Jag undrar dock hur länge det kommer vara intressant att diskutera hur manligheten förändras, alltså på det här antingen eller-sättet., skriver Kristoffer Viita i kommentarerna till inlägget om debattartikeln.
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg för oss som varit intresserade av att diskutera manlighet, mansroller och maskulinitet jävligt länge och nu känner oss frustrerade över att saker går så låååångsamt, att det här med manlighet inte varit på tapeten särskilt länge.
Det är ganska nyligen som vi faktiskt började intressera oss det minsta för normen och de som har makten istället för att enbart se på hur kvinnor skulle förändras, ta plats och hur kvinnor påverkades av ett ojämställt samhälle. Jämfört med all genusforskning med fokus på kvinnor, är mansforskning ett relativt nytt ämne. Debattböcker som Med uppenbar känsla för stil och Pittstim gavs inte ut för femton år sedan och det diskussionsunderlag gällande manlighet som fanns befann sig i periferin och diskuterades väldigt lite i media.
Jag tänker mig att debatten kring manlighet befinner sig ungefär på samma ställe som diskussionerna kring kvinnlighet och feminism var i mitten av 90-talet. Då feminister fortfarande var fula, hade hängpattar och hatade män. De där kvinnorna som var snygga, tog plats i media och vek ut sig var korkade bimbos. Tänk på litteratur som Bimbobakslaget. Jag betvivlar att den boken hade kommit ut idag. Den där polariseringen mellan smart och ful feminist och dum, men snygg bimbobrud har liksom suddats ut i kanterna. Fragmenterats i många fler variationer. Man vänder inte längre debatten mot varandra på samma sätt. Vi har gått vidare från de där polerna.
Jag tror att samma sak kommer att hända med machomannen och mjukismannen. Vi kommer att dra in många fler aspekter, även i den stora debatten och inte bara i forskningen. Klassaspekter, queerteori och protestmaskulinitet är bara några av de vinklar som kommer att luckra upp och fragmentera, göra debatten vidare och gå från för eller emot, till att handla om så mycket mer än så. Det kommer att sippra in, även i de större och mer allmänna diskurserna och vi kommer att gå vidare. Det går framåt. Det måste jag tro att det gör.
Tankar om identitet
1 dag sedan
17 kommentarer:
vafan nu snor du lite av vad jag skulle säga om pittstim snart. argh jag är så långsam.
Vad är protestmaskulinitet? Läs maskulinitetsforskaren Connell och bli deprimerad. Han argumenterar att visst förändras mansrollen, men den förändras just för att män ska fortsätta att behålla makten. Jag tänker på lattepappan som sitter i lekparken och är ack så trendig och cool och jämställd. Respekt. Jag tänker på lattemamman, som har mage att sitta på ett fik med sitt vidriga och skrikiga barn, och ta plats med sin enorma barnvagn.
grovt: haha, och jag har bara skummat bokjäveln.
johanna: det är connell som myntat protestmaskulinitet tror jag. men har anammats av svenska forskare som ove sernhede. handlar om den formen av maskulinitet som skapas i protest mot normer och ofta i utsatta grupper/subkulturer. har skrivit om det i ett tidigare inlägg om en avhandling om norrländska arbetarmän:
http://sakerunderhuden.blogspot.com/2008/07/brje-och-de-andra-norrlndska.html
jag tror absolut att connell har en poäng i att det blir en ny form av makt, en ny form av hegemoni också som stöter bort andra former av manlighet och uttryck.
Att säga att manligheten ändras _för_ att män skall kunna behålla makten är väl en lite väl pessimistisk och essentialistisk hållning. Det blir också ganska konspiratoriskt, som om män skulle ha något slags hemlig organisation för att upprätthålla manlig makt.
Visst kan det väl vara så att manligheten förändras _och_/_men_ männen behåller makten, men jag tror inte att de två fenomenen är relaterade på det sättet som Johanna/Connell antyder. Jag orkade aldrig igenom Connels bok, men jag hade redan då en känsla av att hans/hennes hegemonibegrepp var lite väl monolitiskt och oföränderligt.
Det är klart att saker förändras av att saker förändras liksom, men det betyder -- förstås -- inte att allt blir vackert och jämställt för att vi får fler lattepappor på stan. Men något gör det ändå.
