22 januari 2009

Gud är subjektiv

Moderaterna, Centern och Folkpartiet föreslog igår att äktenskap för alla ska gälla från och med 1 maj. Det här är det bästa förslaget som hittills lagt i frågan.
Det är viktigt att framhålla att endast de präster som vill ska viga homosexuella par. Lika lite som staten kan gå in och tvinga en företrädare för ett religiöst samfund att viga homosexuella par, mot dennes vilja, kan jag tänka mig att de samkönade par som önskar gifta sig vill vigas av någon som anser att deras kärlek går emot den kristna tron. Jag anser alltså, till skillnad från RFSU, att motionen är rätt ute när man lägger in en klausul som gör det möjligt för enskilda präster eller hela samfund att vägra viga samkönade par.

Kristdemokraterna reserverar sig, naturligtvis och kritiserar förslaget. ”Ingen ska tvingas att viga homosexuella”, skriver Göran Hägglund och Stefan Attefall på Newsmill.
Vilket alltså är helt sant, men så är inte heller fallet i den här motionen. Staten och kyrkan är skilda från varandra, men Svenska Kyrkan har utrett sin syn homosexualitet sedan många år och det finns en majoritet i Kyrkomötet som vill att homosexuella ska kunna gifta sig i kyrkan.

Det finns någonting beklämmande i argumentationen kring religionsfrihet i debatten kring det samkönade äktenskapets vara eller icke vara. Med tanke på att det i motionen just trycks på att staten inte avser att tvinga vare sig enskilda präster eller samfund att förrätta samkönade vigslar och att majoriteten i Kyrkomötet ställer sig positiva till samkönad vigsel, är det svårt att finna konflikten i religionsfriheten.
Det finns dessutom en annan definition av religionsfrihet också. Den om att varje enskild individ har rätt till sin tro. Det innebär att jag har rätt att tro att jag är älskad av Gud som den jag är och att jag har rätt till att tro på min Gud. Det innebär att jag har rätt till att tro på en Gud som inte dömer mig och ser min bisexuella läggning som en synd, utan en Gud som är skapad av och för kärlek och där människan är älskad hur hon än må vara. Det innebär också att jag samsas i kyrkbänkarna med människor som anser att min sexuella läggning är en synd eller en sjukdom som måste botas eller stävjas.

Den amerikanska queerteologen Kathy Ruby skriver i sin artikel Subjectivity and Belief hur den kristna tron inte kan undgå den individualisering och fragmentering som resten av det västerländska samhället redan är en del av. I och med en sekularisering och en mer fragmenterad omvärld, där stater och kyrkor skiljs åt, måste också kyrkan öppna upp för fler tolkningar och omfatta fler subjektiva trosinriktningar.

Det är förvisso ingenting nytt. Inom den befrielseteologiska agendan, som omfattar såväl antirasistiska-, feministiska- och queerteoretiska läsningar, har kravet på att upplösa den objektiva tolkningen av den kristna Guden alltid stått i centrum. Befrielseteologin syftar till att synliggöra alternativa Bibeltolkningar, på ett sådant sätt att både förtrycket mot den utsatta gruppen och kritik mot den så kallade ”objektiva” Bibeltolkningen framträder.
Queerteologin har länge kämpat med att hävda Bibelläsningens subjektivism och kritisera den hegemoniska Bibeltolkningens förtryck av HBT-relaterade grupper.

Debatten kring äktenskap för alla har handlat så mycket om att det hotar dem som tolkar Bibeln och den kristna tron som att äktenskapet ska vara reserverat för man och kvinna.
Väldigt lite har sagts om alla de, som i befrielseteologins namn, har kämpat för att påvisa den kristna trons korrelation med queer och HBT-frigörelse. Alla de som skrivit avhandlingar, diskuterat, föreläst, predikat och debatterat för att de har rätt till samma tro som de som menar att de lever i synd. Alla de som blivit stoppade i kyrkogången när de velat ta nattvard, blivit pratade om och utsatta för hot, spottade på och blivit ovälkomnade, enbart på grund av att den tidigare så fasta hegemoniska tolkningen av Bibeln säger att de lever i synd.
Bibeln är skriven av människor. Det är människors tolkningar av Gud. Således kan tolkningarna göras om och göras nya och läsas på mängder av olika sätt i evinnerlighet.
För alla oss som gjort andra Bibeltolkningar, för alla oss som delar samma Gud som dem som menar att vi lever i synd, men som ändå inte tror på att deras syn på Gud är den objektiva och sanna, är beslutet om samkönade vigslar ett erkännande.

