Jag antar att hon inte är ett Kanye West-fan som lyssnat på 808s & heartbreak.
Jag var ändå, via Kinky Afro, varnad. Men det spelar ingen roll när hoppet dör.
Graduation var ju den där halvjämna skivan, med ett fåtal riktigt bra låtar och en del mediokra, som fick en att börja oroa sig. Sedan närde jag ett hopp om en återgång, en ny College Dropout, och fick fel. Väldigt fel.
Mönstret känns dessutom igen, på ett smärtsamt sätt, från Kents V&A-släpp (oväntat att jag skulle dra en Kentparallell. förf. anm.). Redan när Hagnesta Hill släpptes, hur bra skiva det än var, fattade man att det skulle kunna tänkas vara kört. Småkids och idioter som aldrig lyssnat på Kent innan började ta över, Hovetkonserten såldes ut, allting började bli jävligt trallvänligt.
När V&A släpptes fattade man på en gång att nu är det kört, på riktigt. Från och med nu kommer jag få gå på arenakonserter med grabbarna grus som wööar sig genom refrängen till Palace&Main, för den har de hört på Mix Megapol. Från och med nu kommer Kentlyssnande inte vara synonymt med god smak, utan allmängiltig smak. Nu finns det ingen tillbakagång.
Det finns ingen tillbakagång för Kanye heller. Redan igår hörde jag om folk som haaatar hiphop, men Kanye West senaste är ju bra.
Jag har redan satt meningen men den skivan är ju för fan inte hiphop på repeat.
So shoot me för att jag är småsint och konservativ. Jag har förlorat min Kanye-tro och det suger.
12 kommentarer:
Kentlyssnande har aldrig varit synonymt med god smak... ;)
Haha Kentminan därhän, det är ju inte helt korrekt jämförelse i och med att Kanye redan från start varit en grabbarna grus type of hiphop.
gustav1: det här var snarlikt ett personangrepp, men låt gå, jag publicerar.
gustav2: mitt anspråk var inte att göra någon slags objektiv, allmän jämförelse om karriärer och utökande av lyssningskretsar. det var en jämförelse av personliga upplevelser utifrån personliga känslor. jävligt F-ordet-korrekt.
Förlåt mitt lilla nyp ovan, låt oss säga att det var en reflexmässig reaktion på kopplingen god smak + poprock av Kenttyp. Kan ha att göra med söndertjatade öron från gymnasietiden om fenomenet(?), som jag aldrig fattade. Personangrepp tycker jag då inte det var, men du kanske har ett horn i sidan till käbblande om musik. Isåfall ursäktar jag mig.
Jag tycker faktiskt att du har en poäng i inlägget, även om jag tycker att du ser det väl i svart! Lika ofta som det blir ett fall utför stupet blir det ju bara ett litet stando i produktionen av riktigt bra musik. Mången artist har ju haft en downperiod (lång eller kort!) för att sedan slå tillbaka relativt starkt. Kan ju hoppas att du upplever det så när nästa platta kommer!
Springsteen är ett exempel. Han gick ut starkt, gjorde sedan några risiga skivor efter att han börjat bli hypad, men kom tillbaka igen ett par år senare.
äsch detklart det inte var snarlikt ett personangrepp, jag borde bli bättre på att sätta ut blinksmileys så folk fattar när jag skämtar.
springsteen är ett bra exempel på att komma tillbaka starkt indeed.
själv kan jag inte se Kent = bra smak, utan att samtidigt tänka "varför får jag inte på mig dina blåjeans"..... ;)
sälja ut kallas väl populärt för "förnyelse" eller "förändring"? Jag har ju inte varit ett hiphop fan på mycket länge, sen östkust 2 live crew/tidigt90tal men har fått lite mer smak på det här i södra USA. (men det är fortfarande otroligt mycket "öööööh,,,,uhhh,,,, fuck me" stön och RnB vilket jag inte gillar.
Vad är det som gör senaste albumet så fel? är det för tillrättalagt? för poppigt? jag är nyfiken.
jag tycker elins godsmaksanspråk är helt ok, kent är ju precis som coldplay ett problematiskt fall just för denna krock mellan indiepubliken och mainstreamframgången.
