Grejen, Julia, är att det är så jävla enkelt att fejka. Det är världens enklaste genväg när du är mer intresserad av att upprätthålla myten om dig själv än att faktiskt ha bra sex. Det behöver inte handla om att tillfredsställa den andras syn på sig själv som bra i sängen (även om anpassning naturligtvis spelar in), det kan också handla om att tillfredsställa ens egen självbild.
När jag har lekt Jag har aldrig-leken har jag alltid blivit fullast. Jag är alltid den som får andra att gapa, jag tycker om att se de andras chockerade miner och jag älskar att jag är den där moderna, frigjorda kvinnan som aldrig lagt händerna på täcket och som går över de förväntade gränserna kring vad man får och inte får tycka om i sängen.
Jag har aldrig-leken handlar mest om vem som gjort mest vågade saker. Det är tur att följande frågor aldrig kommit upp, i så fall skulle jag vara tvungen att dricka på dem med.
Jag har aldrig fejkat en orgasm. Check.
Jag har aldrig blundat mig genom sex. Check.
Jag har aldrig anpassat mig helt efter min sexpartner och glömt bort att jag också ska få ut någonting av sexet. Check.
Jag har aldrig haft jävligt ont under sex, men ändå hållit tyst om det. Check.
Tack och lov är det frågor som aldrig kommer upp. Jag har aldrig-leken handlar om att vara mest vågad och frigjord. Precis som hela den nyfeministiska diskursen och samhällsandan handlar om att våga vara så frigjord och vågad som möjligt. I den diskursen är den frigjorda den lyckade och starka och lyckade och starka är vi ju allihopa.
Vem vågar prata om anpassning i heterosexuella samlag, fejkade orgasmer och kroppsnojor när man är medveten feminist och förväntas ha kommit längre med sig själv än så? Hur klarar man av skulden över att både ha svårt att få orgasm och dessutom vara en dålig feminist och kvinna som fejkar då och då?
För mig blev det ett dubbelt skuldbeläggande.
Den första skulden över att jag var dålig som inte förmådde släppa på kontrollen, öppna ögonen och hänge mig åt sexet.
Den andra skulden över att jag är en medveten feminist som gärna och ofta debatterar i sexualpolitiska ämnen och har mängder av åsikter i ämnet och ändå var den anpassningsbara kvinnan som fejkade orgasmer.
Skuldbeläggandet blev tydligt också i de diskussioner som jag hamnar i.
- Nej, jag har jävligt svårt att få orgasm, har jag sagt till några av snubbarna jag legat med (observera att det inte är ett könsbundet problem, det har inte varit lättare med tjejerna, det här är ingen heterodiskurs för mig).
- Vadå, alla tjejer jag har varit med har fått orgasm, har en del svarat.
Det var mig som det var fel på. Check.
- Jo, jag fejkar orgasm rätt ofta. Sen onanerar jag i smyg efteråt eller struntar i det tills han gått hem, har jag ibland varit uppriktig och sagt.
- Men vadå, du måste ju kräva att han ger dig en orgasm. Sådär kan man ju inte hålla på, har en del svarat.
Jag gjorde fel. Check.
Det är först under det senaste halvåret som jag har blivit medveten om det. Det är då som jag på riktigt börjat förändra mina mönster. Blivit ärligare mot dem som jag legat med och framförallt ärligare mot mig själv.
För mig har det inte i första hand handlat om att tillfredsställa någon annan, utan att ljuga inför mig själv för att bibehålla en självbild som jag tycker om. Den moderna, frigjorda bruden med kinkypreferenser på sitt sexuella register och vulgosnack i krogkön är en mycket trevligare självbild än hon som har så mycket kontrollbehov att hon inte klarar av att hänge sig åt sex med en annan människa. Att fejka en orgasm och att anpassa sig är också ett sätt att skydda sig själv. Så länge man inte hänger sig åt en annan människa släpper man inte in den i sin privata sfär. Man kan fejka en orgasm inför sig själv också. Det tog lång tid innan jag förstod varför och hur viktigt det var att jag slutade med det.
(Det här är det svåraste och mest privata blogginlägg som jag någonsin har skrivit. Det kan hända att jag tar bort det. Just nu överväger vikten av att börja prata om det på riktigt och ge en annan bild, hur jävla privat det än är.)
