens funderat på att läsa den. Tillslut gick jag till låna-själv-disken.
Den registrerades i systemet. Jag visste att det nu för alltid skulle finnas en markering i mitt lånekonto att smarta, förnuftiga, cyniska, självhjälpshatande, feministiska, självständiga Elin lånat en fucking självhjälpsbok om kärlek och relationer.
Sedan gick jag hem och sträckläste boken. Det var en skitbok. En heteronormativ, könsnormativ retardbok som mest gick ut på att hitta den rätte. Som befäste könsroller, som inte ifrågasatte någonting och som var helt igenom cheezy amerikansk. Alla tjejer i boken var dumma i huvudet. Svaren var lika korkade.
Likt förbannat mötte jag upp med vänner och sa att jag hade fått insikter. För det hade jag. Inte så mycket av boken som sådan. Utan mer av exakt det som Katrine Kielos skriver om. Och även om det som jag har skrivit om.
Fuck yes att det var en skitbok, men i en omtolkning och se-mellan-fingrarna-läsning var den stärkande. Utan den hade jag nog inte lagt ner tjejen som jag var lite hooked på under hösten så fort som jag ändå gjorde. Utan den hade jag slösat ännu mer energi på att tolka snarare än att veta. Jag tänker inte gå så långt att jag skriver att den hade en inverkan på faktumet att jag numera befinner mig i en bra relation, men jag utesluter inte möjligheten.
Så okej. Den gjorde gott. Den kan få finnas på mitt bibliotekskonto. Jag står för det.
16 kommentarer:
Men hur fan ska man (jag) komma förbi det här då? Jag känner att större delen av mitt singelliv har kretsat kring ältandet kring olika män. Inte så mycket varför de ringer, för det gör de, utan mer kring frågan "vad vill de med mig?" Jag har varken ork, tid eller lust att lägga mer energi på detta. Just nu har jag en tre månaders lång "fyra mail per dag" flirt med en upptagen kollega. idag åkte vi på ett planerat mer eller mindre påhittat och onödigt klientbesök som ursäkt för att ta en 2.5 timmars gemensam lunch. jag vet fortfarande inte om det är en flirt eller enbart vänskap från hans sida. Hjälp mig nu, ska jag a) tala om hur jag känner och att jag därför inte kan ha mer kontakt med honom. b) låta kontakten enbart bli arbetsrelaterad igen. d) bli en bättre människa, gå i terapi, vara vän trots att jag vill mer. d) inte göra ett skit, fortsätta älta varje dag, och se vart det leder?
"Kvinnor lär sig inte ta ansvar för sin sexualitet". Jag har lärt mig att vara rädd för min. I det här "kriget" verkar det inte finnas några segrare, inte om man vill vara den moraliska i alla fall. Fast å andra sidan, i vilka krig överlever någonsin etiken. Min första tanke när jag faller för någon är att varför skall jag dra min olycka över någon annan människa. Jag vill ju inte lura någon att tycka om mig, herregud, men det är väl egentligen vad det handlar om? Det finns de som hävdar att sådana är spelets regler. Men då vill jag inte vara med och spela.
Tack Elin för att du samlar alla läsvärda skribenter på din blogg. Man behöver bara scrolla ner till "Saker som jag läser" för att se om det hänt något nytt av värde i bloggvärlden, mycket praktiskt.
Hahaha, jag använder ju din läselista som indirekt RSS också, precis som Erik.
Mari: Det är flört såklart. Såvida inte du är världens bästa sällskap rent allmänt, sånt kan man ju aldrig veta. Win-win.
Tack Erik. Bra att den gynnar fler än mig själv.
GI: Kan inte du ta alla eventuella relationsfrågor som dyker upp till det här inlägget? Du är ju bäst på sånt. Jag är sämst.
ja kanske, men notera hur jag här kallade flört med en upptagen för win. alla kanske inte håller med. dock kanske vi skulle starta en frågespalt av nåt slag som bara ger såna bad-ass svar.
jo iofs.
mitt svar var mer: slösa ingen energi och prata med varandra. gå vidare om han är ett pucko.
men det är ju det svar som jag ger på allt. därför jag tänkte att du kunde gå in. du är ju iaf lite..öh varierad i dina svar.
Kombinationen upptagen + kollega låter snarare som lose-lose.
Mari: Såklart är det flört. No doubt. Men om den flörten leder till nåt mer är ju en annan fråga. Du får säkert lägga honom om du vill, men förvänta dig inte att han lämnar sitt fasta för dig. Om du kan njuta av flörten och hålla dig på den nivån så kör liksom.
Och jag använder också din blogroll som indirekt RSS :)
...och jag med!
Jag använder den också ;)
Vad gäller kollegan i första kommentaren; var försiktig om du tror att det kommer påverka jobbet för dig.... annars är u flörtar flörtar.. och ganska trevligt.
Elin: det där med självhjälpsböcker och sånt. Det klart att det suger med "genraliseringar" och att kvinnorna verkar mer än lovligt knäppo men samtidigt, det är ju så accepterat att älta som tjej. Det är ju det (iaf jag) gjorde som tonåring - tolka, tolka och älta lite till. "Vad betyder det egentligen att han tog kaffe och samtidigt tittade till höger?!"
Samtidigt måste man gå igenom en förnekelsefas "han är nog bara lite sömnig och kommer snart att ringa". Det magiska är att fatta när man måste gå vidare och inte drömma om något som inte kommer ske.
För att inte tala om att man måste se till att inte skapa sig en drömperson som inte stämmer med den riktiga personen man är tillsammans med/vill bli tillsammans med .... snabbare väg till ledsenhet finns inte.
Tack alla! Ett förtydligande är att det inte är kollega i ordet bemärkelse utan mer samarbetspartner och vi kommer definitivt inte ha sex, varken han eller jag är den typen. Har bestämt mig för min egen strategi, inse att detta inte kommer leda någonstans, ha roligt så länge det är roligt och stannar på denna oskyldiga nivå. Plan b om jag inte klarar det, dvs det tar för mkt av min energi, tala om vad jag känner och återgå till enbart jobbrelaterad kontakt.
Låter jättebra Mari. Bra plan.
Men Katrine Kielos är ju en rätt galen särartsfeminist om någon såå. Hennes krönika är rätt bra trots det.
Läst hennes bok Våldtäkt och romantik liksom? Inte världens mest lysande bok.
Fick boken (Dumpa honom) av några vänner för att komma över du-vet-vem, och ja, tyckte faktiskt att den var stärkande. Titeln i sig räckte för att jag skulle ifrågasätta min hang up en aning. Sen att allting som stod i boken var trams är ju en annan sak. ibland kan bara titeln eller omslaget hjälpa tycker jag. Som "Jag minns att jag sprang" som har absolut ingenting med mitt liv att göra (innehållsmässigt) men som fick mig att inse att jag alltid har sprungit osv...
Skicka en kommentar