Att känna sig som en författare
5 timmar sedan
13 december 2008
P to the M to the S
Fan, fan, fan vad jag vill lipa och allting är så sorgligt och skitvärlden jag hatar dig och guu vad jag vill ligga så kåt ba jag dör och nej nu känns allting så jobbigt och tomt igen och ingen tycker om mig och fan vad tjock jag är och åhhhh jag vill ligga men jag är så ful och ingen vill ha mig och jag hatar alla på hela jorden alla är dumma i huvet alla kan ju typ dra åt helvete nä jag menade det såklart inte för jag tycker om små barn, åh små barn nu måste jag gråta lite och kanske små hundvalpar och mamma är också så snäll och mina fina vänner och åh det är ju så fint ändå nu måste jag gråta lite mer och jag är så kåt så jag dör förresten fast ännu mera arg för jävla skitvärlden och alla hatar mig och jag hatar alla eller jag vet inte jag kan inte tänka, jag bara känner och snälla tid på månaden var över nu så jag blir mig själv igen på riktigt alltså jag pallar inte detta och nu måste jag lipa igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hormoner rocks. De är numera auktoriserad förklaring till allt dumt jag gör, säger och tänker. Alltså, man får ju inte lära sig hur mycket man faktiskt påverkas av PMShormonhelvetet, att det affekterar neurotransmittorer i centrala nervsystemet som styr humör och andra otrevligheter. det enda som funkar vid den perioden är stora mängder socker och dödsmetall.
väldigt värt att testa är nattljusolja. från hälsokostbutiken. två kapslar varje dag.
har inte haft pms på 4 månader.
fattar du. 4 månader!!
det är fan ett mirakel.
Stackare! Och vänta bara tills du blir gravid! Jag hade sån där pms och bad därför min kille att göra mig på smällen så jag skulle slippa menscykeln i ett år eller så.
Ur askan i elden. Som dom säger. Nu gråter jag av Dansbandskampen. Vilket för övrigt är det enda som är tillåtet att göra på lördagar när man väntar barn :-)
/B
Guuuud, I hear ya, sister!
Ja. Fast jag har inte ens någon ursäkt.
Och jag gillar inte små barn.
isabelle: nej, verkligen inte. jag tjatar om PMSen hela tin och folk blir trött på mig men jag märker ju att så fort perioden gått över är jag mig själv igen. liksom glad och lugn och all is good in da hood. klart som fan jag måste tjata och förvarna de där dagarna på månaderna då jag knappt pallar med mig själv.
* oj, vad bra! tror jag hade dem ett tag på gymnasiet, minns inte om jag kände någon skillnaden. jag äter ju p-piller också som ska lätta pms-besvären men jag märker inte så värst mkt av det.
B: haha. jag ska inte bli gravid eller dvs jag vill inte ha barn, så dansbandskamplipet slipper jag förhoppningsvis.
ano: back at ya!
julia: men inte jag heller! bara två dagar om månaden. eller jag gillar dem inte. jag vill bara ta på dem och lukta på dem och sen grina grina grina. eh.
linda: haha ja. det värsta är när jag tror att jag har reella orsaker att vara arg eller tror att jag är på väg in i The Big Depression och mååår så dåååligt och sen är det "bara" hormonerna som jävlas.
Ja oj vad den där känslan känns igen. Ändå glömmer jag bort den däremellan och blir alldeles förvånad när de där otroligt besvärliga, obehagliga tankarna och orden och känslorna dyker upp.
Skicka en kommentar