Vi är generationen kvinnor som på allvar tagit tillbaka ordet slampa. Vi som håller på med fighting fire with fire mot alla år av hora/madonna-ideal, ojämlikheter i raggningsspel, olika villkor för hur mycket man får dricka och hur mycket initiativ som man får ta och som alltid varit objekten, aldrig subjekten.
Vi är generationen av smarta, belästa och självständiga kvinnor, Sex and the city-generationen, som gett ordet singeltjej en positiv betingning och laddat det med glammiga innebörder om ett liv fyllt av alkohol, män och glättighet. Vi som klarar oss bra på egen hand, som har sett igenom hela fucking kärleksmyten och som tar våra liv, och vår sexualitet inte minst, på största allvar och i egna händer.
Efter alla år av broderskap genom knullskryt, horstämplingar och objektifiering har vi skapat en motdiskurs. I blogg efter blogg och samtal efter samtal läser jag, hör jag, deltar jag i en diskurs där kvinnor slår tillbaka och fungerar på exakt samma sätt. Vi super, knullar, objektifierar och horstämplar som män gör. Vi samlar telefonnummer som jakttroféer, skryter om erövringar och hur många ligg vi får. Vi är den nya generationen självständiga singeltjejerna, vi ger ordet slampa en positiv innebörd. Vi är belästa och smarta och siktar på skyhöga karriärer men kan ändå gå ut fyra kvällar i veckan och knulla hur mycket vi vill. Mot gama:nde och ryggdunksskryt ger vi samma mynt tillbaka. Det känslomässiga är inte någonting önskvärt längre, allting är en del av spelet. Vi är en del av spelet och vi kräver att få spela det på lika villkor som män.
Jag har inga problem att prata hur utlämnande och öppenhjärtigt som helst om mitt sexliv. Jag har inga problem med att kalla mig själv för slampa, bli för full eller spela något slags playerspel.
Men jag skulle aldrig i hela livet klara av att säga någonting om kärlek, längtan efter en dejt eller frånvaron av enkel närhet i mitt liv. Jag har fruktansvärt svårt för att öppet ifrågasätta spelande och spelregler, åka hem och fyllesurfa och känna mig nöjd med mig själv eller svika polarnas utekväll till förmån för att sitta hemma och titta på film med någon kille. Jag har svårt att erkänna att jag hellre vill stanna hemma och läsa böcker, vadå hur kul är det? Och jag har svårt att hålla sexlivet privat och inte prata onani och ligg stup i kvarten.
Man vill ju inte vara någon djävla brud, liksom. Vadå kom igen, det är 2008 och känslor har ingen plats längre och singeltjej bär inte bara på konnationer kring kravlöst sex utan också kravet på just kravlöst sex. Vi är ju den nya, frigjorda kvinnan som raggar, ligger och objektifierar på exakt samma känslolösa villkor som män alltid har gjort. Vi bygger ett systerskap baserat på ryggdunkande över troféligg och snygga dumpningar. Vi bygger en jämlikhetstanke baserad på känslolöshet och objektifierande.
Vi har rätt att prata öppet på caféer om våra senaste erövringar, hänga ut gamla ragg och deras sexuella tillkortakommanden i våra bloggar, håna snubbar som är alldeles för easy-to-get, skapa skillnader mellan killarna man bara ligger med och dem man kan tänka sig att dejta, skryta om hur förbannat fulla vi varit, tjata sönder öron om onani och dildos och hånskämta om våra senaste knull. Sånt har ju män gjort i alla tider, det vet man ju.
Frågan är vem som vinner på det. Om någon vinner på det. Man ska ha rätt, som människa, att ligga med hur många man vill, inte vara så sugen på kärlek och tvåsamhet, definiera kärleken utifrån vilka villkor man själv än känner för. Men det är ju inte kärlek vi pratar om. Kärlek pratar vi överhuvudtaget inte om längre. Man vill ju inte vara någon brud och den stereotypa kvinnan är den känslosamma kvinnan och kanske är det mer henne, än männen, som vi fightas mot. Ett uppror mot det sårbara och känslosamma, det öppna och det icke-spelande.
Det pågår fortfarande en sexuell revolution där vi kämpar för lika villkor, den pågår hela tiden och vi är inte framme. Men frågan är när och om den kan skapas tillsammans med en revolution som upphöjer det känslosamma, äkta och sårbara – oavsett kön. Däri ligger den verkliga utmaningen.
Fackprosa
7 timmar sedan
16 kommentarer:
Oj, vad bra.
