19 november 2008

Jag skriver på Newsmill om humor och jämställdhet

Såhär går det när debatten äntligen börjar handla om ett ämne som man grunnat över och diskuterat kring i flera år. Man sätter sig ner och skriver en artikel där man försöker få in lite av allt man tänkt på, struntar i att korra, man vill bara få ur sig det.
Resultatet kan ni läsa på Newsmill där jag skriver om kvinnor och humor, utifrån debatten kring SVT:s standup-kväll.

Jag kommer nog att fördjupa mig i alla trådar som jag drar i i artikeln, här på bloggen. Men först ska jag karva mig i armarna av skammen över mina korrfel och konstiga radbyten i artikeln. Nej just det, nu glömde jag att man inte får dra dåliga skämt om självskadebeteende igen.

19 kommentarer:

jojo sa...

men heja dig. ut med grejorna som man processat i typ ett halvt liv, är mitt nya motto. även om det är okorrat och att man är ett jävlit neurotiskt och oformulerat fruntimmer. gillade artiklen, och håller med dig i grova drag (amen helt). det enda jag undrar över är det du säger om dig, att inte du heller känner dig attraktiv när du står i centrum och är rolig? eller har jag missförstått? jag tänkte att du var en av dem som tycker att du är skitrolig och attraktiv, och det är du ju, hehe:) asså, hajjar du vad jag menar? *svamlar*

sofia sa...

oj, jag tänkte på det där medan jag läste, trodde nästan att det okorrade var ett stilgrepp för att lägga till ännu ett lager. liksom, hej jag skiter i att vara perfektionist trots att min fitta ger er förväntningar om att jag ska vara det, ni får lyssna på mig ändå för det jag säger är viktigt faktiskt.
hejar här också!

knödel sa...

"Att som tjej inneha egenskapen ”humor” innebär för det mesta inte att man själv är rolig. Det innebär att man lärt sig att skratta åt män."

Så jävla sant! Grym text. Som vanligt.

Znai sa...

Men hörru, det här var ju jättebra. Skit i korren! Skönt att höra öh läsa det här sägas, um skrivas.

Jag tänker att vi inte bara får lägga ansvaret hos kvinnor att våga vara roliga. Grabbarna måste ju för fan också KUNNA SKRATTA ÅT EN ROLIG TJEJ. Kände igen det där du skrev om att man inte får gehör för sin humor i manliga sällskap. Man bara sitter där och är asrolig och dom bara SKRATTAR INTE! För mig är det nåt av det mest provocerande som finns. Among other things.

Anonym sa...

Men ingen regel utan undantag. Vad är det som gör Sarah Silverman så sjukt rolig? Hon är ju dösnygg också? Har du nån analys?
/B

Grovt Initiativ sa...

sluta ge kommentarer som är positiva här! de behövs ju på plats där än så länge bara miffon kommenterat surheter.

men ännu inga såna där som jag väntade mig typ "men vadårå jag tänder visst på roliga tjejer och skrattar jämt".

chall sa...

Jag som tänkte på samma sak när jag läste " Att som tjej inneha egenskapen ”humor” innebär för det mesta inte att man själv är rolig. Det innebär att man lärt sig att skratta åt män."

Och absolut inte driva med sig själv om man inte utgår ifrån att alla kommer skratta ÅT dig, även när skämtet är slut. Jisses, ta plats?! Vara rolig?! Inte om du inte gör det med lite bröst och sex så du blir clownen med tittnjutning.

Och det är så svårt att skämta när skämtandet ofta används för att inte ta "oss" på allvar...

du skriver redigt bra! korrläsning eller inte.

knödel sa...

Ok, Grovt. Har nu gjort om och gjort rätt.

Jack sa...

Jag tror en del tjejer är alltför bra på att läsa av och leverera det som situationen för tillfället kräver. Det är en bra egenskap om man vill ha bra betyg, knyta sociala kontakter, komma in på högskolan och möjligen få ett hyfsat jobb någon gång i framtiden.

Men jag tror knappast att det är särskilt lyckat om man har ambitionen att vara rolig och göra en karriär av det.

Jag har en del personlig erfarenhet av att vara "roliga killen" och jag tycker att det visst kan vara en tillgång, men för alla skratt går det ju alltid några som tycker att man är världens mes, ärketönt nummer ett. Även om det kan kännas långsökt så kan jag inte undgå att tänka på Björn Gustafsson som förlorade oskulden när han var 20,eller John Cleese som var 23 första gången,Johan Glans som sagt något om att ingen egentligen vill bli ihop med klassens clown, eller Fredrik Wikingsson som berättat att han var i stort sett helt ointressant för tjejer under hela sin tonårstid, Felix Herngren som var ängslig tekniktönt samt en av englands främsta komiska manusförfattare som har fantastiska berättleser om sitt liv som okysst looser innan framgångarna kom (finns säkert fler exempel).

