25 augusti 2008

Omtyckt, älskad och omtänkt

Någonstans under dagen slår det mig att det inte alls handlar om ett behov av att stå i centrum och få uppmärksamhet, det här med födelsedagar. Det handlar bara om känslan av att vara omtyckt, älskad och omtänkt. Det är naturligtvis mycket farligare. För att få uppmärksamhet och få stå i centrum räcker det med att du skriker, bråkar och slänger ur dig provokationer. Du blir inte omtyckt, men du får uppmärksamhet.
Drivs man däremot av en vilja att bli omtyckt och älskad leder det lätt till behovet av att vara till lags, vilket i sin tur lätt leder till behovet av att anpassa sig efter andra. Däri ligger det farliga. Uppmärksamhetsbehovet är mycket mer självständigt än behovet av att bli omtyckt.
Sen tänker jag att alla vill vi ju vara omtyckta och den som säger att den inte någonstans drivs av behovet att bli älskad ljuger. Att man får försöka bemästra det där på något sätt, hitta en balans som med allt annat. Jag vill fortsätta göra mig ovän och provocera om det ger mig rätten att uttrycka mina åsikter, jag vill fortsätta stå upp för mig själv och min självständighet mest av allt. Men jag tycker om att erkänna för mig själv att en del av det jag förr betecknade som rent bekräftelsebehov, snarare handlar om glädjen i att bli omtänkt, omtyckt och älskad. Om det så handlar om så fåniga saker som ett gäng grattis-sms och några paket.

Födelsedagen var alltifrån konditori till kalhyggespromenader, lingon, 75-årsjubilarsdoftande åktur genom barndomstrakterna till dagen då jag fick ett jättehemligt men fint erbjudande och jag läste ett jävligt bra blogginlägg.

4 kommentarer:

sara sa...

ett sent grattis till dig från mig på din födelsedag elin! det låter som du haft det fint och det gillar jag. kram och hurra!

Julia sa...

Hm, tänkvärt. Ja.

(Jag har snor i hjärnan, du får inte något så mycket klokare än det just nu.)

Panso sa...

"Drivs man däremot av en vilja att bli omtyckt och älskad leder det lätt till behovet av att vara till lags, vilket i sin tur lätt leder till behovet av att anpassa sig efter andra. Däri ligger det farliga. Uppmärksamhetsbehovet är mycket mer självständigt än behovet av att bli omtyckt." okej, jag var tvungen att citera hela, så jävla bra fångat exakt så, exakt i den ordningen. uppmärksamhetsbehovet är mkt mer självständigt, ja det är det. men motsatsen då, det pojkaktiga att retas och störas för att synas... jag drivs inte av provokation alls, däremot att få vara den jag är med mina konturer, och om jag blir älskad så behöver jag inte längre vara älskad av alla jämt.

elin sa...

sara: tack!
julia: :=) krya på dig
panso: jag tänkte faktiskt på dig när jag skrev inlägget. vi kämpar mycket med det där båda två och har båda gjort.