Uppdatering: Kom att tänka på ett bra stycke i Pierre Bourdieus Den manliga dominansen. Bourdieu är ju knappast någon stjärna på genushimlen och definitivt inte på den queera himlen, Den manliga dominansen är en råstrukturalistisk analys men han skriver väldigt bra om heterosexuellt sex och orgasm, som jag inte läst någon annanstans.
Den största skillnaden mellan manlig/kvinnlig orgasm i en heterosexuell kontext är ju att mannen får orgasm genom penetrationen, medan kvinnan för det mesta inte får det. Istället är det mannen som förväntas ge henne en orgasm och kvinnan som förväntas underkasta sig hans vilja att ge henne orgasm. Det är en väldigt förenklad analys, men jag tycker att den är intressant. Mannen förväntas ha makten över den kvinnliga orgasmen, kvinnan förväntas underkasta sig den och ge sig hän. Och sen misslyckas hela skiten och så hamnar man i ett prestationsbaserat misslyckanderace från bådas håll.
34 kommentarer:
Jag läser och tänker att om alla hade skrivit såhär uppriktiga och viktiga blogginlägg hade många mått mycket bättre. Jag fattar att det är jobbigt att vara privat på internet men jag är glad över att det finns de som orkar vara det.
Jag håller med - ta inte bort! Det är en jätteviktig poäng som jag inte ens tänkte på.
Jag menade det inte som skuldbeläggande; jag menade det som att jag blir beklämd att folk känner sig pressade och obekväma. Om du fattar. Jag vill att alla ska ha kul. Alla får påsar! (Med olika saker i?)
Jag tror att 1) när killar säger att alla tjejer de varit med fått orgasm så, eh, ja, det här med fejkande alltså. 2) Man måste inte kräva en orgasm, men man behöver inte låtsas heller. Att konsekvent hundraprocent ALLTID köra på "nej men det är ok, det behövs inte" kanske inte är någon höjdare, men man kan ju också köra så länge man har lust och/eller den andra personen är med.
Väldigt bra inlägg. En stor del som jag själv upplever i det här med fejkade-orgasmer-snacket är också skuldbeläggandet från andra tjejer. Som att det är de fejkande tjejernas fel att killarna inte är bättre i sängen än vad de är. Du borde LÄRA honom att ge dig orgasm, inte fejka, för då lär han sig aldrig. Som att man fejkar just for the pure fun of it. Klart att man inte borde fejka, men det är ju inte det som det här handlar om, man gör det inte för att man borde, utan av helt andra anledningar (som du skriver så bra om).
greta: tack. jag tycker inte att det är så jobbigt att lämna ut vare sig det här, ätstörningar osv så länge saker och ting ligger i det förflutna. eftersom jag börjat jobba på det här problemet kan jag också skriva om det. det som är svårt är mer att jag är rädd för att folk ska sluta se mig som den mångfacetterade Elin som jag är. alltså den glada, starka, smarta Elin. att jag istället "bara" blir hon som haft anorexia och har svårt att få orgasm. däri ligger problematiken i utlämnandet snarare än någonting annat.
julia: nej nej! jag kände inte alls av något skuldbeläggande från din text, absolut inte. jag har hamnat i sådana situationer som varit en återvändsgränd. din text var mer en utgångspunkt för mig att ge en annan bild. och:
1. ja, jag har alltid svarat: "du tror inte att nån av dom fejkade då?". tyvärr gör det inte den jobbiga sängkammarstämningen direkt bättre.
2. jo, det måste finnas ett avvägande där. jag är hellre ärlig än fejkar numera. och så får det bli som det blir. och det blir bra. när jag varit ärlig är det som att mina mentala spärrar släpper. ja nä, nu kommer jag snart lämna ut hela mitt sexliv här. over and out.
veckat: oj, hann svara innan din kommentar kom. och JA! jag håller SÅ med dig! jag är en dålig kvinna och öh...osysterlig för att jag inte uppfostrar män att ge mig orgasm utan fejkar och således kommer andra kvinnor få lida av mitt fejkande. jaha, förlåt.
man fejkar som sagt inte just for fun. tack för kloka kommentaren.
