Idag skriver hon om en av världens bästa låtar och en av mina all-time-favorit-filosofer och gör en helt briljant sammankoppling och textanalys. Dock kopplar jag nog samman Master and Servant mer med Hegel än med Nietzsche nuförtiden.
Det har varit mycket Hegel de senaste månaderna. Mest beror det nog på att jag ständigt hamnar i diskussioner kring objektifiering och subjektifiering och huruvida man kan objektifiera andra och om det i så fall är så himla farligt att göra det. Senast jag diskuterade lät det ungefär såhär:
- Men om jag tittar på en tjej och säger "amen hon är ju...en jävla storhora", objektifierar jag henne då?
- Öh ja. Fast om du skulle gå fram till henne och säga "hej storhora, jag älskar dig", då torde du ju subjektifiera henne.
Det är jobbigt att vara så uppenbart inkapabel till att föra en vettig muntlig argumentation, när man oftast låter rätt intelligent i skrift.
4 kommentarer:
Kom på att "musa" kan uppfattas som nedsättande och så menar jag naturligtvis inte om Isabelle. Som att hon bara existerar för att trigga igång min inspiration. Hon triggar igång min inspiration, men det var inget nedsättande i det. Hon är lika mycket idol som musa.
För övrigt började jag diskutera sen kring det här med att deiktiska, bestämda uttryck borde bestämma graden av objektifierande. Säger man "den där storhoran" har man ju pekat ut en identitet i gruppen horor, vilket borde göra det mer subjektifierande än att bara kalla någon för hora.
Jaha, det är alltså det här jag använder min språkvetarexamen till. Kommentera mina egna söndagströtta blogginlägg.
elin: musa känns inte som något nedsättande, i mina öron låter det som en inspirationstrigger. dito!
objektifieringsgrejen är jätteintressant. på gymnasiet brukade jag mentalt försöka byta ut sexiga tjejer i musikvideos mot killar jag var intresserad av, det blev helt bisarrt, man är liksom inte van att se män som något annat än iakttagande subjekt.
Jag använder min idéhistorikerexamen till att gilla att Schopenhauer demonstrativt lade sina föreläsningar på samma tid som Hegels.
Och ja! Isabelle, du är grym! Hoppas Elin inte har missat Syndrom, där också min gamle vapendragare Nils är med.
Ska kolla in Syndrom och haha, älskar sån kuriosa.
Skicka en kommentar