18 januari 2009

Singelcoachning

Men naturligtvis inte som i ”så hittar du den rätte”, ”så flirtar du bäst” eller ”så spelar du spelet och avläser hans signaler”.
Det är nämligen sådant som jag inte vet ett shit om. Vill ni ha tips om hur man hittar Mr/Ms Right, hur man flirtar eller hur man avläser signaler och spelar spel rekommenderar jag någon av alla så kallade relationsexperter, tjejtidningar eller Aftonbladet Wendela. De brukar kunna ge råd i sådana frågor.

Men det som slagit mig den senaste tiden är hur jag läser alla dessa bloggar, hör alla dessa vänner prata om ensamheten. Om att sakna någon. Om ensamma nätter, inte ha någon att tänka på, vilja ha någon att se på film med eller krypa upp i soffan med.
Det som slagit mig den senaste tiden är hur skönt det är med avsaknaden av just detta.
De flesta som uttrycker sådana tankar är i samma åldersspann som jag, det vill säga mellan 20-30 år. Sannolikheten att vi kommer att förbli singlar resten av livet är oerhört liten, så länge vi sköter vår kroppshygien någorlunda och uppvisar ett relativt standardsocialt beteende.
Om man beräknar sannolikheten att vi kommer att befinna oss i någon slags standardrelation inom några år, vilket jag alltså tror är en oerhört stor sannolikhet för de flesta av oss; är det inte underligt att man inte njuter mer av singellivet så länge det varar?

Med "njuta av singelliv" menar jag definitivt inte Cosmopolitans och Sex and the Citys definition av singelliv, det vill säga ett vidlyftigt och frekvenssexuellt liv. Såklart kan man njuta och bör njuta av det också om man nu känner för det. Själv tröttnade jag på one night stands-grejen någon gång i somras. Man kommer till en punkt då man inser att krograggslivet i Göteborg har föga med Samanthas erövringar i New York att göra.
Då man tröttnat på att knulla med okända människor på underliga premisser med sig själv som att ”jag måste ha någonting att prata om när jag fikar med mina vänner på tisdag” eller ”amen han sa faktiskt att han skulle spela Ice Cube medan vi ligger med varandra och jag gillar ju Ice Cube”.
Man kommer till en punkt då det slutar vara roligt att försöka uppbåda energi till att ligga med folk som man bara utbytt några fraser med och låtsas tycka att det är kul att knulla klockan fyra på morgonen i ett rum i ett kollektiv på andra sidan stan när man mest ligger och funderar över om man borde byta elbolag och om man har något bröd kvar hemma.
Lägger man därtill att jag är en ostrukturerad jävel, framförallt på bakfyllan, och därför är the troféguys högsta dröm är det också en ekonomisk fråga. Orka köpa nya örhängen stup i kvarten för att den ena saknas. Medan man långsamt förvandlar ungkarlslyorna i stan till Stadsmissionens accessoaravdelning går man själv runt med ett örhänge och saknade kepsar och halsband.
Till detta tillkommer alltså faktumet att jag är trött på att undvika och knappt hälsa på folk som sett mig naken. Om man inte ens gillade personen så mycket att man vill träffa på den efteråt kan det fan inte ha varit värt att utbyta kroppsvätskor med varandra.
Att sluta ha one night stands är bland det bästa som jag gjort och innebär föga att jag har slutat ha sex, bara att det är lite mer genomtänkt och att jag känner personen ifråga innan. Sådär så jag kan hämta mitt ena örhänge när jag vill efteråt.

Att avnjuta singellivet handlar om helt andra saker. Som hur skönt det är att inte vara känslomässigt bunden. Inte behöva tänka på någon, noja över någon, pirra över någon. Istället frigörs tankar till att fundera på allt ifrån texter man vill skriva, vart man vill resa på semester eller flera timmars koncentrerat Rubiks Kub-lösande. Magpirr kan man få på annat sätt. Typ dansgolv, sällskapsspel eller ett par örhängesfynd med Jesusikoner på.
Det handlar om hur förbannat skönt det är att sova själv. Hello 120 centimeter att ligga på diagonalen på! För att inte tala om faktumet att man kan sova i ett svettigt gammalt nattlinne, raggsockor, ögonmask och med en gammal nalle i famnen utan att någon kan klaga över ens osexighet. Tänk på att det kommer en dag då du kommer att dela säng med någon som kommer att klaga om du tar för mycket plats, som du måste dela sovovanor med och som kommer att tvinga dig att bortprioritera din nalle till förmån för något svettigt skedliggande.
Det handlar också om kompromisslöshet. Tänk på att det kommer en dag då du definitivt inte kommer att få välja film helt själv. Du kommer inte att kunna se alla amerikanska dramafilmer som du själv har ett fånigt intresse av och istället kommer du tvingas stå i videobutiken och tjafsa och kompromissa och vara halvnöjd över såväl film som lösgodisval.
Det finns ingen chans i världen att du kommer att få se Star Wars-trilogin två helger på raken. Föga lovande är det heller att du får särskilt mycket förståelse när du börjar skandera med i Rymdimperiet-themet och skrika DÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖÖÖ framför TV:n. Ditt interna grabbskämt med dig själv om att du inte skulle ha någonting emot att bli nerfrusen av Jabba the Hut om det innebar att du blev räddad av Princess Leia kommer säkerligen inte heller att funka så bra i sällskap.
Tänk också på all tid som bara är din och ingen annans. Det kommer att komma en dag då det kommer att finnas någon som klagar över att du vill sitta uppe halva natten och kolla på Freaks and Geeks istället för att kela och ha sex, hur mycket du än förklarar att Judd Apathow ju är kung. Den där dagen då du måste parera mellan personen ifråga och alla vänner som du är van att hänga med non stop. Den där dagen då det inte verkar så bra att du hellre vill gå på spinningpass och sitta hemma och läsa Hegel än att gå på parmiddag hos den andres kompispar. Den dagen då ditt ”nä du får gå hem nu, jag har ett blogginlägg att skriva” mycket troligt kommer att bemötas med en sårad min.

Den dagen kommer att komma. Jag vet att ni längtar efter den och alldeles säkert kommer det att vara helt lovely. Men fram till dess är det definitivt bättre att sitta i fula mjukisbyxor och utantillreplikera med i Star Wars-filmer och sova på diagonalen än att bara längta och sakna.

29 kommentarer:

Anonym sa...

Elin, det här var precis vad jag behövde just nu faktiskt. Jag har glömt att embraca mitt singelliv senaste tiden, något jag annars brukar vara bra på. Tack för påminnelsen!

Anonym sa...

en väldigt bra anledning till fortsatt singelliv var för mig lättheten i att skapa nya bekantskaper. flera av mina hångel har resulterat i långa vänskaper och karriärdanande utbyten. nu kan jag inte skriva vemodiga texter för levebrödet om flörtars flyktighet längre.
onenights innebär otroligt spännande antropologiskt studium - när jag var singel kunde jag undersöka livsstilarna hos en hårdrockare, en sensitiv litteraturvetare och en hipsterig it-kille under bara ett par veckor. Man fick en sådan inblick i folks liv, oftast tillräcklig inblick för att inse att personerna var bäst i lagom dos. man kunde avromantisera olika killtyper man gått och drömt om. och det låter cyniskt men, det är faktiskt mycket lättare att nätverka karriärmässigt om personen i fråga inte vet att man ska hem till sin respektive snart. en märklig psykologisk mekanism aktiveras hos män när man berättar att man inte är singel. inte för att de kanske tänkt gå hem med en efter karriärpratstunden, de vill liksom bara veta att man är tillgänglig. dumt men effektivt.
det är rätt många vanor som måste avvänjas när man blir ihop med nån. det ska poängteras att jag är väldigt glad över min relation idag, men man förlorar en del av den intima relationen med sig själv när singelskapet tar slut.

Anonym sa...

dagens vett. tack. och eftersom att du nästan missa game tänkte jag bara påminna om jedi mind tricks den 16:e feb.

Anonym sa...

Det här är väl något av en insikt som slog mig bara för någon vecka sedan. Det känns tomt och ovant att inte längta och sakna och drömma hela tiden, för det är ju "så det ska va".

Men det är skönt. Åh vad det är skönt. Befriande.

Det är härligt att läsa om, du beskriver det så bra.

Erik sa...

"Medan man långsamt förvandlar ungkarlslyorna i stan till Stadsmissionens accessoaravdelning går man själv runt med ett örhänge och saknade kepsar och halsband." Det här kan vara årets roligaste mening. Jag är lätt bakfull och lättroad. Tack för en väldigt bra blogg.

Anonym sa...

Det här var precis vad jag behövde höra idag, det är skönt att någon kan uttrycka sig i ord.

Anonym sa...

Haha, jag tittade faktiskt på Freaks and Geeks nästan i sträck under julhelgen. Och så har jag även en 120 cm:s säng som jag njuter av att sova ensam i. Ingen jävel som snarkar eller vevar med sina armar så att man vaknar (mitt ex gjorde så).
Men jag hoppas att jag kan hitta en kille som ibland vill sträckkolla på TV-serier. Det borde inte vara så svårt.

Anonym sa...

word på precis alltihop som vanligt!

Anonym sa...

klok du!

och sen känns det nu mer väldigt bra att veta att ljudet är DÖDÖDÖDÖDÖÖÖ och tex inte DATADADADATADADATAAAA om jag tex kunde ha trott.

Anonym sa...

Fast jag undrar om man inte ser ändå mer Star Wars i sunkiga mysbyxor när man är ihop med nån...

Ganska ljuvligt också när den man till slut lever med också är ens största stöd och ens bästa vän och den snyggaste man vet.

Hoppas du får lika mycket tur som jag! Och tills dess - helt rätt -njut av singellivet på riktigt och fastna inte i trams-dekadens.

/Nöjd fru

Anonym sa...

jag kanske inte har något standardförhållande (långt ifrån, om man får tro din beskrivning av tvåsamheten) eftersom jag fan får utrymme för alla dedär aspekterna trots att jag och min pojkvän delar på 32 kvadrat. Möjligen saknar jag att sova på diagonalen men det känns ju rätt minor. Inga sårade miner när jag ber honom att hålla truten och lämna mig ifred med min blogg här inte. All good!

Gabriel sa...

Sant! I'm dancing with myself, there's nothing to lose and there's nothing to prove... Njut idag, skörda din statistiskt säkerställda vinst imorgon...

Viktigt tillägg dock från Isabelle om långvariga vänskaper och karriärdanande utbyten. Det finns helt enkelt både en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag.

Men, vad är det för killar/tjejer som inte kan gå undan och till exempel koppla av med en god bok/sin egen blogg, om man vill blogga? Eller gå hem om det nu är det man vill? När man är väldigt ung kan man såklart bli sårad för att någon man är tillsammans med/är nära vän med/har någon form av odefinierat psykiskt och/eller fysiskt nära förhållande med vill vara ensam ibland, men... förstår man inte det sen?

(Och Freaks and Geeks? För en malmöbo betyder det något som kan ha mycket med one night stands att göra...)

Grovt Initiativ sa...

jag tyckte mest hela listan var whut i look 4 in a relationship. DÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖÖÖ.

Anonym sa...

Du skriver bra och tankeväckande och liknar lite Hanna Hellquist på DN som är grymt bra.

Appropå att vara oberoende som feministiskt ideal skriver Nina Björk om detta på ett intressant sätt:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=454359

Elin sa...

till alla: tack och pepp och kärlek.

till er som påpekat att man kan minsann få det mycket av det där i en relation också: jo jag VET och fan om jag inte har en relation där jag får blogga ifred och kolla freaks and geeks om jag vill. men kan jag få singelcoacha och pepp myself and others up här nu? fint att ni är nöjda, det är jag också.

kurre: tack för påminnelsen, vad fint! denna konsert hade jag faktiskt koll på, tack vare almighty facebook.

isabelle: väldigt sant. jag har använt det som argument mot mig själv när jag börjat sakna long-time-exet och undrat varför jag gjorde slut. det finns så många människor som jag inte hade träffat om vi fortfarande varit ihop, så mycket utveckling som inte hade skett med mig, så många vänner jag kanske inte träffat och så många möjligheter av allehanda slag som gått mig förbi. "den intima relationen med sig själv" är så bra beskrivet. men innan jag hittat den med mig själv var det ett bloody hell att vara singel. men fint att du hittat någon som gör det värt att avstå lite av den.

Gabriel: haha Freaks and Geeks är ju en av världens bästa serier. ladda hem och du kommer fatta.
och jo, som jag skrev ovan, jag vill ju ha mkt av det i en relation - att kunna blogga och läsa böcker när jag känner fört t.ex. - men det här var självpepp.

grovt: du är välkommen nästa gång jag har star wars-maraton, om du går med på att high fiva över leias snygghet. inte så mycket guldbikinin dock, även om jag gillar den och äger en egen guldbikini av ren nördighet (åh vilken brudnördighet det där kändes som, hade jag varit kille hade jag väl köpt en storm trooper-mask, men nu kör jag på guldbikini istället och kan vara nördig och snygg samtidigt). hursomhelst. jag gillar leia bäst i de scener då hon är teknisk och dominant. erhm.

Desperado: Hanna Hellquist! tack! love her!

Grovt Initiativ sa...

jag high fivar allt som rör sig.

(OFattBart på guldbikiniägande!)

Elin sa...

det är nu det är svårt att avgöra huruvida jag ska erkänna att jag även äger ett lasersvärd i plast som en gång i tiden neonlyste när man fäktades med det. jag fick det när jag var i tjugoårsåldern. och ja, bikinin och svärdet har kombinerats.

jaha. nu har jag erkänt det också.

Anonym sa...

Nu har du liksom dödat min singellivslängtan totalt. Om det inte innebär random frekvensknull och separerade örhängespar och ligga i kollektiv så är det ju inget att längta efter. Allt det du beskriver har jag redan (dvs om jag skulle få för mig att kolla på sånahära rymdfilmer och sånt, vilket iofs skulle göra Maken mycket lycklig, men palla rymden).

Elin sa...

hustrun: nej det är fan inget att längta efter. jag saknar fortfarande min skitsnygga keps som blev kvarlämnad för typ ett år sen. och grattis till att redan ha det!

Anonym sa...

Kanske det enda man kan vara säker på: att gräset är grönare på andra sidan. Och att man ska dö, typ.

Anonym sa...

och mina uggleörhängen! griiiin! de var en present, var jättefina och glömdes kvar på en norrmans hotellrum (bonusfakta med tanke på delar av inlägget: norrmannen var jättelik seth rogen! tyckte jag där på natten i alla fall).

Elin sa...

hustrun: livsvisdom.

knödel: but noo, låg du bort dina uggleörhängen med någon som såg ut som SETH ROGEN?!

Anonym sa...

Varå, han är ju het. Det var ju därför jag följde med honom överhuvudtaget!

Anonym sa...

Hjälp, din blogg har blivit min absoluta favoritläsning för tillfället! Du beskriver så gott som hela mig i varje inlägg, det är bara det att du skriver det bättre än vad jag själv inser om mig..ja tills jag läst dina inlägg då! :) Hur man dock kan råka snubbla över en sån brilliant människas blogg utan anledning en dag när man goolar på något helt sanslöst, som dessutom bor i samma stadsdel som en själv övergår mitt förstånd.. Jag väntar bara på att råka snubbla över dig på gatan vilken dag som helst, då ska jag hälsa..:)

Elin sa...

knödel: jag fattar verkligen inte seth rogers-grejen. överhuvudtaget.

katharina: välkommen hit och ja hälsa! jag lämnar typ aldrig majorna.

Anonym sa...

men.. du har ju så rätt! varför har ingen lagt upp det såhär för mig tidigare? va? jag finner inga ord.. förutom att du har så rätt!!! :)

Anonym sa...

Du är så fantaqstiskt rolig.
DÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖÖÖ!!!

Camila sa...

åh det bästa med din blogg är när du länkar tillbaks nåt och det känns helt fantastiskt att läsa det igen. jag behöver visst en till bloggbok!

Emma sa...

Åh vad skönt att läsa när jag har varit så sentimental och känt mig så ensam på sistone (vilket inte heller hjälptes av att exet idag berättade att han har träffat en tjej, och att jag tänker banala tankar om att jag är misslyckad som inte hann först.)

du skriver så himla bra! himla roligt att ha en ny blogg med massor av gamla inlägg att harva igenom!