Jag har funderat över det då och då jag också; vinner mänskligheten något över huvud taget på att stärka jämlikheten genom att "dom som gör det lite bättre" i allt snabbare takt anammar "dom som gör det lite sämre":s metoder?
Jag menar inte att kvinnor i alla tider har gjort det lite bättre och män lite sämre. Gud vad jag inte menar det.
Men: exempelvis alkoholfrågan. Förr söp män sig till svin, behandlade sina kära illa, dövade jobbigheter med mjöd, tyckte att det fulla livet med dansanta lättfotade kvinnor kändes långt mer spännande än att sitta hemma och då och då få tråkmissionära med sin tråkfru tillräckligt tyst för att inte tråkbarnen skulle höra.
Så vad händer? Istället för att jämlikheten tar oss till att männen inser att alkohol faktiskt är ett gift (känner att jag här måste säga "ett gift som jag själv använder minst en gång i veckan" för att inte verka alltför pretto. Och vad säger bara det?) och något som vi häller i oss för att det ska slå fel i hjärnans signaler och som på lång sikt kommer ha skadat oss i psyket och fysiken, både ordentligt och bestående. Istället för det, så börjar vi beté oss lika svinfullt. För att vi får. För att nu är det okej. För att ännu mer visa att HALLÅ NU ÄR DET FAKTISKT OKEJ för nu ska vi leva jämlikt.
Ibland tänker jag att det vore bättre att man tar den sämre delen och gör den till något bra. Våra metoder idag går ut på att smutsa ner även det fina så kan vi ju sitta där i vår skitiga jömlikhet sedan. Jag tänker på det ibland, du sa det.
Tack.
ÅH så bra elin! jag tänker på sånt här jättemycket, jättejättejätteofta. och alltså grejen är att jag tror att vi tjejer ibland försöker bli så mycket som männen utan att vi ser eller märker det (?) att det ändå är männens sätt att vara som blir normen. jag älskar att vi tack vare alla kämpande systrar där ute idag kan kalla oss själva och varandra för hobbyslampa osv osv, jag älskar att en hel del av oss har börjat säga ifrån och kan visa en ilska bortom denna planet när en kille tar på ens röv i vimlet där på dansgolvet utan lov, och allt annat vad det är vi kan och gör. allt det älskar jag. men vissa saker är jag rädd för att det ibland går över så att det ändå blir männens norm som i alla fall jag strävar efter, undermedvetet. och därmed lämnar jag (vi?) kanske de där "blödiga" känslorna hemma. att vara tuff och hård har nog i alla fall jag tagit på mig rollen lite för mycket av ibland, och kanske, efter att ha läst ditt inlägg nu, insett att det även är fler än jag som gör och har gjort det. det är inget jag reflekterar över speciellt ofta, men jag hoppas vi får in det som norm. att alla, oavsett kön, ska kunna få sitta och böla över, ja, gärna ALLT!
osammanhängande skrivet, men ja, det kanske går att förstå ändå. jag har typ solsting ;p
PUSS min syster
jag hoppas allt är bäst med dig och runtomkring där nere i andra långgatans värld
Jag tycker ni överreagerar. Det är väl ingen som bestämmer hur ni eller någon annan skall vara. Det är bara ni själva som sätter gränserna. Det är ju ett fritt land.
Tias: Det är ju just det. När vi sätter gränserna, när vi helt plötsligt blir okejade till att beté oss som vi vill. Då gör vi det. Då är vi också svin.
Här måste jag också (självklart) skriva att ALLA män har inte varit svin genom tiderna och ALLA kvinnor har inte blivit svin nu. Dessutom var inte ens ALLA kvinnor tystfina och prydliga förr och det finns fortfarande män som inte svinar. För mig är det en självklarhet men jag tror att det är nödvändigt att påpeka eftersom det inte är det för alla.
Dessutom kanske jag också ska säga att jag tycker inte bara att det är negativt att vara svin som i att supa sig svinfull, dansa på borden med någons våta vagina gnidandes mot låret alternativt någons enorma lem upptryckt i ryggen för att gå hem och mätta sina begär och efteråt fortfarande vara sådär fri, ung och snygg som man är. Det tycker jag verkligen inte.
MEN: Håll med om att det är lite konstigt. Lite märkligt att så fort man tar ett steg framåt för att jämna ut något, satsar man inte på att förbättra det som är dåligt utan snarare på att försämra det som är bra. Allt för jämlikheten liksom. Och det är ju sjukt mycket lättare att göra så.