Såhär skrev jag för något år sedan i min avhandlingsanalys av den mest kända svenska queerteologiska avhandlingen; Hatar Gud bögar? av Lars Gårdfeldt:
Är det rätt väg att gå att söka erkännande hos en hegemonisk teologi, som innehåller uteslutande mekanismer och normeringar, genom att skapa andra tolkningar?
Begreppet erkännande är problematiskt och framförallt i den här kontexten. Det de uteslutna och de som utesluter har gemensamt är en religiös tro och en gemenskap i sin tro. Det är i gemenskapen och i tron som uteslutningen sker. Möjligheter till motstånd kan därför ses som problematiska. Det man gör motstånd mot är en teologisk grund som bidrar till osynliggörande, förtryck och stigmatisering av ens erfarenheter. Trots att man delar samma tro är det möjligt för makten inom tron att osynliggöra och förtrycka i just religionens namn.

Det är just det som kyrkan som samfund, såväl som grupper och individer inom kyrkan, måste slåss med och alltid har gjort. Kvinnliga präster vid sidan om kvinnoprästmotståndare, homosexuella bredvid dem som menar att homosexualitet är en synd. Jag måste dela en Gud, en helig skrift och Jesus tillsammans med människor som har åsikter som i mitt tycke går helt emot den Gud jag tror på och den Jesus som vägleder mig.
You give love a bad name!, skulle jag vilja skrika till dem och påpeka gång på gång hur Jesus såg till de svaga, de utstötta och de annorlunda. Hur Jesus i själva verket är en av de starkaste queerikonerna vi har, eftersom han såg till dem som befann sig bortom normerna och makten och gav dem samma människovärde och kärlek som alla andra. Hur Gud i grunden handlar om kärlek och mänsklighet, att faktumet att man lever – hur man än lever – är tillräckligt för att man ska bli älskad och välsignad.
Men det spelar ingen roll. Sida vid sida, men ändå så långt ifrån varandra, delar vi kyrkbänkar och Biblar. Jag måste acceptera och fortsätta slåss för en befrielseteologisk agenda. Det finns inga konsensusbeslut i trons namn. Men rätt att tro har vi alla.

För mer läsning: Lars Gårdfeldts Hatar Gud bögar?
Kathy Rudys Subjectivity and Belief i Queer Theology: Rethinking the Western Body
Karin Långström Vinges blogg som innehåller mängder med bra information och argumentation kring HBT och Svenska Kyrkan

Lite kuriosa: I Bibeln finns bland annat en text om Ruth och Noomi, två änkor som förklarar sin kärlek för varandra, som av många befrielseteologer inriktade på en queer läsning av Bibeln kommit att ses som ett uttryck för samkönad kärlek. Dessa kärlekstexter används ofta på heterosexuella bröllop, då det är en av få kärlekstexter i Bibeln som inte fokuserar på mannens överordning och kvinnans underordning, vilket oftast är fallet när heterosexuella relationer omskrivs i Bibeln. Homosarna har således invaderat de kyrkliga äktenskapen sedan länge.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Amen.
Du skriver så bra så jag får rysningar på mina armar! Jag tycker du ska skicka den här texten till Karin L-V, hon brukar ha gästbloggare.
Kram från en stolt mor, tillika manager.

It's gonna be fine 2009 sa...

Det är så himla fantastiskt att du sätter ord på allt det jag känner. Tack!

~Karin Långström Vinge~ sa...

Bra skrivet! Tack!

chall sa...

Fint skrivet om Jesus. Jag har själv haft lite svårt för vissa här borta i Södern (gissa om det är lite intolerant) och valt att kontra med "låt den utan skuld kasta första stenen" och "är det inte Gud som ska döma, du är väl inte Gud" .... äktenskap för homosexuella är ju bara att fetglömma här - fast min kyrka är väldigt välkomnande för dom. Jag har fortfarande mest svårt för att älska dom som lägger ned så mycket tid på att hata andra.

Vi pratade om Ruth och Noomi samt ett par andra av kvinnorna i Bibeln i söndags och har bestämt att utgå från en bok som heter just "women in the Bible" eftersom det inte pratas så mycket om dom... men ändå kan man använda deras texter mycket.

Just R&N använda vi som diskussionspunkt om "kärlek" är sexuell eller om det är en större sak än så?! Sen trallade vi in på "kroppen är ditt tempel" i Paulusbreven när prästen började förklara bakgrunden till antipatin mot sex - i Korint fanns fortfarande gamla religionen och den innebar att man låg med tempelprostituerade på altaret för att visa sin tro.... kanske inte helt lämpligt för en kristen som då valt att inte tro på gamla religionen?!?

Det finns mycket där...

johanna sa...

