Eller nej, fel.
Jag hatar att jag funkar såhär.
För det fungerar inte att ha en blogg med hundratals läsare varje dag, som det länkas till och diskuteras om. Det fungerar inte att göra bra jobb, sticka ut hakan, ha åsikter, profilera sig. Det fungerar inte att vara sig själv och försöka driva en rak linje om man samtidigt funkar såhär.
Jag har fått några rena hatmail.
Jag har fått en del kritiska kommentarer av typen "töntig du är" eller "lägg ner, gud vad tröttsamt". Jag har fått en hel del bashing i mailform angående väldigt mycket. Jag vet att det finns folk som tycker jag är urtöntig och skitkass.
Jag hatar att jag funkar såhär. Att jag kan få helt genomfantastiska kommentarer, få läsa dagligen om hur bra folk tycker att jag är och hur bra mina texter är. Och sen får jag några neggokommentarer och några hatmail och det är de kommentarerna jag kommer ihåg. Det är de kommentarerna som jag tänker har rätt om mig, om det jag skriver om och vem jag profilerar mig som på bloggen.
I alla high school-filmer får man alltid lära sig att inte visa sig sårbar inför sina mobbare. När jag blev retad som liten hade jag samma taktik. Ignorera dem bara. Nu gör jag tvärtom. Jag hatar att jag tar åt mig. Jag hatar att jag bryr mig om vilka som inte gillar mig och om det finns någon cool därute som tycker att jag är töntig. Jag undrar hur jag ska bli lika häftig som andra roliga bloggare. Jag hatar att jag inte tycker att jag räcker till.
Fotnot: Det är inte den konstruktiva, sakliga kritik via kommentarer eller mail som jag avser. Den tar jag tacksamt och gärna emot. Men kritik av typen personangrepp eller "öh du är ju dum i huvet" är inte konstruktiv. Bara nedbrytande.
16 kommentarer:
Det är blåsigt och kallt på toppen. Skickar därför en varm tanke till dig och hoppas du inte ger upp alltihop på grund av en liten skara avundsjuka personer.
Kram /
Erik
du tipsade ju om alain de botton, status anxiety hjälpte lite med sånt där! lite, man funkar väl lite sådär ändå
Det enda jag kan säga är att jag oftast fungerar exakt likadant och att du ska försöka låta bli eftersom alla någotsånär rimliga människor inser att du är fantastisk. Självklart säger jag detta med insikten att ingenting någon annan säger spelar någon roll och att du bara helt själv på något jävla sätt måste ta dig ur den där gropen där man tror att man måste älskas av alla för att vara värd att älskas alls.
ps. tack för boken.
Man får det förtroende för andra som de förtjänar och som man har lärt sig att vänta sig. Har man tidigt lärt sig att andra ständigt kritiserar en eller att någon ständigt höjer ribban när man äntligen tror sig kunna hoppa över den så rubbas förtroendet för andra, och man får "dåligt självförtroende" - en helt meningslös term. Men även den med "gott självförtroende" påverkas av idiotiska påhopp. Och det är inte sä lätt att ruska av sig sånt, men vad är alternativet - att vara "osårbar"? Nej, då är det mycket bättre att vara sårbar på ett stryktåligt vis, och det tror jag att du är. Du är en av Sveriges mest briljanta skribenter och jag hoppas att du aldrig kommer att tystna.
Du är aldrig töntig!
Coola personer ger konstruktiv kritik. Alla andra kan man skita i.
Lättare sagt än gjort, jag vet...
Men du, Jocke Berg är ju likadan. Det kanske hör till när en är ett geni?
när man lär sig att ta till sig beröm, tar man också av sig kevlarskölden mot kritik. och då kan det göra ont.
bloggen som forum genererar dessutom ofta hat, just för att det är lätt att stämma in i en kommentatorkör av kritik utan att visa sitt ansikte.
det är så typiskt kvinnligt också att lyssna mer på kritik än på beröm, jag försöker att vara otroligt sparsam med vilken kritik jag tar till mig, även den konstruktiva. man vet faktiskt bäst själv oftare än man tror, något som tjejer aldrig får lära sig.
