Soraya darling, jag tror inte att du förstår vad du gjorde när du postade det här inlägget.
Det här klippet har varit min överlevnadsstrategi och mitt absoluta guilty pleasure de senaste dagarna. Det är fullständigt omöjligt att ta vare sig själv, sin ångest eller livet i största allmänhet på något slags allvar när man ser det här.
Jag vet inte om det tyder på att jag närmar mig det fullständiga mentala sammanbrottet eller om jag vid 25 års ålder har funnit lyckan i livet i form av Orup i lackkläder när jag ser på det här klippet gång på gång på gång och skrattar så jag gråter. Jag vet bara att det är helt fantastiskt.
- Men det kan inte vara på allvar?, sa en vän.
Det är klart det är på allvar. Det är 90-talet, vännen, det är bara 90-talet.
Fackprosa
6 timmar sedan
3 kommentarer:
Jag är så jävla med dig på den, bruden!
jag gillar det skarpt...tack
Sweetie sockerpaj!
Vad roligt att du också kan dra nytta av mina nattliga youtube-äventyr. Så glad att du också ser värdet i lack och 90-talsdängor.
Kram!
Skicka en kommentar