Intressant tänkt, och tack för tipsen om queerläsning av bibeln. Själv håller jag nog med RFSU. Kyrkan är skild från staten och därför, tycker jag, att kyrkan ska hålla sig borta från lagen och allt det rättsliga i samband med vigslar. Man kan ha en andlig ceremoni i kyrkan om man så önskar. Och denna andliga ceremoni kan man som präst vägra hålla om man vill, för det är ju som du säger – religionsfrihet, och dessutom vill nog inte homosexuella vigas under en homofob. Men, jag tycker att ALLA ska vara lika under lagen. Ingen individ ska få välja att ge vissa lagliga rättigheter men inte andra. Alltså, allt det rättsliga i samband med vigslar ska skötas av ngn som inte FÅR diskriminera. Tack för utrymmet!

Elin sa...

mor: kram tillbaka!
It's gonna be fine: oj, i det här blogginlägget trodde jag verkligen inte att någon skulle känna igen sig. tack, vad fint.
Karin: tack själv!
chall: Vilken fin kyrka du verkar ha hittat! Kvinnor i Bibeln är ett jätteintressant ämne att fördjupa sig i. Texten om Ruth och Noomi kan läsas på så många olika sätt, den är jättespännande.
Och haha på tempelsexet...
Johanna: Jag förstår hur du tänker och jag är kluven till frågan. Du och RFSU har en viktig poäng och jag förstår att det är det här som människor kritiserar när de hänvisar till religionsfrihet och kyrkan skiljd från staten. Men samtidigt finns ju borgeliga vigslar redan idag, det det egentligen handlar om är väl att man som samkönat par ska ha möjligheten att gifta sig i kyrkan på samma villkor om man önskar. Och då av en präst som vill viga en.

eff sa...

Att det finns borgerliga vigslar idag spelar egentligen ingen roll om man i en lag ens överväger att sanktionera diskriminering på grund av sexuell läggning.

Det finns andra nattklubbar att gå till också, om någon nu skulle bli nekad i en dörr för att de ser ut på fel sätt. Även om man kanske inte vill gå till en klubb man blir nekad inträde till är det inte okej att neka i första taget.

Man kan inte ha en lag som säger att diskriminering inte är okej alls och en som säger att det är det i vissa fall om personen i fråga har en tro som enligt dem legitimerar diskriminering.

Nu när äktenskapet har en rättslig innebörd -- vilket det ju har, med långtgående större konsekvenser för den inblandade än om man inte får dricka sprit på en viss klubb -- och vi alla ska vara lika inför lagen är det oförenligt med statligt sanktionerad diskriminering.

Man borde också legalisera polygami av samma skäl. Det ligger inte i statens intresse att förbjuda tre eller flera personer vid sunda vätskor att ingå äktenskap tillsammans. Främst för att kärlek i samförstånd borde vara tillåtet jämt och överallt.

Elin sa...

Eff: jo, jag vet. dålig argumentation från min sida, men den här frågan är så dubbel för mig att det tagit mig över ett år att skriva ett inlägg i frågan.
det är naturligtvis så att denna motion om lagförändring för det möjligt att sanktionera diskriminering, ja. och egentligen är jag emot allt vad lagstiftning kring kärlek heter, jag är också för en legalisering av polygami och överhuvudtaget ska inte staten lägga sig i människors kärleksliv.
det är min ena sida, det kommer ett inlägg från den inom kort.
den andra sidan framträder i det här inlägget. den om att vi är väldigt många med en kristen tro som vill förändra kyrkan. och där jag tror på äktenskapet som heligt sakrament. och jo, man kan argumentera för att lagstiftningen och kyrkan borde skiljas åt helt, men jag tror inte att vi är så sekulariserade än. och frågan om diskriminering i religionens namn är svår. för samtidigt har man rätt till sin tro, oavsett om den motsätter vissa grupper vissa privilegier. jag är verkligen fruktansvärt dålig på att argumentera i frågor som ligger mig känslomässigt nära, känner jag.

eff sa...

Det är svårt att argumentera sakligt kring något som är så fundamentalt integrerat i ens livsåskådning.

Om vi angriper det hela från andra hållet då: är det oförenligt med kristen tro att ha en vigselakt som aldrig vinner laga kraft? Har äktenskapets sakrament någonsin ansetts ha stark anknytning till en statlig myndighet, eller är det i sin djupaste sanning en rent andlig handling? Mellan makarna men också mellan dem och gud.

Jag ser inte hur det faktum att man rent juridiskt måste gifta sig på ett ställe där alla får gifta sig på något vis förtar den kraft som ändå måste finnas i den kyrkliga vigselakten om man är troende. Det känns snarare som det finns en brist på djup och innerlig tro hos de som hävdar att äktenskap man ingår i kyrkan måste fortsätta vara samma sak som alltid förr, när det sett till hur man känner inför varandra och gud egentligen inte förändras alls.