jag kan säge CHECK på alla de där frågorna också. många gånger har jag dock gått in i sexakten med tanken att enjoya och släppa loss och minsann inte fejka utan få honom att keep going tills jag kommer, men efter ett tag händer det dock ibland (rätt ofta under ONS) att jag ligger där och verkligen VILL och FÖRSÖKER vara askåt och känna YES, LIVET ÄR HÄRLIGT, HÄR LIGGER JAG OCH HAR SEX MED EN HET FRÄMLING!! men istället stirrar jag upp i taket och vill helst sova. typ, nöja mig med en arm runt mig under natten. då ligger det rätt nära till att fejka mig en liten orgasm så han slutar nån gång, så han kan låta det gå för sig och vi kan sova. typ. heh.
det allra jobbigaste med detta är ju att det rent kortsiktigt kan vara kontraproduktivt att ens tala om det, för att man bara spärrar sig själv ännu mer.
men jag undrar om inte snubbar borde börja tänka som många tjejer fått säga så länge, att man inte måste komma jämt. det ligger dessutom lite samma aspekt av prestation i den saken för en dude.
det ska också tilläggas att det är inlägg som dessa som gör att jag verkligen fattar att du har en så högt och brett respekterad blogg. skarpt!
En kvinna jag var med en gång i tidernas gryning tyckte att det var så fantastiskt att vi hade Kommit Samtidigt! Jag visste att det inte var sant, eller också hade hon världens mest omärkliga mikroskälvning. Det gjorde hursomhelst att mitt intresse för fortsatt deltagande i det glada Konsumgänget dalade. Men jag förstår att kvinnor kan drabbas av sexuell narkolepsi ibland och bara vilja få slut på eländet.
Jag har aldrig varit med om att en man har fejkat, däremot att många är mer eller mindre anorgasmiska och efter en längre stunds frenetisk jakt på sprutet ger upp - och då ska det alltid ackompanjeras av en ursäkt.
Det är rätt tjatigt att sex alltid måste vara så målinriktat. Kan inte tågen få tuffa förbi stationen ibland? Jag tycker det. Men samtidigt bör nog kvinnor bli bättre på att visa hur de vill ha det och kräva sin andel av de där rytmiska sammandragningarna - först. För när mannen har kaskaderat är samlaget i allmänhet slut.
Jag grät faktikst en skvätt när jag läste det här, för precis sådär är det ju. Tack för att du vågar vara privat!
Och det blir ju inte lättare av att det i många ställningar är jävligt svårt att komma åt kvinnans känsligare delar. Det innebär i förlängningen att kvinnan antingen kan avbryta penetrationen och be mannen ge henne en orgasm/göra det själv medan han väntar eller fejka så att han slipper avbryta.
Sjukt välbehövt inlägg för mig och säkert många andra, tack som fan.
Check.
ania: ja jag vet vad du menar. jag tror att tänka så jävla mycket är det absolut säkraste sättet att INTE få orgasm på. alla som kommit medan de legat och tänkt "JAHADÅ HÄR LIGGER MAN MED EN HET FRÄMLING ÅH VAD FRIGJORD JAG ÄR KANSKE SKA TA OCH FÅ ORGASM OCKSÅ NUDÅ" räcker upp en hand.
grovt: absolut. jag tycker det är så jävla skönt med killar som inte kommer att komma och som fattar att det inte är någon big deal. hela prestationstänket är ju så absurt, från bådas håll.
jo, det kan verka kontraproduktivt. fast för mig är det lite som med mina sömnproblem. när man slutat tänka/säga "jag måste sova" utan accepterat att jag lär sova kasst och bara slappnar av är det mkt lättare att somna. öh typ. men jag fattar vad du menar.
niklas: jo, men det är ju själva grundproblemet i heteroknull. att kvinnor ska "kräva" att "också" få bli tillfredsställda. som att man har nån jävla rabattkupong som man ska vifta med för att få ett kilo gratis kaffe när man storhandlar tråkvaror. den där lilla bonusen liksom. mindre centrering på penetration? det är ju just däri som prestationsångesten ligger. jahapp nu ska vi ta en liten paus här i normalsexet så att jag OCKSÅ kan få orgasm minsann och under denna mikropaus får jag bannemej se till att komma så vi kan fortsätta penetrera och så kan han komma sen.
johanna: tack själv. kommentarer som visar på behovet av att skriva och prata om det gör det värt att lämna ut sig själv. alltid.
maria: ja, exakt så. håller med dig.
opassande: det är både tråkigt och skönt att höra att vi är fler som kan dricka. reversed aldrig-leken någon kväll?