Jag tänker på argumenten för cannabis till exempel. Som att "Jamen alkohol då? Det är mycket värre och folk blir agressiva och slår sina fruar och våldtar sina döttrar och tar sina liv. Men DET är minsann lagligt och socialt accepterat så varför inte det här?". Och istället för att göra något åt att alkohol förstör tusentals liv på tusentals sätt, sitter man och röker ned sig.
För cannabis är inte sämre än alkohol på något sätt. Man är ingen sämre människa om man tar en jolle lite nu och då än om man super sig redlös på lördagar. Så det ska fan vara jämlikt.
Det var väl inte så jag menade utan att. Det är väl du som bestämmer hur du skall vara, inte någon annan.
Förstår inte resonemanget att det är någon annan som trycker ner er. Det är det väl inte, det är väl ni som sätter gränserna? Om ni låter någon trycka ner er så är det väl ert problem?
Om ni väljer att bete er som svin är det väl upp till er. Normen hit och normen dit. Det är väl inte normen som bestämmer. Normen bestämmer väl ingenting alls.
jag kan inte alls identifiera mig med skalet, hårdheten och knulla-runt-jargongen. visst ser jag det som positivt att kvinnor lever ut sin sexualitet och låter den ta plats. men min sexualitet spelar inte efter männens normer, knullskryt och ryggdunk. min sexualitet behöver inte kombineras med alkohol för att få utrymme. varningslampan blinkar.
jag ser det inte som ett ideal, något slags feministideal att det är så den verkliga utlevande sexualiteten ser ut när den inte förtrycks. min sexualitet ser inte ut så, ger inte ett sådant uttryck. kampen är väl att våga stå för sin egen sexualitet, man som kvinna, även om den inte lever upp till normer och ideal, oavsett om det är förlegade mansideal eller efterhärmade feministideal. jag är övertygad om att sexualitet är starkt sammanlänkade med djup längtan, djupa behov och djupa känslor, hur rädda vi än är, så kan vi inte supa bort vad som gömmer sig där i djupet. den verkliga styrkan är att våga stå upp för det, precis som du skriver. vi gör sexuell revolution!
tias;
förlåt, men du måste ju ha snopp och aldrig ha stött på några direkta svårigheter här i livet. att säga att "normer är ingenting" och att "normerna inte bestämmer" är ju bland de fetaste grodorna jag läst på länge.
så länge jag med fitta blir bortsållad när jag söker diverse jobb, just pga att jag har fitta, när jag skulle ha haft fler möjligheter att få jobb om jag hade snopp, så är det inte okej. lika mycket inte okej som det är att jag inte blir tagen på allvar av äldre människor pga min hårfärg eller pga mitt kön och min ålder. och så länge det fortfarande heter dagisFRÖKEN och är ett underbetalt jobb, och att majoriteten av sjuksköterskorna är kvinnor och måste strejka, medan doktorerna, där majoriteten är (eller?) män, och där dessa tjänar drygt 40 000 mer i månaden, så tycker jag det inte är okej att säga att normen inte bestämmer något alls. för det gör den, hela jävla tiden.
vad skriver jag? är jävligt snurrig i huvudet av diverse anledninar, och jag är fett trött i hjärnan, men fan det är ingenting jämfört med hur trött jag är på folk som säger att normer är ingenting när min papap kommer att ha mer lön än mamma så länge de lever för att han har snopp och hon snippa.
fred ut, och stjärt. hej
ps. jag kanske har missförstått allt. förlåt i så fall. ds. peace igen.
hujedamej: Nu tänkte jag på beteendenormer.
Men för att diskutera ditt innehåll låt säga att du inte får ett jobb för att du är kvinna. Vems rättigheter skall man försvara? Arbetsgivarens rättighet att få anställa vem den vill till sitt företag eller arbetstagarens rättighet att inte få nej till ett avtal baserat på att den är av fel kön?
Det är inte ok, det är inte ok.... Nej men vafaan skall du göra åt det då? Jag säger inte att det är ok, bra, håller med eller nånting. Men vafaan skall du göra åt det du inte kan göra nåt åt?
Äldre som inte lyssnar på dig för att du är kvinna, niggah puhleas?!e, glöm det och gå vidare.
Det är inte ok. Det är inte ok. Det är inte ok. Kom igen.. Det får inte heta dagisfröken. Man byter hela landets jävla skyltar för att några kvinnor inte kan stå ut med att det inte är kjolar på bilden. Skall det kallas förändring? Det är ingen förändring med förnuft. Dårskap är vad det är och det kommer inte förändra hur en enda man tänker eller beteer sig.
