17 november 2008

Pär Ström anno 1924

Eftersom humaniora is a hell of a drug, jag erhöll ett humaniorastipendium även denna höst och jag blir kvar i Göteborg under våren och inte vill bli utkastad ur min studentlägenhet hoppade jag på en sån där 15 hp-kurs på avancerad nivå på Institutionen för Idé- och lärdomshistoria.
Detta också för att en kurs med namnet Kvinnliga tänkare: Feministisk teori, politisk agitation och idéhistoriska perspektiv faktiskt inte går att motstå. Nu lär det bli genushistoriskt nördande med jämna mellanrum igen här ett tag.

Idag har jag hittat min hittills största favorit av de antifeministiska författarna, nämligen K.A. Wieth-Knudsen; en liten förbittad dansk som i sin bok Feminismen från 1924 gör upp med den feministiska teoribildning som då kommit att få alltmer inflytande. Wieth-Knudsen har ungefär samma utgångstanke i sin bok som Pär Ström har i Mansförtryck och kvinnovälde från 2007:
1. Feminismen har gått för långt och fått för stort inflytande.
2. Det är egentligen män som det är synd om.
Wieth-Knudsen publicerade Feminismen då många av den liberala kvinnorättsrörelsens krav hade blivit uppfyllda. Kvinnor hade fått rösträtt och tillskrivits medborgarskap, de var inte längre lika ekonomiskt beroende av män, i Sverige hade kvinnor dessutom fått rätten att ta ut skilsmässa (förmyndarskapet över barnen låg dock fortfarande på mannen vilket gjorde att kvinnan riskerade att förlora sina barn om hon tog ut skilsmässa, vilket är intressant om man betänker hur männen idag får strida för umgängesrätt till sina barn, något som Pär Ström också tar upp i sin bok). Feminismen hade vunnit många segrar.
Wieth-Knudsen ville i sin bok påvisa hur kvinnorörelsen gått alldeles för långt och inte tog hänsyn till de naturliga skillnaderna mellan män och kvinnor, där män var högre stående i avseenden gällande såväl intelligens, känsloliv som moral.

Under kapitlet Intellekt hävdar alltså Wieth-Knudsen att kvinnor alltid är dummare än män. Detta gör han genom att ställa upp en liten grafisk tabell föreställande det danska folkets intellekt på en skala från idiot till geni. Han har sedan två grafiska linjer som ska påvisa skillnaderna mellan män och kvinnor. Dessa har han sammanställt utifrån alla 24-åriga kvinnor och 30-åriga män i hela Danmark. Mer information om hans källor ges inte, eftersom han troligtvis inte har några.
På alla punkter mellan idiot och geni ligger männen avsevärt högre än kvinnorna i intellekt. Vid punkten talang, som föregår geni, har kvinnornas grafiska linje försvunnit helt. Det finns nämligen inga kvinnliga talanger och genier.
Efter fyra sidors matematisk, obegriplig genomgång gör Wieth-Knudsen själv följande sammanfattning av sin undersökning:
"Mannen och kvinnan äro varandra intellektuellt jämställda blott i närheten av den intellektuella nollpunkten. Det finns nämligen ungefär lika många manliga som kvinnliga idioter."
Jag hade önskat att jag kunde beema fram K.A. till sommaren 2008 i Sverige. Det hade varit fantastiskt att se hans debattartikel i Aftonbladet kring Heliga familjen-debatten:
K.A. Wieth-Knudsen: Jämställda relationer finns visst, Maria Sveland! Så länge båda två är idioter!

