Det är när han tar tre tomatskivor, varav den ena förlorat kanten och bara hålls samman av små frön i trådar, och under djup koncentration lägger dem på rad på brödet med den kantlösa i mitten för att slutligen betrakta tomatradens perfektion och utbrister ”åh ett litet solsystem!” som jag måste bita mig jävligt hårt i tungan för att inte fria till honom.
9 kommentarer:
*cute overload*
whoho, nerds gör så med en! det är härligt härligt men troligtvis farligt.
mycket farligt indeed.
Så jävla fint Elin. Åh.
*njuter* :)
Aw.
*typ dör*
Helvete jag skulle mobilbloggat solsystemet, då hade det ju funnits bildhänvisning också.
I övrigt bara aawww.
det är ungefär så jag känner när vi ligger i sängen med varsin laptop på magen och tjablar om iso-slutartid.
Skicka en kommentar