Tänkte precis att "det var nog sarkasm det där" efter att jag sänt iväg kommentaren... hänger för mycket på politikbloggar där folk har tunt skinn och flippar om man inte håller en seriös ton. Inte nyttigt för humorförståelsen. :)
Först och främst, vill jag påpeka att det inte är alltför överraskande att en blogg med namnet "always keepin it real" dissar Kanyes nya.
Och jag kan väl till viss del hålla med om att 808 & heartbreak, inte är ett rakt igenom fantastiskt album. Men med låtar som See you in my nightmares och Amazing där både Wezzy och Jeezy står för helt otroliga insatser, så tycker iallafall jag att den lägger sig en bra bit över medel.
Jag vill också hävda att 808 & heartbreak, var det i princip vettigaste Kanye kunde göra, långt vettigare än att göra en ny College Dropout. Redan innan han hade släppt The College Dropout så hade han bevisat att han var 00-talets bästa hiphop producent, tänker då främst på de spår han producerade på Jay-z Blueprint(Takeover, Izzo (H.O.V.A), Heart of the city(Ain't no love) och Never Change),och det är ju inte för inte, Common på "the people" rappar att han "I have found the new Primo" och självfallet därmed menar Kanye. Han har så att säga redan bevisat att han är en minst lika kompetent "äkta" hiphop producent som Primo, GZA, Pete Rock m.fl. Att få en ny College Dropout vid den här tidpunkten vore bara en besvikelse och de skulle kännas som om Kanye inte vågade utforska något nytt.
Jag skulle även vilja hävda att det inte går att likna Kanye vid Kent. Främst eftersom Kanye redan från första början har varit populär bland mtvtittare och reklamradiolyssnare, speciellt efter det att Stronger spelades sönder och samman i alla tänkbara medier. Så att säga att han säljer sig till massorna blir lite fel eftersom det var något han ganska gladeligen gjorde från första början. Sen så har väl folk som "haaatar hiphop" alltid gillat Kanye, speciellt efter hans remix av Peter, Bjorn and Johns young folks. Sen att Kanye i viss mån anpassar sig till rådande rap 'n' b klimat och verkar ha T-pain som främsta inspirationskälla, kan kanske vara ett bevis för ett visst publikfrieri.
Sen så är det som de andra kommentarerna påpekat väldigt intressant att se hur du hävdar att allmän smak är motsatsen till godsmak.
Tack för en på alla sätt och viss bra och intressant B-logg, keep it real!
chall: för det första kan jag acceptera autotune i en liten dos, men inte den här mängden. för det andra är det bara tråkigt.
grovt: men till skillnad från coldplay har ju ändå kent haft en period av indieomkramande. den tiden då man satt och lyssnade på thinner och tänkte att det här kommer aldrig bli ngt som den stora massan kommer fatta. ingenting ont om mainstreammusik, jag älskar jävligt mkt mainstream men tycker bättre om det när det är skapat som mainstream. äh jag vet inte. det var ju inte tänkt att det här skulle handla om kent. varför måste jag alltid dra upp dem?
gustav: hahaha. det är nog anledningen till att det här aldrig kommer att bli politikblogg for real.
Karl: jo, men som jag själv påpekade ovan så har jag ingenting emot mainstream och allmängiltig smak och fan vad dåligt jag överhuvudtaget formulerade mig kring den där kentliknelsen. som jag också redan har förklarat inte har någonting med en jämförelse mellan kent/kanye att göra utan en jämförelse mellan mina personliga relationer till musiken kent/kanye har gjort och deras karriärer. jag är jävligt konservativ när det gäller vissa artister, dit hör tydligen såväl kent som kanye.
samtidigt som jag älskade du&jag döden när alla andra redan slutat lyssna på kent.
usch, jag måste sluta skriva om kent. infekterat ämne.
hursomhelst, kanye har alltid gjort sig bäst som producent. det mesta han har producerat har alltid varit jävligt mkt bättre än det som han åstadkommit som artist. mitt förslag är att han lägger ner egna karriären och bara producerar. och ja, jag förstår din poäng. min poäng är egentligen bara att han har gjort en dålig skiva.
karl, det är RZA som producerar.
Skicka en kommentar