/P
Ja jag är absolut ingen ”maskulinitets expert”, har bara nuddat vid ämnet ngra gånger och vet inte alls vad jag tycker om Connell och hegemonic masculinity. Tänkte bara på den förändrade mansrollen. Lattepappor får ju massa credd men kvinnor som gör samma sak får det inte. Den förändrade kvinnorollen, tex karriärskvinnan, får inte heller lika mkt respekt som lattepappan. Men men, detta är min ABSOLUT ovetenskapliga analys av hur folk tycker och tänker på södermalm i Stockholm.
Tack för tipset Elin, ett intressant inlägg!
Men så är det ju alltid: saker som kodas som manliga innebär makt och status (främst för män). Det är först då pappor börjat vara föräldralediga som det talats om föräldraledighet som kompetensutvecklande t.ex (alla vet vi att pappor inte är hemma med sina barn för att de vill skapa bra band med dem utan för att kunna utöka sina CV). Jag tycker inte att det är ett dugg konspiratoriskt att tro att den nya mansrollen gör att de mönster som ger makt förändras.
p: jag tror inte man ska se det på det sättet. det är ju som om man tänker att patriarkatet är en hemlig organisation där män gått samman för att förtrycka kvinnor. det handlar mer om makt och strukturer, hur diskurser förändras så att de som innehar makten fortfarande har den, även om rollerna förändras. något sånt.
för mig handlar det mer om hur vi får en ny överordnad maskulinitet, där andra former av maskulinitet fortfarande ses som underordnade och avvikande. pappalediga lattepappor är positivt, homosexuella pappor är fortfarande underordnade normen, pappor som tillhör arbetarklass och inte har råd att ta ut pappaledighet av en eller annan anledning avviker då också från normen. t.ex. grovt förklarat.
johanna: bra reflektion. jag har tänkt mycket på hur utbildning värderas mindre och mindre och hur man har börjat kvotera in män på utbildningar för att det helt plötsligt har blivit VÄLDIGT viktigt med kvotering så att det är lika många av varje sort. detta skedde när kvinnor började hamna i dominans på universitet och högskolor.
ano: ännu ett bra exempel. just det där med att det ska främja karriären, snarare än att det ses som att skapa band till barn är väl ett typexempel på hur saker kodas om för att ge högre status, då män börjar ingå i domänen.
Elin G, och viseerligen många fler,
skickade ett mail och glömde ett frågetecken. Rubriken skall vara "BIMBOS are FOREVER - endast ett manligt problem?"
Handlar om Gynning/Bond och publicerades faktiskt något innan (på zagolandet visserligen) Elins motattack i Aftonbladet
Efetrsom jag kommit så här långt, läs noi andra också, klicka,
bloggen http://zagolandet.blogspot.com
Det är något tekniskt fel, rubrikerna kan försvinna tillfälligt, och värst av allt jag kan inte logga in själv. Kan det vara Spectre?
SVD's ledarsida från igår om kön och kärnkraft kanske du redan har läst, annars finns den här: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2014281.svd Föfattaren har läst igenom SKB's rapport med förklaring om hur frågorna av förvaring av kärnbränsle variera med kön...
Elin/Johanna: Jodå, jag är med er, det var något sådant jag försökte säga, men tydligen misslyckades med. Diskursen förändras men strukturen finns kvar.
Men diskursen _har_ faktiskt förändrats och det betyder något. För tio år sedan var en pappa med barnvagn en anomali (jo, faktiskt, det var så) och idag en vanlig syn och något som uppmuntras. Det betyder förstås inte att allt är bra eller att alla relationer är jämlika, men det har betydelse. Om diskursen är så styrande som vi tror den vara, så måste det också betyda något om den förändras.
ano: Jag tror att man måste hålla reda på en massa olika nivåer i diskussionerna kring män och föräldrarledighet (även om jag inte riktigt vet om jag fixar det själv). Argumentet att fl är kompetensutvecklande kom till i samband med att fler män tog ut fl, men det kan ses både som ett argument för att fler män skulle ta ut fl (formulerat av statsmakten såväl som olika ideella organisationer), och som en strategi för män för att motivera för både sig själva och omgivningen att de skall ta ut fl.
Jag menade heller inte att det var konspiratoriskt att säga att maktrelationerna förändras av den nya mansrollen utan bara att det var konspiratoriskt att resonera som att mansrollen förändrades för att män skulle kunna behålla makten. Att det är en följd av att makten har utmanats tror jag, även om jag tror att det inte är hela sanningen, men jag tror också att maktrelationen är på väg att omformuleras i grunden.
Men det var väl något ditåt som Elin sade i den ursprungliga texten.