Om du inte tycker att du får tillräckligt hög lön så skall du ta upp det med din arbetsgivare. Ifall han inte ger dig den lönen du vill ha så kan du välja mellan att antingen ta en lägre lön eller att byta jobb. Eller är det något jag missat här? Finns det fler alternativ?
Feminister, ni är i gott sällskap med militanta muslimer och fanatiska kristna. Lycka till med er CAUUSE! Så trött på er.
Kram.
~ tias
"Om du inte tycker att du får tillräckligt hög lön så skall du ta upp det med din arbetsgivare. Ifall han inte ger dig den lönen du vill ha så kan du välja mellan att antingen ta en lägre lön eller att byta jobb."
Vad är det för resonemang när kvinnor kommer ha sämre lön i alla mandominerade (läs: högavlönade) branscher?
Och ja, det finns andra alternativ, de alternativ som du dissar: att försöka arbeta för jämställdhetsfrågor och tro på att alla människor förtjänar samma möjligheter oavsett förutsättningar. Och man behöver inte kalla det feminism om det är så himla provocerande.
tack för långa och bra kommentarer. panso - du var en av dem jag tänkte på när jag skrev inlägget faktiskt, för att du så tydligt och bra står för att du inte vill vara en del av det där. tack till er som tar diskussionen med tias. jag orkar inte riktigt utan nöjer mig med att nej tias, jag håller inte med dig.
Jämställdhetsfrågor såsom att homos och flator skall få gifta sig, (men inte i kyrkan om de (kyrkan) inte går med på det), skall regleras i lagen. Det måste vi arbeta för.
Kvinnor och män skall givetvis ha lika lön för lika arbete.
Men en arbetsgivare som vill betala en kvinna mindre måste få göra det. Det måste vara en rättighet att inte hålla med också.
Hur skall du få personen som inte vill, att göra som du vill, utan att trampa på hans integritet?
Sättet är väl att inte stödja de arbetsgivare som ger lägre lön till kvinnor och stödja de som ger lika lön.
Avslöja de som vill ge lägre lön och dra ner byxorna på dem i media så de måste ge lika lön av Pr-skäl.
Problemet är snarare att kvinnor ingår avtal som ger dem sämre förutsättningar än avtal som män gör.
Gör det och sluta upp med översitteri, raseri, och rena sidospår, så kommer ni långt.
Gör det men gör det schysst.
Problemet är att ni, ok, jag generaliserar, men många av er, de allra flesta, har som så många som är hängivna en ideologi eller religion, förvandlats till den värsta sortens människor.
Det är inte bra för nån av oss. Varken kvinnor, män, eller gemensam samhällsutveckling.
It´s ok to be an asshole verkar vara en av era budord och det är inte värdigt någon att vara sådan.
~ tias
tias;
jag måste få kontra, och jag tar risken att bli sedd som den värsta sorten i dina ögon.
"Men en arbetsgivare som vill betala en kvinna mindre måste få göra det. Det måste vara en rättighet att inte hålla med också.
Hur skall du få personen som inte vill, att göra som du vill, utan att trampa på hans integritet?" - är det inte det alla lagar gör på människans "integritet" hela tiden? trampar alltså. att inte få köra mer än 30 km/h vissa vägsträckor liksom, är inte det att trampa på folks integritet? och om jag vill fälla folk på stan med mitt paraply, det måste ju liksom vara en rättighet att få göra det, att inte hålla med om att det skulle vara någon form av misshandel då. men ska jag få göra det ändå? det skadar ju människorna fysiskt. att diskriminera skadar människor psykiskt. vilket är mest rätt?
du är ute på ganska hal is med dina svaga argument.
och, tias. det finns något som heter respekt, och det finns något som heter mänskliga rättigheter. och raseri, översitteri och allt du kallar det "vi" sysslar med.. ja, medmänniska, jag undrar hur lycklig i hjärtat du hade varit om du visste att du aldrig kommer att få likadana rättigheter som din killkompis, någonsin, under din levnadstid. och du vet att vi i sverige ändå har kommit "långt" i att vara jämställda, och ändå är vi tvungna att vara översittare och ärkemaror! herregud!
Visst är det skillnad mellan lagar som inskränker människans rättigheter och lagar som skyddar mot fysiska övergrepp.