Jag vill bara ösa en massa beröm över dig när jag läser det här, så att berömmet liksom täcker de där kommentarerna som suger sig fast. Du är bra Elin, du är en jävel på att skriva, och du ska fortsätta med det. Jag tror att det är ett tecken på framgång att du börjar sticka i folks ögon, hur sorgligt det än kan låta.
Kan bara instämma, du är fantastisk! Keep up the good work!
Erik: Stort tack. Den värmer.
ano: Ja! Just det! Ska genast läsa om. Tack för påminnelsen.
Isobel: Tack och ja, jag jobbar konstant med den där gropen och jag börjar lära mig långsamt. Det är liksom en evighetsprocess tyvärr. Kravla sig upp och sen halka ner en bit igen. Men det handlar väl mest om att också inse att man inte är sina texter, inte är det yttre gillandet, att man är något mer och oavsett.
Niklas Hellgren: Så klokt skrivet. Tack för det och fina ord.
jo: Men det är rätt och tål att upprepas. Tack!
maria: Love, du kan inte jämföra mig med Jocke Berg. Då tappar jag all verklighetsförankring :=) Men jo han är ju faktiskt likadan. Han är ju den enda som förstååår mig, som sextonåringen skulle ha sagt.
isabelle: Men så rätt! Exakt så är det! Jag tar verkligen till mig av beröm, jag lyssnar på alla kloka kommentarer och funderar kring dem, jag blir verkligen in i själen så förbannat glad så fort någon gillar det jag skriver och uttrycker det på något sätt. Naturligtvis blir jag i och med det mer kritikkänslig. Och jo, mer typiskt för kvinnor, absolut. Jag håller med dig och jag hatar att jag fungerar så, att vi ska fungera så, att strukturerna fungerar så.
veckat: Jo, jag har hört det från mina vänner också. Att det är ett framgångstecken och att det är en oundviklig och tråkig del i att bli uppmärksammad och läst. Tack för fina ord!
rasmus: Tack, I will!
Ren och skär avundsjuka. Kan inte tänka mig någon annan anledning till att skicka destruktivt kritiska kommentarer till en så här grym blogg.
åh! klart att sådant fastnar, men! som alla andra har skrivit innan mig: du är ju så bra! jag vill också skeppa lastbilsvis med uppmuntran, beröm och regnbågar som kan ösa ned över dig och spola bort dåliga kommentarer; så du får föreställa dig en sån dusch i fantasin; för dte är du värd!
kram
Ni är ju så fina så det inte är klokt.
Slappna av E, du är de facto grejen. En av Sveriges bästa skribenter, vad ska folk säga om det? Fuck em så hårt.
Sen är det en annan grej att jag personligen tycker näthat är en bra och underskattad kraft, det kommer senare volymer från mig i det ärendet.
Jag känner igen mig i det du skriver. Men när jag kan se det utifrån så känner jag bara att folk som kommer med ickekonstruktiv kritik kan dra något gammalt över sig. Jag kikar in på din blogg ca 2ggr/dag och älskar varenda sak du skriver (om än jag är en sådan där snuskhummer som ffa älskar att göra teori av sex). Heja på!
(däremot är det nog viktigt att skilja på sig egenvärde och värdet på det man presterar. men det har du nog redan koll på.)
d.d.:Wey, det ser jag verkligen fram emot. Tack för pepp.
akuhujan: Jag har koll på det, men det är lättare i teorin än i praktiken. Men jag jobbar jäävligt mycket med det och har så gjort de senaste åren. Som jag skrev till Isobel: Det är liksom ett konstant kravlande ur den där gropen. Tack och kärlek!
Skicka en kommentar