Viktigt viktigt inlägg. Uppskattar verkligen när du skriver om det dubbla skuldbeläggandet och den nyfeministiska diskursen där man måste vara så himla stark och kompetent och inte offer. Ta inte bort om du kan låta bli!
Tack för att du skriver det som så många av oss känner och känner igen oss i Elin! Jag önskar att det inte var så att ett sådant här inlägg klassificerades som privat, eller som att lämna ut sig - utan bara som ett inlägg liksom andra om livet i övrigt. Istället får det här en extra dimension i form av att "lämna ut sig". Men sällan tycker man att en man "lämnar ut sig" när han beskriver impotens, exempelvis. Det har iallafall jag reagerat över. Även när det gäller sex finns det så många rätt och fel som kvinnor kan göra än vad som gäller för män.
Om jag får bli lite privat så har jag oerhört svårt att få orgasm ihop med andra. Killar fattar inget och en del tycker nog det är skönt när jag fejkar för då kan vi båda låtsas att allt är som det ska.
Det är rätt sorgligt på något sätt.
znai: Tack. Jag är glad att jag la upp det, efter några dagars redigering och tvekan. Jag kommer inte att ta bort det, inte när jag får så mycket respons och får det bevisat för mig att det var ett viktigt inlägg. Viktigare än att behålla det privata, i det här fallet.
Fröken Lisa: Tack själv, jag håller med dig. Man borde inte behöva klassificera det som "privat" och "självutlämnande". Du får bli hur privat du vill, såklart. Tack för att du delar med dig.
Tack för att du skriver såna här inlägg Elin.
Jag ska fundera ett tag och svara längre antingen här eller i eget blogginlägg. (Precis som typ alla andra har jag ett problematiskt förhållande till orgasmen och massa saker jag tänkt på.)
Jag tycker ofta bloggar är lite fåniga o pseudopersonliga. Detta inlägg har visat att det finns hopp... Lysande!
Ta INTE bort det här inlägget.
Jag älskar dig. Det har var det bästa blogginlägg jag läst i hela mitt liv. Tack tack TACK. Jag är så glad att jag inte är ensam detta.
lsm: Hade det inte varit för våra maildiskussioner hade jag inte kunnat skriva det.
el rubiales: Tack och välkommen hit!
huskorset: Nej, det kommer jag inte att göra. Inte efter den här responsen.
r: Männ guu. TACK. You just made my morning. Jag är glad att jag inte är ensam om detta också.
Tänk vad enkelt det skulle kunna vara mellan tjejer och killar om fler vågade föra liknande diskussioner. Om resten av din blogg är lika givande så kommer jag definitivt att återkomma! Nu till sågningen ;)
@elin (ur ditt svar till niklas)
Vilken rätt anser du att killar har att kräva att bli tillfredställda? Vad är det som gör dig till en rabbatkupong och mig till ett kilo kaffe? Varför tycker du att det är jag som ska definiera "normal"?
Vilken kille som helst kan berätta att om det enda man får i sängen är en död fisk som bara ligger och tar emot och inte aktivt deltar i akten, alltid blir ett jävligt och oftast pinsamt misslyckande. Som kille ser jag det absolut inte som något självändamål att jag ska få orgasm. Snarare är det så att ju mer MEDparten hjälper till och tar egna initiativ, berättar hur det borde vara, vad som funkar och inte gör det desto bättre blir det för mig, helt självisk insikt alltså. Vid tillfällen då jag råkat ut för dessa fiskar utan varken lust eller initiativförmåga har jag oftast själv problem att få slut på eländet och det har hänt att man efter 30minuter av vändande och vridande helt enkelt gett upp lagt sig på sidan och somnat.
@Maria:
Varför alltid bara acceptera denna ständiga jakt på ställningar? Jag kan nog kanske 4 med lokala variationer och det funkar för mig. Inte för att komma med förmaningar men förhelvete fungerar någonting inte för dig säg det då (eller ännu bättre visa)! Det absolut sexigaste en kille kan råka ut för är om det är tjejen som tar initiativ eller på annat sätt är delaktig i besluten.