Jag vill inte inte säga att det skulle vara synd om någon av dessa men de illustrerar samtidigt vad som krävs för att vara rolig, nämligen att man är beredd att "offra" social uppskattning, karriär, beundran, heder, värdighet, just för att vara rolig. Tycker man vanliga sociala belöningar är viktigare än att vara rolig, tja då blir det ju svårt.

(Vill man blir populär tror jag det är långt mer gångbart att vara sportkillen, musikkillen, den filosofiske killen, den politiskt intresserade, humanisten etc. Att vara genomtänkt rolig på riktigt är något av ett särintressen, en slags social avart nästan)

Det som försvårar humorsituationen för kvinnor idag är ju att tjejer är fixerade vid karriär,pengar, att ha många vänner, man ska ha ett bra jobb och man ska "blicka framåt". Hur rolig blir man av det?

Tjejer har för mycket att förlora på att vara roliga skriver du. Jag tror att alla, både killar å tjejer, har i stort sett allt att förlora att vara verkligt, ironiska , provocerande, elakt roliga.

Men om man lyckas är det ju värt det. Om inte, tja då får man väl hoppas att de sociala myndigheterna kan hjälpa till med det ekonomiska och att psykiatrin hjälper till med livslusten. Man överlever förhoppningsvis på något sätt.

(för långt inlägg som vanligt, sorry)

Den goda hustrun sa...

Jag vet att man inte kan möta generella argument med specifika och subjektiva sådana, men jag vill ändå säga att jag inte känner igen mig alls i texten.

Redan från första klass fick jag höra att det går jättebra för mig i skolan, MEN att jag är väldigt pratig. Det var dock aldrig tal om att tysta mig på bekostnad av mina inlärningsresultat, varken från skolans eller hemmets sida. "Ja, hon pratar mycket och tar mycket plats, men hon är i alla fall smart" ungefär. Ända upp i gymnasiet var jag roligaste tjejen i klassen och det var aldrig någon som retade mig för det eller försökte tysta ned mig. Min svensklärare på gymnasiet berättade att hon snabbt lärde sig att när Hustrun öppnade munnen så lyssnade man, för hon hade alltid någon vass kommentar på lut.

Min definition av "tjej med humor" har aldrig inneburit "yjej som skrattar åt killar". Det är en självklarhet för att en tjej med humor är en tjej som är rolig. Som får andra att skratta.

Kanske h a r jag inte råd med humor, men jag t a r mig råd med humor. Orka tänka att mina skämt ska ha leda till mer än ett skratt.

Det här är inget argumentation mot ditt resonemang, Elin. Det är en annan bild bara.

Elin sa...

jojo: tack! jag känner mig attraktiv. jag tycker att jag är skitrolig. men sällan samtidigt.
framförallt inte när jag inte bara är sådär lite smygsarkastiskt rolig utan verkligen TAR PLATS med min humor. driver med mig själv, håller långa monologer och framförallt när jag är politiskt inkorrekt. då slutar jag vara snygga, attraktiv tjejen. då är jag grabbarna grus, en i grabbgänget, tjejkompisen. det här inträffar mest när jag är med killkompisar. det är som om jag mentalt väljer sida. antingen får jag vara attraktiv och brudig eller så kör jag en av grabbarna-racet och kräver plats och skämtar.
det är någonting i självbilden som inte går ihop där. jag ska skriva något längre om det inom kort.

sofia: när det gällde artikeln som sådan och att den var mäkta oredigerad och rätt trasslig var det precis så. ja jag skulle kunna sitta här och cencurera och tänka efter och noja och fundera på om jag stöter mig med någon och om jag kommer såra någon man genom min generalisering men FUCK THAT SHIT. nu bara vräker jag ur mig det här och det är fucking viktigt.
men när det kommer till korrfel tar språknörden överhanden och det är fanimej bara ångest. tror dock inte att det är genusrelaterat.

knödel: tack!

znai: jag håller med dig och sett till de kommentarer som inkommit på artikeln handlar ju de om just detta. "ni kvinnor får fixa detta själva". precis som el-refai också var inne på.

ano: det finns en massa skitsnygga, roliga kvinnor som syns och hörs. sarah silverman är ett bra exempel. jag är svag för carina berg som svenskt exempel. det är inte det jag vill komma åt. men jag tror att det är svårare för en kvinna att våga utveckla sin humor och ta plats med den och därför ser man färre kvinnor på humorscenen. vi blir aldrig lika uppmuntrade för våra roliga sidor som män.

grovt: haha, väl rutet. jag är förvånad över frånvaron av såna kommentarer. jag satt igår och bara väntade på pär ström-klonerna anfaller i kommentarerna och mailen. det skedde aldrig. än i alla fall.

chall: clownen med tittnjutning. mycket bra formulerat. och tror du säger ngt väldigt viktigt med att det är svårt för kvinnor att skämta när det samtidigt används som en härskarteknik mot oss.

knödel: det finns inga rätt och fel. men tack för supportkommentaren på newsmill, love.