/P
Angående att ställa machokillen mot mjukiskillen. Tänkte lite på Ann Söderlund på Kanal5 som har försökt bredda spektrat något med sina indelningar;Badboyen, Geeken, Tryggve, Playern, Djupingen och Snyggingen. Jag har dock en känsla av att det kommer att utökas i nästa artikelserier eller program om män.
mikael och christel: tack, ska kolla in det ni tipsar om.
p: "men det kan ses både som ett argument för att fler män skulle ta ut fl (formulerat av statsmakten såväl som olika ideella organisationer), och som en strategi för män för att motivera för både sig själva och omgivningen att de skall ta ut fl."
Jag skrev ju ett helt arbete om denna pepp för att män skulle ta ut föräldraledighet förra hösten, men minns tyvärr inte så mkt som jag borde. Men just det kommer jag ihåg, att få män att ta ut föräldraledighet motiverades av bland annat statliga organisationer med just detta. Man skulle se det som en time-off i karriären som på sikt skulle förbättra en som anställd.
jack: Ja jo...sen kan man ju tycka lite sådär om det programmet. Jag vene, jag kollade ett halvt avsnitt om nördkillen. Pallade inte mer.
Apropå hegemonisk maskulinitet och om det eventuellt är en konspiration säger jag bara en sak: Thomas Bodström. Mannen kan öppet säga att han jobbar 180 timmar i veckan och har fyra ungar och får ändå sveriges bästa pappa-pris av kvinnotidningarna. Han är en personifiering av hela begreppet.
(Om han läser böcker eller odlar basilika vet jag inte, men han skriver böcker och de är så dåliga att man kräks/gråter)
Elin:Jag var lite ironisk, o lite otydlig med det tror jag. Har själv inte haft något intresse av att se programmet. Det kändes lite som en del i en trend att kvinnor ska få recensera mäns egenskaper . Jag själv tycker nog det hela är...lite substanslöst. Men man kanske ändå lär sig något efter hand.
Isobel: Bodström är ju dock inte vem som helst. Jag tror han kan lägga beslag på vilka priser som helst enbart i kraft av sin ridderliga rättrådighet. Mannen som rykt ut för att rädda kvinnor från VM-prositution, jagat pedofiler med Ecpat och brottats med Beltran. En mycket uttalad feminist som väl dessutom anses vara rätt snygg (http://deliveryc.aftonbladet.se/nyheter/0010/21/bodstrom.html). En sådan unik blandning av Tryggve och Snyggingen (o en liten dos Badboy kanske) är nog svår att motstå, inte minst för kvinnotidningarna.
Åh fy fan, det där världens härligaste män är ju helt disgusting! Det är ju bara en bunt madonnamän som är ointresserade av sex, jävla puritanskt.
Man kan ju inte tänka på Världens härligaste män utan att samtidigt tänka på att Papa Dee skulle ha varit med. Det bidrar med ett helt ljuvligt lager subtext (för att vara littvet-nörd) till hela projektet.
isobel: håller med jack där. det är väl mer hela konceptet thomas bodström. den moderna mannens hegemoni i ett paket av rättrådighet, hunkighet, makt och status. klart han får alla slags modern manlighets-priser han kan få. men delar inte mama ut bästa mamman-priser till överjobbande mediamorsor också? eller iofs, jag minns något år när emma hamberg fick det. för att hon tagit hand om tre barn medan hennes man var döende. eller hur var det? eller ännu mer adekvat fråga: varför sitter jag inne på den här informationen?
jack: MEN THANK GOD. jag tror att det är alla "är feminister lesbiska?" och "är det inte män som är förtryckta, vi går in dyrare på krogen och förväntas bjuda på drinkar?"-mail som gjort mig helt immun mot någon form av ironi i de här diskussionerna.
fint att jag ändå försökte vara diplomatisk mot dig om du hade varit helseriös.
ang. världens härligaste män, som jag verkligen dragit mig för att skriva inlägg om, för att jag egentligen mest...kräks? det är verkligen, som du säger jack, en trend att kvinnor ska recensera mäns egenskaper och stereotyper.
och jag kan förstå alla de förbannade män som menar att vi kvinnor bara ställer upp mansideal och "tänk om vi gjorde samma sak".
tyvärr missförstår de mig när de tror att jag på allvar menar att någon måste rabbla tio bergmanfilmer för att vara intressant, men jag kan förstå deras kritik mot hela diskursen.
Skicka en kommentar