14 november 2008

Sen var jag långsam igen

Jag läste Bo Rothsteins hattext mot bloggosfären på förmiddagsrasten på jobbet. Tänkte hela dagen på hur jag skulle formulera ett inlägg om det hela. Sedan kommer jag hem och ägnar flera timmar åt att räkna ut hur många kronor jag har kvar till att fribeloppet för mitt CSN överträds och är så upptagen med att paniksvettas, läsa gamla lönespecifikationer och gråta till Money Over Bullshit att jag inte har tid.
Sedan gör man det där oerhört inkonsekventa som man alltid gör när man blir trött på sin krassa ekonomi och dåliga framtidsutsikter i kombination med en ilska över samhället. Dricker öl med andra ord.
Jag hade en oerhört idealistisk och ambitiös tanke om att dra till Kings head, möta upp en massa folk och efter en öl tacka för mig vid niotiden och gå hem och blogga om Bo Rothstein.
I min illusion såg jag den ordentliga Elin som dricker sin öl långsamt och sedan säger tack och hej, jag har ett viktigt blogginlägg att skriva.
När ljuset i lokalen tändes klockan ett och bartender uppmanade oss kvarvarande att gå hem och sova var jag inne på en femte eller sjätte öl. Mycket var jag sugen på. Att blogga om Bo Rothstein var definitivt inte en av de sakerna.

Nu har väldigt många hunnit före och skrivit kloka saker.
En sammanfattning av det som jag hade tänkt skriva är följande:
Det är uppenbart att Bo Rothstein missuppfattat något i sin förhoppning om bloggosfären som ett demokratiseringsprojekt. Han klagar över en informell ton, påhopp och en diskussionsnivå som inte alls följer de gängse, artiga formerna av debatt som är dominerande i såväl gammelmedia, som i det akademiska samtalet. Han upprörs över hur tonen ger utrymme för såväl personpåhopp som åsikter som inte följer den hegemoniska politiska agendan.
Jag tänker inte uttrycka mig om de exempel som han tar upp, eftersom jag inte läst inläggen och inte kan se till kontexten i sin helhet. Jenny Westerstrands inlägg är det som jag har läst och jag tänker att det snarare handlar om att Rothsteins akademikerego uppenbarligen inte fixar att bli kallad för pajas, än att Jenny Westerstrand är en dålig och osaklig debattör.
En av de starkaste poängerna med bloggosfären är ju just den icke-redigerade, motståndslösa textens kraft. Demokratiseringsprocessen består just i faktumet att de gängse språkliga normerna, uttryckssätten och debatttonen inte behöver följas. Vem som helst är fri att skriva vad som helst. Naturligtvis leder det till osaklig debatt och personpåhopp i en hel del lägen, men det är också en del i friheten. Bloggandet luckrar upp gränserna för vem som har tillräckligt god utbildning, rätt kontakter och rätt sorters språk för att få uttrycka sig i en debatt.

Det Bo Rothstein eftersökte var förmodligen en demokratiseringsprocess som följde de finkulturella normerna och var anpassad efter det akademiska språkets normeringar och dess diskussionston. Jag förstår att han blev besviken.


8 kommentarer:

Grovt Initiativ sa...

repliken "tack och hej, jag har ett viktigt blogginlägg att skriva" är ju helt sjuk och går inte att sägas öppet.

ja, jag har fortfarande svårt att ta ordet blogg, eller värre, bloggare, i munnen.

rothstein borde för övrigt lära sig att det att kalla honom pajas är mycket sakligt och faktabaserat.

Elin sa...

jag hade med rätta förmodligen blivit utesluten ur min bekantskapskrets om jag uttryckt detta som anledning till att gå hem tidigt.

P sa...

Apropå att Bodström är en konspiration så har har jag länge arbetat efter teorin att det finns två Bo Rothstein. En som skriver rätt vettiga och tänkvärda saker, ibland tom om feminism, och en som är komplett galen. Lite som Dr Jekyll helt enkelt.*)

Skämt och sido så tycker jag nog ändå att han har en poäng med vad han skrev. Bloggeriet har fått även vanligtvis sunda skribenter att go bananas. Till exempel Jenny Westerstrand som jag tidigare tyckte hade en del att säga men som jag inte längre står ut med att läsa. Just eftersom hon har en sådan nedsättande ton i stort och idiotförklarar alla meningsmotståndare.

I ärlighetens namn så är det väl kanske inte bloggosfärens fel, samma tendens har väl odlats ganska länge i t.ex. TVs debattprogram. Ju argare folk är på varandra och ju fler invektiv som används ju bättre TV liksom.

Å andra sidan så finns det förstås en fantastisk demokratisk potential i bloggeriet som vi måste värna och göra det bästa av. Samt komma ihåg att yttrandefrihet också innebär rätten att vara otrevlig och ogenomtänkt, precis som du säger.

/P


*) Här gjorde jag mig alltså skyldig till samma fenomen som jag kritiserade.

Annan sa...

Rothstein är väl erkänt tokig? Han har ju bl a sagt att genusforskning borde överlåtas åt biologer. Ett länge närt svagt pyrande hat mot den mannen, kan jag säga.

linda sa...

jag brukar kalla honom råttstein när han sticker fram sin ludna nos.

fast sen ångar jag mig eftersom jag är djurvän och råttor ju är fina varelser. men i allmän uppfattning i vår tradition ett skadedjur.

Elin sa...

p: "I ärlighetens namn så är det väl kanske inte bloggosfärens fel, samma tendens har väl odlats ganska länge i t.ex. TVs debattprogram. Ju argare folk är på varandra och ju fler invektiv som används ju bättre TV liksom."
Exakt så. Jag håller med om att vi bör diskutera debatton och mobbning, men vi ska fan inte prata om det som ett bloggfenomen. Det genomsyrar allting just nu och att centrera det kring bloggarna och dra alla bloggar över en kam är orättvist, men många gör det.

Annan: Jag kan faktiskt inte uttala mig så mycket om honom, så jag ska nog låta bli.

linda: Haha, när jag läste den här kommentaren i min gmail fick jag upp en massa reklam för skadedjursbekämpningsmedel.

en ann är så god som en ann sa...

Precis som du säger är inte det här med debatton ett bloggfenomen. Människor som skriver i tidningar och skyltar med namn och bild får hur mycket hat- och hotbrev som helst. Tyvärr har jag inget historiskt perspektiv, så jag vet inte om det var lika vanligt förr, eller om detta har förändrats över tid, men samtalstonen är knappast ett isolerat bloggfenomen.

Kraxpelax sa...

Bo Rothstein ryckte citatet Sug min kuk ur sitt sammanhang, vilket klart visade att det var illustrativt och inte direkt menat, ett stilmedel med andra ord. Bo Rothstein citerade alltså falskt och det gjorde han fullständigt medvetet. Denne man skall man inte lyssna till, för han är oseriös och hysterisk, tål inte kritik och vill därför förbjuda all kritik mot honom själv, och begagnar sig till till detta ändamål en och annan förlöpning från kritikernas sida. Vem hotar demokratin?

- Peter Ingestad, Solna