Under kapitel 2, gällande kvinnors känsloliv gör inte bara Wieth-Knudsen upp med likhetsfeministerna, han börjar basha särartsfeministerna också. Att hänvisa till biologism och hävda en typisk kvinnlighet som borde upphöjas och behövs i det offentliga livet innebar i början av 1900-talet inte att du var en kvoteringskåt mediasosse eller riskerade att bli bannlyst av Tiina Rosenberg. Att hävda särart och varva det med likhetsargument var, för de liberala feministerna, helt enkelt en ibland nödvändig strategi för att komma in i det offentliga livet och kräva medborgerliga rättigheter.
Bland annat hävdade man kvinnans känsloliv som en orsak, enligt the good old dikotomi som knöt mannen till det rationella tänkandet och kvinnan till det emotionella. (Vilket vi fortfarande ser i kvoteringsdiskussioner, som utgår ifrån att kvinnor har ”andra värden än män” att bidra med. Ni vet intuition, känslobaserat arbete och allt det där).
Det här förkastar Wieth-Knudsen. I sann Ronnie Sandahl-anda menar han istället att de snälla grabbarna bara utnyttjas av kvinnor och deras våpiga känsloliv. Wieth-Knudsen har nog aldrig sagt hora, likt förbannat får han inte brudarna han vill ha.
Det blir här nämligen rätt tydligt att Wieth-Knudsen har en del personlig erfarenhet i bagaget. Även om det inte skrivs rakt ut, är exemplet så tydligt att Wieth-Knudsen omöjligen kan skriva om det utan att ha blivit rejält sårad själv. Precis som, i mitt tycke, Anna Ekelunds text i F-ordet, gör den personliga erfarenheten texten en rejäl otjänst. Såhär argumenterar Wieth-Knudsen till exempel för att kvinnor har ett mindre utvecklat, men mer impulsivt, känsloliv än män:
"Att människor i allmänhet överskatta kvinnan på det emotionella livets område är förklarligt, ty man växlar härvidlag yttre sken med inre verklighet, ytlighet med djup….Ni skall resa bort, er käresta är otröstlig, er frånvaro kommer att vålla henne bekymmer dag som natt, och hon kommer helt säkert att dö, om ni inte kommer igen, som ni sagt, när de sex månader äro gångna, som er resa och ert arbete i bägges intresse komma att räcka.
Ni biter samman tänderna och tänker som så: om en man eljest icke har någon anledning att resa hem igen snarast möjligt, så måste han i alla fall göra det för att icke kränka en till synes så djup och äkta lidelse. Men när ni kommer tillbaka, befinner hon sig i nio fall av tio vara tämligen avkyld och har i regel tröstat sig med en annan."
Ouch.

När vi då kommer till kapitlet Moralen blir det helt obegripligt igen. Wieth-Knudsen har ställt upp en hel sida lång matematisk tabell för att påvisa hur kvinnors moral är sämre än män. Här är ett kort utdrag:
"Om vi uttrycker graden av den typiskt manliga karaktärens tillräknelighet med talet 0,85 med avvikelser uppåt till 1,0 och nedåt till 0,70, så kan kvinnans typiska svängningspunkt uttryckas med talet 0,70 med avvikelser i de gynnsammaste undantagsfall till 0,85 samt i ogynnsammaste fall intill 0,55 (halv tillräknelighet i etiska frågor)."
Say again?
Han har också en liten statistik över hur många moraliska kvinnor som kan tänkas finnas:
"Det finns många heroiska och ädla kvinnonaturer. Med ”många” menar jag emellertid statistiskt uttryckt 1 på 10 000, motsvarande heroiska och geniala män, alltså i Danmark bara omkring 150 st. sådana kvinnor. Jag har dock bara träffat ett enda exemplar av dessa teoretiska 150 kvinnor."
Återigen kan lite källkritik vara på sin plats här.

Han ger sig dessutom in på sexualpolitik och den ökade frihet som kvinnor fått när det gäller att röra sig i det offentliga rummet:
"I min barndom kunde ingen anständig kvinna tänka sig att vara ute på gatan i Köpenhamn efter klockan 10 e.m. Nu springa kvinnor, även tillhörande de lägsta åldersklasserna, omkring på gatorna överallt och vid alla tider på dygnet utan sällskap eller tillsammans med en väninna. Och resultatet: I min ungdom fanns ungefär 500 offentliga och ett par tusen hemligt prostituerade, nu finns det, enligt en mängd iakttagares vittnesbörd, omkring 20 000 hemligt prostituerade bara i Köpenhamn."
Inte nog med att källkritiken brister, att kvinnors omkringrännande på gatorna skulle få dem att börja hora är ungefär lika logisk som att man har svårare att få igenom en våldtäktsdom om man haft kort kjol och varit onykter.

Här börjar också Pär Ström-andan ta fart på riktigt. Det är nämligen när det kommer till moral som män på riktigt blir offer för feministerna. Kvinnans frigörelse har lett till att samhället uppluckras, moralen faller och männen får skulden. Det är egentligen männen som blir alltmer överkörda av kvinnorna, eftersom de är låsta av sin fördummande ridderlighet som tvingar dem att se upp till kvinnor.
Såhär avslutar Wieth-Knudsen sitt resonemang:
"Ingen kan förneka att kvinnans s.k. frigörelse har lett till utsvävningar och skilsmässoskandaler, vars motstycken vi blott känna från det gamla Roms värsta förfallsperiod. Inför sådant söker man från feministiskt håll, sin sista tillflykt i följande påstående: Det är ju alltid mannens skuld."
Såhär skriver Pär Ström i inledningen Mansförtryck och kvinnovälde:
"Väldigt många män är idag hjärtligt trötta på att tvingas knäa under en medfödd skuld på grund av en könstillhörighet vi inte valt. Med den här boken hoppas jag kunna ge en röst åt de män som känner en oerhörd frustration över de orättvisa anklagelserna, de återkommande förolämpningarna och det feministiska samhällets mansfientlighet."
Jag tror att det var exakt det som även Wieth-Knudsen ville göra med sin bok också, Pär Ström. Han lyckades heller inget vidare.
Och precis som jag skrattar högt åt Wieth-Knudsens argumentationer för kvinnors bristande intellekt, känsloliv och moral, lär man om 90 år himla med ögonen åt Heliga familjen-debatten, regeringsbråk över frågan kring könsneutrala äktenskap och använda Pär Ströms bok som exemplifierande referenslitteratur gällande mindre lyckad antifeministisk kritik.

