30 december 2008

Tio timmar expojkvän

Jag har åkt tåg i tio timmar, med the big X från samma hemstad som jag, idag. Åker man tåg i tio timmar måste man umgås satan och man hinner prata om allt mellan himmel och jord. Jag och exet, som mest varit causal hej och hallå på fyllan under hösten, ägnade tio timmar åt att prata om allt det viktiga och oviktiga. Eftersom vi båda är politiskt inkorrekta retards, som skiter fullständigt i om folk hör oss prata och vad de tänker, blev det lite av allt möjligt men stunden vi pratade om Hegel var nog den enda korrekta och den var såklart den kortaste.

Vi hann avhandla både vilka maträtter vi åt under vår semesterresa till Grekland för hurmångaårsenvilljaginteveta och det året då jag struntade i att fira nyår med honom för att dra till en stuga ute i skogen och basta med ett gäng killar, varav jag hade en suspekt flirtig relation med en av dem. Vi pratade porr, kokain, snygga män och kvinnor och den där mansstereotypa fantasin kring att ha sex med ett tvillingpar. Vi hann lyssna igenom en jävla massa hiphopfiler på hans dator och spela upp några av dem för kupén.
Vi har höhö-skrattat (citat Gustav: du är ju the queen of höhö) åt idiotgrejer som när konduktören säger att vi har blivit tagna åt sidan pga tågbyte och vi flinar och säger simultant att vasahan? har vi blivit tagna från sidan? höhö (hej tjockisen från Superbad-humor).

Och precis när hela tåget börjat att hata oss och plitat ner minst tusen citat till tjuvlyssnat och fascinerats av oss och försökt förstå vilken sorts relation vi har när vi både pratar om att vi gjort slut och samtidigt verkar bundis och kompisretas med varandra, drar exet onelinern to die for. När jag tillslut blir tyst och han uppmanar mig att säga något.
- Men vad ska jag prata om då? Vad vill du ha för ämne? Fråga mig någonting?
- Tjaa, säger han och rycker på axlarna, vad drar du egentligen för behåstorlek nuförtiden?
Och jag viker mig av skratt och pensionärerna suckar och unga, söta, hånglande paret mittemot ser på oss och önskar väl att de aldrig blir som vi.

8 kommentarer:

egon sa...

haha! det låter fantastiskt roligt. önskar att jag hade kunnat tjyvlyssna.

CB:t sa...

Jaaa, du har faktiskt vunnit Nice Blo Award-priset! Se här: http://bums.nu/4004

Krams!
CB:t

rebecka sa...

usch. jag hade dödat er om jag varit i samma vagn. herregud så ohyfsat att spela musik rakt ut, ever heard of en hörlur var?

det låter som om ni satt och störde en hel vagn, samtidigt som ni myste och tänkte på hur hääääärliga ni är.
som pre-teens ungefär.

Elin sa...

egon: det var det.

CB: jag såg det! tack och kram!

rebecka: jo, det var ohyfsat men det rörde sig om max ett par låtar på jävligt låg volym. resten delade vi hörlurar på. jag gillar inte heller när folk spelar musik rakt ut. jag tror inte att vi störde så jävla många, inte om man jämför med skrikande bäbisen, kvinnan som pratade i mobiltelefon hela tin, hångelparet och treåringen som låg i mittgången och skrek bajs i tre timmar. det är ett tåg förihelvete, allt handlar om att störa varandra. annars väljer man tyst vagn.

Grovt Initiativ sa...

jag har en adapter för två lurar till samma dator, money well spent!

Elin sa...

indeed, men vetefan om jag skulle använda den så ofta. åker ju alltid tåg själv i vanliga fall och det är bara då som jag har datorn m mig. och irriterar mig på puckon som jag och exet istället för att vara puckot själv. det var nog någon slags kontraproduktiv hämnd.

Grovt Initiativ sa...

eller hur. näst sista stycket här: http://paparkaka.com/blogg/0712/071222.htm

Elin sa...

"Det är en viss typ av människa det här (och nä, de var inte högstadiekids heller, de var lätt över 18 år). De som man inte vet om de bara fullständigt skiter i andra människor omkring dem, eller om de bara inte märker att andra finns. Och vilket av dessa alternativ som är värst vet jag fan inte heller."

hehehe. jag är lätt alternativ ett.