Idag har jag varit två timmar hos läkaren och en sjukgymnast. Det här är lika mycket KBT mot mina avog mot allt som kan refereras till hippiecrap som KBT mot sömnproblem. Under två timmar har jag pratat om mindfullness, om att överlämna sig själv till sömnen, släppa taget om det presterande jaget, druckit blaskig djävla chailatte och gjort flummiga rörelseövningar, fått akupunktur, haft avslappning och fått taggiga terapibollar rullade över min rygg (bokstavligt talat alltså, inte ännu en kass ryggmetafor).
- Jaha Elin och exakt hur cool och gangsta kände du dig då när du satt med nålar instuckna i huvve och öronen och uppmanades spänna skinkmusklerna till ljudet av panflöjtsmusik?, undrar ni.
- Nä inte så djävla va, svarar jag.
Jag berättade även för min läkare om att mitt mentala rum slutat funka som tillflykt mot orostankarna. Jag har tänkt på mitt mentala rum alldeles för mycket, jag kan inte lura vare sig hjärnan eller kroppen genom att försöka tänka på det längre.
- Men då får vi hitta ett nytt åt dig!, sa läkaren och la sen som förslag att jag skulle bryta av orostankarna genom att föreställa mig att jag var ensam på en exotisk, öde ö tillsammans med tio vackra män som jag avverkade en efter en.
- Men, sa jag, jag vet inte...är det inte tänk att de där mentala rummen liksom ska vara...rofyllda? Att man ska slappna av genom dem?
- Positiv affirmering, Elin!, sa min läkare lystet.
- Okej, sa jag.
Annars: Läs LSM. (Jag vet att ni redan gör det men jag måste lobba för det här inlägget för det är banne mig bland det bästa kvinnan skrivit. Dessutom vill jag lobba när andra skriver bra, självutlämnande terapitexter när jag själv inte kan göra det som förr).
Det sista inlägget
11 timmar sedan
2 kommentarer:
Jag har haft svårt att somna i åtminstone 15 år. Avslappningsövningar och mindfulness har aldrig hjälpt, det har bara gjort att jag tydligare märker av oron inom mig (jo jag vet, jag behöver terapi).
Men det senaste året har jag faktiskt hittat nåt som hjälper: halvbra tv-serier på bärbara datron i sängen! Det får inte vara för bra eller känslomässigt engagerande. Buffy går bort, kollar jag däremot på Frasier eller Seinfeld somnar jag nästan ofelbart efter mellan ett halvt och två avsnitt. Bara ett tips om du råkar ha en bärbar dator, men pröva du KBT-grejerna först, det är säkert bättre om man lyckas :-)
marcus: oj! grattis att du hittat något som funkar även om det går emot ALLT som jag lärt mig ungefär när det kommer till sömn. absolut ingen tv timmen innan sömngång och absolut inte göra annat i sängen än sova och knulla (på min lapp med "sömnhygienska rådd står det dock EVENTUELLT framför att ha sex. okej?).
vad fascinerande. jag har total tystnad och dagboksskrivande timmen innan läggning, vilket jag tror är precis vad jag behöver eftersom säng och natt för mig tidigare varit konotterat med "tänka och lösa problem". men tack för tipset, kul att det funkar för dig!
Skicka en kommentar