Ta av dig dina dressman-jeans, spring ut i el-ljusspåret och tjäna feminismen.
(Alltså jo, ni som inte heller gillar sport, jag är medveten om att inlägget inleds med en mängd fotboll, men scrolla längre ner i så fall. Jag har blivit så immun mot sportreferenser att jag aldrig ens behöver läsa igenom de där styckena av text om sport man utsätts för i olika informationskanaler, vare sig man vill eller inte. Det är som om mina ögon och öron har utvecklat någon slags motsats-motsvarighet till FRA. De hittar vissa hotfulla ord såsom allsvenskan eller Real Madrid och sedan är medvetandet oförmöget att ta in ett enda uns av vad som ses/hörs. Det måste ju finnas en anledning till att jag vid 25 års ålder efter en uppväxt med en, till tre femtedelar, sporttokig familj fortfarande inte lärt mig vad offside är för någonting. Jag kan inte räkna alla gånger som pappa/bror/pojkvän/killkompis sagt;
- Männvettuintevaoffsideäfönåge??
För att sedan naturligtvis se sig själv som självutnämnd bärare av det tunga ansvaret att upplysa dumbruden i soffan som egentligen vill byta kanal om vad det är. Jag hör bara jo i en fotbollsmatch...Sen blir det tyst och medvetandet glider istället över i någonting reellt, intressant och självvalt.
Spännande förresten med en parantes till ett inlägg som är femton rader längre än själva inlägget.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar