19 januari 2009

Gränsen mellan att vara livsnjutare och bara sorglig är rätt hårfin

Kom hem från spinningpasset för en stund sedan. Tog fram två skivor knäckebröd, la keso på, satte mig ensam vid det utvikbara bordet i kokvrån. Stirrade ut i tomma intet och åt metodiskt.
Så kom jag helt plötsligt att tänka på att jag hade pesto kvar i kylen efter gårdagens bjudmiddag. Således tog jag fram peston och la en liten teskedsklick på toppen av keson på båda knäckebrödskivorna. Jag ställde tillbaka peston, satte mig ner igen och fortsatte äta. Det smakade helt plötsligt mycket godare.
- Ja men det blev nog en bra dag det här ändå, tänkte jag och log för mig själv, en klick pesto på keson mitt på blanka gråmåndagen.

2 kommentarer:

isabelle sa...

känner igen den där lite medelåldriga medelklasskänslan av att "lyxa till det" med typ en extra dyr ost från ica. high life.

Elin sa...

ja men verkligen. eller när jag unnar mig en fredagsbulle. high life, som skrivet.