Elin sa...

fan nu hann det ramla in fler kommentarer innan jag hann kommentera igen.

jack: jo, jag tror att du har helt rätt. jag tänkte också på jonas gardell som var klassens clown och tönt. det är ofta töntarnas revanch, att bli den roliga killen.
men jag tror ändå att kvinnor har MER att förlora på att vara roliga (i vuxen ålder, pratar vi här). för precis som du skriver, vi är fast i karriär, jobb, blicka, framåt osv. men någonstans har vi ju ett samhälle som avkräver det i högre grad av kvinnor än av män, sett till arbetsmarknad, löner osv.
ahh...jag borde utveckla detta längre, men hinner inte.

dgh: jag förstår att det inte var ett argument mot mitt resonemang och är väldigt glad att du ger en annan bild. den behövs också. tack.

Kristoffer sa...

Alltså, för att vara "rolig" gäller det ju att använda typiskt retorik som förlöjligar svaghet, kvinnlighet osv. Jag t ex höll på att dö när Chris Rock menade att det var okej att säga "faggot" - If the person is actin like a faggot. Typ man ser någon sitta och sjunga med i, och sittdansa i sin bil till "Hollaback girl" när ljuset är grönt. Och det kommer jag förstås brinna i helvetet för, men jag skrattade typ ihjäl mig. Om kvinnor vill skämta tycker jag at de borde gå ännu längre och håna barn, små djur och gamla människor. Annars kommer aldrig männen (som ju har makten) att skratta.

Elin sa...

Jag håller delvis med dig och jag tror att kvinnor ängsligare även där. Och inte bara kvinnor. Har man väl en politisk medvetenhet är det som om man inte får förlöjliga, håna och vara pk-inkorrekt. Vilket jag också tror är den största anledningen till att jag känner mig oattraktiv när jag tar plats och drar vulgo/icke-pk-skämt (och ja, so shoot me, men här sätter mitt känslomässiga jag uppenbarligen likhetstecken mellan kvinnlig och attraktiv). För att det är en sån jävla grabb-arena. För att jag inte "får" skämta om horor, flator och små djur.
Samtidigt tycker jag inte att man ska behöva smila in sig hos männen med makt för att få dem att skratta. Kan inte alla, oavsett kvinnor och män inklusive politiska rörelser, skaffa sig någon jävla självdistans? Humor är minst lika rolig när den är självreflexiv eller hånar makten. Ska man håna måste man fan kunna göra det med finess. Det är det bara ett fåtal som kan.

KV sa...

Ska man håna så ska man se till den egna leden. Ett gäng kvinnor som sitter och är syrliga över patriarkatet i studio Belinda är ju typ det tråkigaste som finns. I likhet med hajfajvhumor om "muttfritt". Ska man sparka uppåt så bör man vara... jag vet inte, Jon Stewart, eller hålla sig till sig själv och sina nära.

Tjockalocka sa...

Du har så rätt och det sorgligaste är att jag ser det gå igen även i nästa generation. Med två barn på dagis ser man i praktiken hur genus konstrueras, omedvetet för det mesta. Och okunskapen hos föräldrarna (dvs människor i min ålder - semiunga, runt 30-35!). Stökiga killar och ordentliga flickor - jag blir tokig.

Jag känner precis som du Elin, jag gillar att skämta och ta plats, men då blir jag 'en av grabbarna' och spelar på en annan planhalva.

Tackar Huskorset för att jag hittat din kloka och intressanta blogg!

/Jennie

knödel sa...

Amen psis. Här då:

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article3824918.ab

"Att tjejen har humor är viktigt också för Hasse Brontén.

[...]

– Man måste inte sitta och garva hela tiden. Och hon behöver inte vara komiker, men får jättegärna skratta åt mig, säger han och skrattar själv hjärtligt."

Saxat från inget mindre än Wendela-bilagan. Naturtvis.

Elin sa...

KV: Men handlar inte det mycket om att vi är sjukt dåliga på satir i största allmänhet i Sverige? Jag menar, kvinnor och män-humor och egentligen den mesta hej-jag-är-förtryckt-humor är för det mesta skittråkig. Men det finns ju jävligt många bra exempel på hur man kan skärskåda makten och makthierarkier med hjälp av satir.
Vad gör vi i Sverige? Lokalortsrevyer där någon tar på sig en lösnäsa och imiterar kommunpolitiker (eller Carl Bildt) och typ...Parlamentet.

jennie: Tack själv! Jo, det är galet hur mkt omedvetenhet det fortf finns och hur mönstren bara går igen. Och att man upptäcker dem hos sig själv, en-av-grabbarna-känslan är jag inte stolt över, men likväl finns den där.

knödel: JAMEN SÅKLART. tack för att du påminde om varför jag tackade nej till att blogga där.

Kristoffer Viita sa...

Ja men det har du ju så jävla rätt i. Att all satir är så jävla tainted. Parlementet och Hey baberiba liksom, man vill ju skjuta någon.