Källa: utdrag ur K.A. Wieth-Knudsen Feminismen i Hanna Östholms antologi Feminismen idéer, 2006.

7 kommentarer:

Huskorset sa...

Tack för kvällens flatskratt!

Grovt Initiativ sa...

jag skulle så hemskt mycket vilja veta VEM den heroiska och ädla kvinnan han mött är.

LSM sa...

HAHA, fantastiskt!

Påminner mig om när jag satt och bläddrade i gamla böcker om "de europeiska folken" som mamma fått med i någon boklåda hon köpt på någon dödsbo-auktion; där stod saker i stil med "serben är av naturen lömsk".

P sa...

Gotta love Idéhistoria!

Om jag förstod det rätt så var två saker rätt intressanta med herr W-K. Om han menar att kvinnor har en starkare drift (och är mer flaxiga emotionellt) så är det rätt sent för en sådan åsikt, den var vanligast fram tom slutet av 1800-talet. Samtidigt så har jag aldrig(?) tidigare stött på någon som hävdat att kvinnor hade sämre moral än män, det brukar vara männens privilegium att vara omoraliska. Men som du säger så verkar han ju rätt bitter.

Ang. moralen så betyder hans lilla sifferexcersis att den mest moraliska kvinnan aldrig är mer moralisk än den genomsnittlige mannen. Den mest omoraliska mannen är däremot lika moralisk som den genomsnittliga kvinnan. Sedär vad man kan använda statisktiska uttryckssätt för att ge skimmer av vetenskaplighet...

/P

Elin sa...

huskorset: varsågod. jag kunde inte hålla den här fantastiska texten för mig själv.

grovt: troligtvis inte samma som knullade någon annan när han drog på arbetsresa iaf.

lsm: ÅH, finns böckerna kvar? det går inte att säga det här på ett snyggt sätt så jag skiter i det, men läsning av socialdarwinistiska och rasbiologiska texter är ju ett av mina greatest pleasures in life.

p: ja! love idéhistoria! pissed att jag har för lite csn kvar och redan har 310 hp i ovettiga kurser, annars hade jag läst en jäkla massa idéhistoria.
ja männen är mer trofasta och lojala, men kvinnfolket går inte att lita på är en sammanfattning av hans långa diskussion kring kvinnors moral. den handlar mest om att de ljuger och är otrogna och inte står pall när deras man möter svårigheter utan lipar och drar. fast hans bästa argument är nog ändå att det moderna samhället byggdes upp av hårdfast moral och en utvecklad kultur och eftersom det var män och inte kvinnor som byggde den är det ett säkert tecken på att män har högre moral än kvinnor.

angående det där med känslolivet menar han att kvinnor uttrycker känslor mycket starkare, men på ett ytligt plan, medan män håller tillbaka känslor men de är å andra sidan real stuff (vilket gör att han på ett sätt faller väl in i beskrivningen av kvinna som emotionell och mannen som rationell).
här är ett annat grymt exempel kring just kvinnors känsloliv som fick strykas ur inlägget, för det blev så jävla långt ändå:
"Gå ut en sommarsöndag till något badhus vid Öresund! Från den kvinnliga avdelningen hör ni på långt håll oväsen, skrik och hysterisk glättighet, alldeles som om en skara tjutande dervischer har blivit lössläppta. Men det är icke så farligt: det är bara unga kvinnor, som uppleva något, vare sig de ligga och plaska i vattnet eller hålla sig på land. Från den manliga avdelningen höres icke ett ljud med undantag av korta rop då och då eller ett kommando, ehuru - eller emedan - simsporten och livet i vattnet uppenbarligen fängslar hans intresse och ger färg åt hans livskänsla i långt starkare grad än hos kvinnan."
alltså: kvinnor fånar sig över ingenting, män håller käften och upplever livet.

Tjockalocka sa...

Å maj! Härlig herre. Herrar, för den delen.

Ja, det finns mycket obskyrt "vetenskapligt" både då och nu. "Kvinnors äggstockar förtvine och de blifve infertila om de tillåtes studere vid högre läroverk". Ha ha ha.

Elin sa...

Absolut och precis som då hänvisar man till att det ligger i vårt intresse att veta storlekar på hjärnor och skillnader och fan vet allt.