19 januari 2009

...and I guess I never told you "I'm so happy that you're mine"

Imorgon flyttar frugan ut från huset där vi bott fyra vänner ihop i snart ett år nu. I varsina lägenheter, men samma hus.
Frugan var den första som flyttade in och den första som lämnar byggnaden och det var i och med att vi började bo i samma hus som vi började kalla varandra för frugan.
Hon hade precis gjort slut på sitt långvariga förhållande, jag började precis hämta mig från uppbrottet från mitt. Det är i vår två år sedan som jag kom hit, en månad efter henne. Satt på golvet i en tom och ouppackad lägenhet och undrade hur jag skulle överleva livet med all min otrygghet och kärlekssorg.

Hon som följde med mig till Ikea, vi tjafsade om att jag tyckte att det var värt att lägga på en toaborste på den redan tunga packningen. Hon menade att jag för fan kunde köpa en sån var som helst. Jag menade att en toaborste hit eller dit väl inte gjorde någon skillnad på bussen. I kassan log expediten det där ”jag förstår att ni är ett samkönat par och jag accepteeerar er”-leendet mot oss.

Hon som följde med mig in i lägenheten. Skruvade ihop alla mina IKEA-möbler medan jag satt förvirrad och undrade hur man skulle få ihop en rislampa i tre delar (stång, glödlampa, lampa – complicated as hell). Hon suckade åt mig och sedan sa hon åt mig att hålla medan hon spikade ihop mitt skrivbord.

Jag som fick tårar i ögonen när jag skruvade ihop min säng, den säng som en gång varit hans och min. Påmindes om honom när skruvarna inte ville sitta lika hårt när jag skruvade, som när han hade gjort det. Stod med trycket över bröstet och undrade hur jag skulle överleva livet och kärlekssorgen.
– Men knulla sönder sängen hann ni ju göra innan det tog slut i alla fall, flinade frugan och pekade på en lossnad bräda i sängbotten och jag började skratta istället.

Hon som följde med mig till take away-stället några hundra meter bort. Vi pratade om att det var nu som det började. Singelpakten i Majorna. You and me, frugan. Vi åt thaimat och pratade om att sätta upp en annons i trapphuset. KK sökes. Vore så praktiskt med någon nära, liksom. Pratade om vilka egenskaper man skulle sätta upp på kravlistan i annonsen.
– Spela roll liksom, sa frugan, först lär man ju ha värsta kravlistan men sen slutar det med att man går tillbaka och stryker den, skriver ”Allt av intresse!”.

– Jag kommer aldrig att kunna lita på någon igen, minns jag att jag sa till henne.
– Du kan alltid lita på mig, sa hon.

Det är väldigt längesen jag stod med tryck över bröstet och tårar i ögonen och undrade hur jag skulle överleva livet. Lika längesedan som jag och frugan tog vår första av alla promenader genom de närliggande kvarteren. Så många utekvällar, promenader, bakfyllehäng, filmkollande, soffältande, relationsprat, middagar har passerat sedan dess. Så många skratt, uppslitande gräl, fåniga gräl, tårar och deep talks. Så många människor har kommit och gått i våra två lägenheter, huvuden, kroppar och hjärtan. Somliga har vi litat på, andra inte. Somliga borde vi inte ha litat på, men gjorde det ändå.

Igår bjöd jag över frugan på middag. Någon slags gest att bjuda igen efter alla middagar som jag har fått av henne. Hon kom in och såg min nystädade lägenhet, kände doften från ugnen.
– Det här känns konstigt, sa hon och flinade, Elin har städat och bjuder på mat. Någonting är fel.
Vi ältade i min soffa och drack te. Sedan pekade hon på min säng, samma säng som jag tårögt skruvade ihop för snart två år sedan.
– Syns på bräderna att du knullat i helgen.

Imorgon flyttar frugan ut ur huset. It’s the end of an era. Så mycket och så många har hänt sedan dess. Men av alla de som funnits i mitt huvud, mellan gräl och tårar, skratt och fyllor har det funnits en som jag kunnat lita på, en som varit konstant. Frugan, you were always on my mind.

3 kommentarer:

chall sa...

så fint.

Det är sådana tillfällen man är så tacksam att det finns personer som man älskar.

...och jag vet, Elvis gjorde den först men för mig blir det alltid psb och neils röst.

ps. ni kommer väl inte att sluta umgås bara för hon flyttar?

Elin sa...

ja samma här! hör bara psb och neils röst.

och verkligen inte. hehe, hon flyttar dessutom bara typ en kvarts promenad bort. översentimental is my middle name.

frugan sa...

översentimental jag med. fällde fan tårar över det här inlägget.

yours truly (men på lite håll framöver)

frugan