Den här identifikationen med, och kärleken till, medelålders, härjade, ensamma och bittra män är fortfarande den mest underliga konsekvensen av mitt 25-årskrisande.
Min identifikation med Bodil Malmsten börjar också bli påtaglig. Förvisso springer jag inte vid havet i franska Finestére, utan i våra gemensamma barndomstrakter i Norrlands inland, men vi springer bort vår dödlighet till ljudet av Dylan i en varsin del av världen. När inte Plura sjunger lyssnar jag på Dylan, som övertygar mig om att Don't Think Twice, It's Alright och sedan lyssnar jag på Eldkvarns Blues För Bodil Malmsten och cirkeln är någonstans sluten.
Det sista inlägget
14 timmar sedan
1 kommentar:
Hitta en (blogg?)kompis att identifiera dig med som identifierar sig med dig och så kan ni sitta i en liiiten liten bubbla och ha det trevligt. =)
Skicka en kommentar