25 december 2008

Giv mig ett bo med samvetsro, med glad förtröstan, hopp och tro

Tack för ännu en julafton med alla mina släktingar i livet och nära mig. Tack för farmors kramar, farfars mjöd, mormors rörda glädjetårar när jag och mina syskon sjunger Gläns över sjö och strand för henne och min 96-åriga morfar som bläddrar i Ord & Bild och försöker förstå vad dagboksbloggande är för något.

Tack för min familj; min galna, originella, underbara familj. Tack för vår julgemenskap av skratt, sällskapsspel, kärleksfull elakhet, fnissattacker och politiskt inkorrekt humor.

Tack för mina vänner, min extended family, som jag saknadsskriver till. För att jag funnit några människor som jag litar på och som jag vet älskar mig, oavsett vad jag gör och hur jag mår.

Tack för mina föräldrar. För deras lyssnande öron, eviga stöd. För deras klokhet och sociala engagemang, för deras humor och värme, för att de varken räds de tunga samtalen eller fåniga tramset. Tack för att de uppfostrat mig till fri och tänkande, med en ständig tillit till mig och de val som jag gör.

Tack för stillhet och ro. För snöknarret under skorna, stjärnorna på himlen och kvällstystnad. För kyrkokör och tända ljus. Tack för att låta några dagar då och då vara helt fria från prestationer. För att tillåta sig själv att vara lat och degig, åsiktslös och lugn.

Tack för bekanta, kollegor, kursare och alla andra människor som korsar min väg. Tack för de gamla vännerna som jag ska återse i helgen, för att de finns kvar på något vänster.

Tack för att jag är jag. För att jag får tycka om mig själv just så. För mitt mod och min tillit till mig själv, min styrka och min egensinnighet. Tack också för att jag hetssnusar en dosa om dagen, aldrig kommer i tid och är neurotiskt lagd. Tack för att jag tycker om mig själv för att jag är just så ofullständig som jag är.

Vi går väl i frid några dagar till, mina vänner. Snart börjar det igen. Fram tills dess; låt oss bara vara tacksamma ett tag. Vad är ni tacksamma över?

Fotnot: Titelcitatet är hämtat från psalm nr 645.

6 kommentarer:

helahustrun sa...

Tack för fint blogginlägg.

Huskorset sa...

Mitt hjärta, min själ och min hjärna
Det hus och hem jag lärt mig värna
Mina barn som mot mig spjärna
Min älskade, spattiga Filmstjärna.

God fortsättning!

isabelle sa...

Att jag inte är fjorton längre, mina kreativa gener (som jag hatat så mycket förut), robert, att jag inte bor i en småstad längre.
bra idé att lista saker man är tacksam för, i självhjälpbokens tidevarv är det lätt att bara tänka på sånt man är missnöjd med och kan(ska) förändra med sig själv och sitt liv.

Elin sa...

hustrun: tack för att du börjat blogga igen och skriver så det blöder i mig.

huskorset: åh så fint! god fortsättning på dig med!

isabelle: absolut. för mig är det väl kärnan i julen, det jag tar till mig all jävla mat, stress, shopping och vidrig julmusik. att stanna upp, vila och bara vara tacksam ett slag. utan att behöva förbättra sig eller sitt liv. vad är bra här och nu?

Anonym sa...

en dryg brud,förusägbar, tråkig.om tio år sitter du missnöjd med man och barn.felet är vårt,männens.tröttsamt.lägg ner.

Elin sa...

hahaha, jag måste publicerat den här anonyma kommentaren inatt när jag kom hem på fyllan. undrar vad det var i mitt fina tacksamhetsinlägg som fick anonym att anse att jag är "dryg, förutsägbar, tråkig". gulle.