För er tjejer, om ni nu tror att det bara behöver vara att stöna lite högre för att fejka en orgasm. En kille som inte är helt dum eller full vet oftast om det är på riktigt eller inte. Det känns oftast rätt tydligt hur den än ser ut eller hur ni får den, förmodligen inget man diskuterar till (den ev.) frukosten dock...
Tusen takk for viktig post. Eg er ei vaksen, frigjort dame med mange års livserfaring og seksuell erfaring, oppdratt i ein feministisk heim på 70-talet. Og teksten her? Treffer rett i magen.
Kanoninlägg! Och det går att diskutera i evigheter, det finns så många facetter i det här... Och du täcker in ganska många!
joacim: "Vilken rätt anser du att killar har att kräva att bli tillfredställda? Vad är det som gör dig till en rabbatkupong och mig till ett kilo kaffe? Varför tycker du att det är jag som ska definiera "normal"?
Vilken kille som helst kan berätta att om det enda man får i sängen är en död fisk som bara ligger och tar emot och inte aktivt deltar i akten, alltid blir ett jävligt och oftast pinsamt misslyckande. Som kille ser jag det absolut inte som något självändamål att jag ska få orgasm. Snarare är det så att ju mer MEDparten hjälper till och tar egna initiativ, berättar hur det borde vara, vad som funkar och inte gör det desto bättre blir det för mig, helt självisk insikt alltså. Vid tillfällen då jag råkat ut för dessa fiskar utan varken lust eller initiativförmåga har jag oftast själv problem att få slut på eländet och det har hänt att man efter 30minuter av vändande och vridande helt enkelt gett upp lagt sig på sidan och somnat."
Alltså. Jag kritiserade inte män och älskare. Jag ifrågasätter penetration som det heterosexuella samlagets absoluta norm. Eftersom penetration betydligt lättare leder till orgasm för mannen än för kvinnan (det kan vi väl ändå enas om?). Om penetrationen är norm är penetrationen storhandlingen och den kvinnliga klitt-orgasmen rabattkupongen man får på köpet, i bästa fall. Det var en...öh underlig liknelse.
Jag håller med dig om att folk som inte engagerar sig i sexet är skittråkiga och det är klart att det blir misslyckat, men det är ju inte könsbundet. Och angående anpassning betyder att man anpassar sig utan att visa på egen vilja, för mig, inte nödvändigtvis att man ligger oengagerad som en död fisk. Snarare handlar anpassningen, för mig personligen, om att man tänker mer på hur personen man ligger med vill att man ska vara än att man är sig själv. "Den här killen vill att jag ska vara porrbruden, okej då är jag porrbruden. Den här killen är lite blygare, jaha då är jag också lite blygare så att jag inte skrämmer honom." Är du med mig på vad jag menar? Anpassning behöver ju inte vara något negativt, det är ju naturligt att man försöker närma sig varandra. Men när man gör det så att man glömmer bort sig själv och inte vet vad man själv vill för man är så van att rätta sig efter den andra i sängen, då är det destruktivt.
avil: Åh, tack själv. Vilken fin kommentar.
sara: Ja, det finns väldigt mycket att diskutera i det här inlägget. Jag hoppas att vi fortsätter.
har följt din blog till och från ett tag så nu är det dags att kommentera.
diskuterat det här med några kompisar och alla jag har pratat med har nån gång fejkat av många olika anledningar. särskilt i tonåren då man ville på nåt sätt vara "snäll" eller ville upphålla skenet om att vara den kåta, frigjorda kvinna man utgjorde sig för att vara.
mycket bra, träffsäkert inlägg.
Tack! Jag är glad att jag hittade din blogg.
ano: tack. det är, som skrivet tidigare, både skrämmande och skönt att fler känner igen sig. bra att ni pratar om det!
matilda: jag är glad att du hittat hit.
så smart, så glasklart, så otroligt intressant! det du skriver om det dubbla skuldbeläggandet är bara så genomsmart att det känns som ett: jaahaaaaa... JUSTE! otroligt intressant ämne. jag ska nog formulera en egen blogg med mina tankar.
Mannen förväntas ha makten över den kvinnliga orgasmen, kvinnan förväntas underkasta sig den och ge sig hän.
