Igår var vi hos mormor och hon bjuder mig på sherry. Jag har blivit bjuden på alkohol av mina äldre släktingar i minst tio år nu. Eftersom jag är äldst och dessutom var en brådmogen unge en gång i tiden (de senaste åren har mognaden mest gått i någon reversed direction) har det tagits för givet att jag också är äldre än vad jag egentligen är. Klart Elin ska bjudas på alkohol, hon är ju den nästanvuxna.
Min syster, som är 20 år och både får gå på krogen och handla på Systemet enligt sin ålder, bjöds däremot inte på någon alkohol. Inte hon, den yngsta, den lilla.
- När du har blivit så stor som din syster kan jag bjuda dig på sherry, sa mormor och verkade helt omedveten om att jag, när jag var 20 år, brukade betrakta mormors juldagsmiddagar som förfester.
Nyss berättade jag om gårdagens förehavanden på krogen för mamma.
- Nejmen tyst, inte inför din syster, väste mamma och pekade på 20-åriga lillasystern som satt i soffan och mest såg förvirrad ut över mammas förmaning. Som att hon inte känner till fenomen som drinkar och krogragg.
Någon bekant till mig hade en teori om det här med tre i syskonskaran. Den äldsta kommer alltid att vara den vuxna, men också den som föräldrarna sätter minst tilltro till. Det äldsta barnet måste liksom göra alla misstag först och ta alla smällar. Det kan förklara varför jag var tvungen att tjata i fem år innan mina föräldrar lät mig peirca näsan. När min syster ville göra samma sak gick de med på det på en gång. Elin hade redan bevisat att man inte dör av infektion med ett smycke i näsan.
Mellanbarnet hamnar mellan det ständigt vuxna barnet som gör alla idiotgrejer och det yngsta. Yngsta barnet är den naiva, som alltid kommer att vara ett barn, men också det barn som man ställer högst förhoppningar till. Där det äldsta barnet misslyckats och mellanbarnet lyckats sådär, ska yngsta barnet lyckas.
Om hennes fem år äldre storasyster springer på krogen och gör dumheter, får lillasyster gå in och vara naivt omedveten om vad hon sysslar med. Till henne står alltid hoppet. Det känns rätt skönt att vara äldst och dummast i alla fall.
5 kommentarer:
Påminner mig om när mina barns mor, som är yngst av 9, vid 29 års ålder, efter 4 år som sambo, berättade för sin mor att hon var gravid med vår förste son: "Men lilla tös, vad har du ställt till med!"
:-)
Fast vad det gäller att vara äldst vill jag påstå att min erfarenhet är att det är mycket mera det faktum att man är centrum för all föräldraångest som präglar en. Ju fler barn man har, desto mer avspänd blir man i föräldraskapet. Så som äldst blir man en lekboll antingen för föräldrarnas ambitioner om att bli lyckad, eller deras ångest att "det ska hända nåt".
haha! Det ligger något i det där. Som yngst i en mycket litet syskonskara är det uppenbart att min bror kunde flippa ur och rebella... för mig? nja, det var för svårt eftersom han redant gjort allt.... jag var bara minst. ocb inte fick jag åka på festival när jag var 15 som han gjort heller.... "det är för farligt"
jag tycker din mormo verkar söt. och att diu och din syster måste ha massor med roliga samtal - om hon nu inte vet något om drinkar och krogragg.. (tänk om din mamma kommer på att skylla allt på dig "hon har fortstås läst din blogg" ;)
På julafton sa min mamma att jag är den som är mest neurotisk i syskonskaran. Jaha tänkte jag, undra varför det blev så? Jag är äldst så klart. Äldsta barnet är föräldrarnas experiment. De kollar av vad som funkar, vad som inte funkar och så rättar de till allt inför nästa barn.
ps någonstans har jag läst att de som är först i syskonskaran också är de mest framgångsrika! vi får trösta oss med det ds
Jörgen: Haha. Och jo, jag tror att det ligger mycket i det. Första barnet blir ju det största projektet på något sätt.
chall: Nu när vi satt i bilen frågade hon mig, inför våra föräldrar, om jag kunde tipsa henne om någon bra sprit och goda drinkar som hon kunde göra på nyårsafton. Jag viskade lite tips medan mamma tjatade om att hon inte borde dricka sprit för "det är farligt".
a.m.o: Ja, det stämmer på många jag känner. Äldst = mest neurotisk. Det framgångsrika kanske är supported by det neurotiska?
Jaha, då var man storasysterklyscha också *allergisk*
Skicka en kommentar