Jag kan se det som oroväckande, den dagen då jag driver ett företag, och har att välja mellan en man och en kvinna, eller en vit och en svart. Kvinnan och den svarta kanske har de högsta betygen, men vitingen eller mannen är den som jag känner passar bäst in i mitt team. Att de avvisade personerna då skall kunna hänvisa till att de blivit diskriminerade och en tredje part skall gå in och bestämma vem jag skall anställa är orimligt.
Det kan mycket väl vara så att förändring kommer inte ske i din livstid, eftersom de människor som sitter kvar med gamla värderingar måste dö ut och ersättas av yngre människor med nya värderingar.
Frågan är hur vägen mot nya värderingar skall ske, och vilka nya negativa värderingar vi tar med oss om vi inte aktar oss från att ta till oss ett odemokratiskt handhavande för att nå jämställdhet.
jag vet inte om det där var ett svar på något, eller om det var något som du menade med att fysiska skador bör lagstiftas, mer än psykiska. för i så fall, fysiska övergrepp väger tyngst? är det inte lika viktigt att vårda någons psykiska inre, som någons fysiska yttre? en våldtäckt skadar ju (i de flesta fall) personen mer inuti än utanpå, du vet. t ex. men jag missförstod dig nog.
alltså de där argumenten verkar alla köra med i dagsläget. precis som att alla med slöja anmäler om de inte får jobb pga. diskriminering, vilket heller inte stämmer. men du tror inte att en sån lag kan få dig att känna att den svarta (gärna svarta kvinnan!) passar bättre i ditt team efter några år, att det liksom blir en vanesak att våga ha med en svart och en kvinna i teamet, och att integrationen ökar? än om det var en "vanlig svensk"? det ska ju liksom inte spela någon roll vad personen i fråga har för kön eller efternamn. man ska ju liksom bara gå på känslan, och känslan kan kanske förändras efter ett tag, genom lagstiftning, precis som mode. för 6 år sedan skulle antagligen folk inte ha gått omkring med tjocka glasögonbågar utan glas i. det är liksom något som "växer fram", som känns mer okej efter ett tag. haha, förstår du var jag vill komma?
ja, visst. negativa värderingar, de ligger jag på, och inte du. och med din inställning till ett jämlikt samhälle, så lär ju de "gamla värderingarna" finnas kvar i framtiden, om du avlar av dig, eller redan har gjort det. och vi lever redan i ett icke demokratiskt samhälle, enligt mig. så ja, när resten av allt i det här landet är demokratiskt kanske jag kan fundera på saken.
I exemplet jag gav så påtalar jag det orimliga i att lagstiftningen skall bestämma vem jag skall anställa och inte. I exemplet utgår jag från att den svarta kvinnan har högst betyg men en personlighet som jag inte vill, hinner att justera, ha med i mitt team och jag menar att personligheten inte har något med att hon är kvinna och svart att göra. I exemplet väljer jag alltså den vita mannen på grund av att jag tror att han fungerar bättre i mitt team och inte för att han är vit och man. Det är ett exempel som illustrerar det olämpliga i en diskrimineringslag som är formad på det viset. Jag kan visst tänka mig en diskrimineringslag. Det jag säger är att det är ingenting man skall ta lätt på utan behöver fundera över.
Det du säger om det demokratiska samhället får mig att tro att du menar att du kan tänka dig att respektera andra människor när andra människor respekterar dig först. Det menar du är vägen till ömsesidig respekt och
jämlikhet?
Jag har uppriktigt svårt att förstå att jag är den som anklagas för att ha värderingar som går emot ett jämlikt samhälle.
Elin> Det är så sant det du skriver. Är vi lyckade när vi kan vara "slampor" och vara lika mycket "svin" som män (löst generaliserande) varit förr?? Kanske jo. Ibland känner jag det att när kvinnor kan vara lika jobbiga och hemska som män utan att få en extrastämpel som kvinnor ofta får, kanske har vi kommit en bit på vägen då?
Lite som att om Lisa gör ett dåligt jobb från en hög position är det "kvinnor som inte kan" medan om Lasse gör det är det "Lasse som inte kan". Kvinnor kan också vara svin och slampor som individer och det är inget att sträva efter i sig... men kanske är det ett mål på vägen att kvinnor kan vara individer också?
Själv tror jag att det bästa som kan hända vore att män (generalisering) kunde vara mer som kvinnor (alltså de mjuka idealen) och vi mötas halvvägs... tyvärr kommer tanken att "riktig makt får man inte, den tar man" fram i hjärnbarken när jag tänker så...
Det är som du summerar i de två sista meningarna! är så glad att jag har din blogg, bara så du vet.
Skicka en kommentar