Elin sa...

För det första fanns ju äktenskapet långt innan religionen och var mest en juridisk affärsuppgörelse, långt innan Sverige kristnades och folk fick för sig att de skulle gifta sig av kärlek. Men jag tror att det sedan dess och fortfarande idag fortfarande finns sådana band mellan kyrkan och staten att äktenskapet ses som förenligt med juridik och att akten därmed fullbordas (uj nu låter det som vi diskuterar något annat) genom också ett juridiskt förbund.
Därmed tror jag inte att själva upplevelsen skulle spela någon större roll.
Mitt främsta argument till varför äktenskap även ska gälla för kyrkan är för att det finns så många som vill gifta sig i kyrkan på andra premisser än heterorelation. Däremot tror jag att det är få som vill vigas av präster och samfund som är öppet emot dem och problematiken diskriminering tror jag inte kommer att bli så stor egentligen. Helt enkelt för att det sitter i ryggraden hos de flesta att man dissar den som dissar en själv - i det här fallet ens sexuella läggning. Men eftersom majoriteten av Kyrkorådet och alla präster är positiva kommer det inte bli särskilt stora problem att rensa ut those fuckers som inte vill viga för de samkönade par som vill gifta sig.
Fast nu kom jag bort från huvudargumentet. Som alltså är att staten här måste gå in och öppna upp för att samkönade äktenskap ska tillåtas för att vi ska komma nånvart. Huruvida det däremot är rätt i ett sekulariserat land med stat och kyrka oberoende av varandra bör väl diskuteras, men kom ihåg att det inte var längesedan som man fortfarande blev skriven i sin hemförsamling.

eff sa...

Ja, äktenskapet (även om det kanske inte kallades det) var länge en i högsta grad patriarkal kontraktsförhandling mellan familjer. Vilket bara visar på hur hela företeelsen förändrats allt eftersom samhället har omvandlats från feodala klanstrukturer till en samling självbestämmande och mer (eller mindre) upplysta individer. Det vill jag påstå är ett starkare argument för förändring än något annat.

Att det kommer vara en självreglerande process räcker inte som argument. Juridiken bakom det hela måste vara betydligt mer stringent än så. Något som ens kan antydas vara ett delvis godkännande av institutionaliserad diskriminering får inte förekomma. I så fall måste man införa vigselplikt för alla präster, vilket i stället kan strida mot religionsfriheten som måste skyddas till lika stor del.

Om svenska kyrkan som organisation inte kan garantera att ingen kommer att nekas något kyrkan har fått tillåtelse att förvalta så måste de vara automatiskt diskvalificerade.

Det är det enda sättet jag ser att staten kan garantera samkönade äktenskap på, utan att samtidigt skjuta diskrimineringslagarna i sank.

Det var inte länge sen det hölls husförhör och inte så jättelänge sen man brände kättare på bål heller. Om vi ska hårddra. Den enda konstanten är förändring och långtgående sekularisering i kombination med religionsfrihet är i grunden en frihetsgaranti för alla.

Joel Larsson sa...

Fast, sekularisering? Jag tror tvärtom. Kristendomen - till exempel - skulle behöva revolutionernas i bemärkelsen återgå till sitt ursprungliga tillstånd, där den var tillgänglig för alla, oavsett andlig läggning. Det lilla som återstår av kyrkan hos oss erbjuder en smal stig mot Gud tillgänglig för vissa typer av människor, men vart har mystiken och metafysiken tagit vägen? Förändring har oftast skadat religionens trovärdighet, eftersom religionen är Gudsuppenbarad och som sådan perfekt. Mänsklig inblandning är mest bara av ondo.

Därmed även sagt att homoäktenskap inom kyrkan borde tillåtas. Den som avskyr till exempel en homosexuell bryter mot Guds bud eftersom han inte är konsekvent i sin kärlek till Gud.

It's gonna be fine 2009 sa...

Jag känner igen mig i alltihop. Precis så där känns det - som att den Gud jag tror på är en älskande, icke fördömande Gud, och den Gud de tror på är en annan. Ändå tror vi, båda sidor, icke desto mindre, alla sidor i alla frågor, och måste samsas i kyrkbänken.

Många, långa diskussioner har jag med mina kyrkliga vänner om detta att tolka bibeln. Du satte ord på precis det som mitt huvud och kanske främst mitt hjärta säger: det är människors tolkningar av Gud. Skulle jag skriva ner min tolkning skulle den bli annorlunda.