Jag avskyr, innerligt, denna idé att jag måste ge mig hän för att få orgasm. Orgasmer kan, för mig, kräva arbete och målmedvenetenhet, men i 'ge sig hän' diskursen har man då fått fel sorts orgasm, eftersom det a)inte hände under manlig kontroll och b)inte hände på det korrekt feminina sättet med uppgivande av egen kontroll.
Jag har faktiskt aldrig fejkat - bland annat för att jag inte alltid har lust att komma, och tycker jag har rätt att inte ha lust med det.
Tack för ett fantastiskt inlägg, jag hittade hit via Isobel. Jag tror Bourdieu är spot on och tänker med anledning av detta att vi måste sluta definiera kvinnans aktiva "masturberande" under samlaget som onanerande. Så här tänker jag: som B skriver får ju mannen som oftast sin orgasm genom penetrationen och får via den ett slags kontroll som liknar den han har vid onani, dvs han kan bestämma den rytm osv som bäst för honom till orgasm. Denna möjlighet har kvinnan också om man anstränger sig för att hitta ställningar och lösningar för hennes aktiva "rörande" (här fattas ett benämnande!!!) vid sig själv under sexet. Jag är ju den som bäst känner min klitoris och min egen rytm och kan på så vis också få en kontroll över min väg till orgasmen under samlaget (eller emellan eller efter eller whenever) istället för att tänka att jag måste hänge mig och slappna av och förlita mig på att han kan sin sak. Enligt min erfarenhet är kvinnans "rörande" av sig själv under samlag mindre laddat vid queersex, men jesus vilka upprörda karlar jag har haft i sängen när jag har velat t ex sitta ovanpå och bestämma rytm och aktivt "röra" mig själv. Det har verkligen rört vid något i den manliga självkänslan, att kvinnan på sätt och vis ordnar sin egen orgasm (ursäkt till alla killar därute som jag vet gillar sådant också). Sorry för ett lite rörigt inlägg, men detta var mina fem ören. Tack igen för ett utmärkt inlägg, vi måste fortsätta prata om detta. HUR viktigt som helst!
Att det är så jobbigt att prata om svårigheten till orgasm.
Jag är 40 år och har aldrig fått en orgasm. Vare sig med man eller på egen hand. Det tog bra många år innan jag vågade erkänna detta inför mina vänninor. Kändes lite svårt vid tjejmiddagar som slutade med diskussioner om fontän- och multipla orgasmer att bara säga att jag skulle vara väldigt glad över en liten helt vanlig orgasm, tack. Och alla härliga tips att man inte kan förvänta sig att man skall få en orgasm med en man om jag inte kan få det på egen hand. Jag har lagt ner sex, sorry det har bara blivit så jobbigt. Det är också oerhört svårt att erkänna.
s: Ja, gör det. Jag tycker att det dubbla skuldbeläggandet är det centrala. Sen, om det kommer från en själv eller andra, är en annan femma.
ano: "Jag avskyr, innerligt, denna idé att jag måste ge mig hän för att få orgasm. Orgasmer kan, för mig, kräva arbete och målmedvenetenhet, men i 'ge sig hän' diskursen har man då fått fel sorts orgasm, eftersom det a)inte hände under manlig kontroll och b)inte hände på det korrekt feminina sättet med uppgivande av egen kontroll.
Jag har faktiskt aldrig fejkat - bland annat för att jag inte alltid har lust att komma, och tycker jag har rätt att inte ha lust med det."
Jag är inte riktigt med dig i det första resonemanget. Vad menar du med "fel orgasm"? Jag tror jag håller med dig, men vill bara bena ut vad du menar så jag inte missuppfattar dig. Och jo, man ska definitivt ha rätt att inte få orgasm. Utan att det blir en diss mot någon manlig självkänsla osv.
bodil: Ja! Jag håller så mycket med dig om detta! Det är ju helt absurt egentligen. Plus att det är ojämnställt och prestationsbaserat ur mannens synvinkel också. Att han ska ha ansvaret för att jag ska få orgasm och sin egen orgasm. Som Bourdieu mycket riktigt påpekar. Bra sammanfattat! Tack!
ano: Jag förstår att det måste vara svårt att erkänna, fastän det inte borde vara det. Att svårigheter med sex och orgasm har blivit så jävla tabubelagt. Eller helt enkelt ovilja till sex, som ses som det konstigaste av allt. Tack för att du delade med dig.
Skicka en kommentar