Sen åkte jag till Världskulturmuseet för att fira kvinnodagen och kom in med ett stort oj på läpparna för överallt var människor, så oerhört många människor och jag hejade och kramade och insåg exakt hur jävla insyltat jag är i feminist- och queerkretsarna i den här stan när jag kände igen var och varannan människa och det var fantastiskt. Det var naturligtvis helt fantastiskt. Är det någon krets som jag verkligen vill vara insyltad i så är det denna och få saker gör mig så lycklig, lika delar blödigt lycklig som brinnande lycklig, som engagemang, tro och vilja hos människor. Den forcerade kraften av allas spretiga viljor på en och samma dag, denna dag. Det värmer så förbannat mycket.
Och där stod jag i trappan med frugan och försökte heja på bekanta, lyssna på hearingen på scenen och ha ett stapplande telefonsamtal med Boombox-John (alltså jag hör inget, Gudrun pratar så högt) om Myspace-bilder samtidigt.
Där stod jag i trappan och lyssnade på hearingen med politiker om Göteborgs jämställdhetspolicy och uttryckte höga analyser för mig själv och frugan och suckade, skrattade, applåderade och skrek yes.
Där stod jag i trappan och blev förbannad och mörkrädd av kd-politikerns supergeneraliserande snack om att män borde lära av kvinnor och kvinnor är duktiga och bättre på hållbar utveckling, som väl var tänkt som en feministflirt men bara blev vidrigt generaliserande på det där jag-fattar-inte-ett-shit-av-jämställdhets-sättet.
Där stod jag och blev lycklig av den medelålders kvinnan framför mig som blev så upprörd av moderatpolitikern och kd-politikern att hon skrek;
- Fatta att vi skattebetalare betalar deras lön!, för att sedan gå fem meter bort i ren ilska för att lugna ner sig.
Där stod jag och imponerades som alltid av Gudrun Schyman. Jag håller inte alltid med henne, hon lägger inte alltid fram kompletta och bra förslag men hon är alltid genomgående så jävla slipad. Direkta frågor, svar på tal, pondus och en självsäkerhet som jag fortfarande bara drömmer om. En dag ska jag bli som Schyman. Jag har långt kvar, men fanimej det ska jag.
Där stod jag och var politisk och arg och superpeppad som det ska vara en sån dag, ny kraft och nytt bränsle, jag hade glömt hur lite det krävs. En hearing, en föreläsning, en event och man är igång igen och redo att förändra världen igen.
Där stod jag och mitt i allt insåg jag att jag ägnade lika mycket tid åt att spana som åt att lyssna på hearingen. (Den näsvise läsaren säger här att herregud Elin, kan du inte bara för en gångs skull vara genomgående politisk och smart utan att blanda in fittan i det hela. Men hallå liksom, jag är ju en multitalang. Det går alldeles utmärkt att sucka över moderaternas jämställdhetssnack och ha blicken fäst på någons vackra nacke med saliven rinnande samtidigt, jag lovar).
Jag som bara någon timme tidigare skrivit ett mail till LSM om att jag är så deppig och stressad just nu att både raggningsinitiativen och den totala sexlusten lyser med sin frånvaro insåg plötsligt att godamnit, jag står ju här och vrålsuktar på större delen av allt som rör sig i den här lokalen. Jag upptäckte också att goddamnit, jag går ju igång på flatlooken numera. I mitt nuvarande läge går jag fan igång på det mesta av kvinnligt kön. Så där stod jag och suktade och fluktade rödhåriga kvinnor (rött hår är min fetaste svaghet), kortklippta kvinnor, kvinnor i baggies, kvinnor i klänningar… you name it. Sexlusten lyser inte med sin frånvaro, den är bara totalt övertygad – liksom jag – om att jag aldrig, aldrig ens kommer att få hångla med en tjej igen.
- Det är kört, jag kommer aldrig få en tjej igen, bölade jag på spårvagnen hem och Maja strök över min arm och lovade mig att så inte var fallet och frugan lovade att nästa gång vi går ut ska de vara wingmans och hitta brudar åt mig.
Jag förhåller mig än så länge kritisk. Roligare än att varje torsdag klockan 21 bänka sig framför fyrans mediokra Grey’s Anatomy-spinoff Private Practice för att kåtsukta över Kate Walsh (jag ska dedikera henne ett eget inlägg snart) blir det inte på tjejsidan. Typ aldrig.
Fotnot: Här kan den näsvisa läsaren även påpeka att jag låter helt lesbisk och hallå, männen då, spelade inte du för båda lagen. Och det stämmer mycket väl och jag gillar ju män som fan och har mina svagheter, liknande rödhåriga kvinnor, även på manskroppssidan. Idag kände jag bara för att låta lite lesbisk och bitter över att det enbart florerat runt en massa män i mitt liv de senaste månaderna. That's it.
Det sista inlägget
8 timmar sedan
6 kommentarer:
med tanke på att jag fick fittligga exakt en vecka efter att jag skrev mitt "jag kommer aaaldrig mer få en brud"-inlägg så har du ödet på din sida. vänta du bara..!
och ja, jag imponeras också alltid av gudrun. vänsterpartiet kommer aldrig vara samma sak.
Jag instämmer i föregående talares åsikt. Så fort (nåja) man tänker "jag kommer aldrig mer få...", så händer det. Jag ser därför frmm emot en lång redogörelse för flatlivet i Göteborg inom kort.
Lite komiskt är det att jag, som var vårt gymnasiums überflata (detta trots att jag på den tiden var lika ointresserad av tjejer som av killar = ganska duktigt asexuell) förmodligen är sverigesämst i samkönad raggning. Jag håller tummarna för att det där inlägget kommer och lär mig hur fan man gör. :P
LSM: nej vad fan har vänsterpartiet varit sen dess? huga. och vad läskigt om det skulle ske samma sak för mig.
akuhujan: JAG är sverigesämst i samkönad raggning! iaf om man ställer mitt snack mot egentlig verkstad. och vad gött om det räcker med att tänka "jag kommer aldrig mer få..." för att något ska ske. jag måste verkligen börja säga det oftare. nejmen skämt åsido, du kanske har en poäng liksom LSM. vi får se.
akuhujan: "sverigesämst i samkönad raggning" vinner 2008 års bloggkommentatorpris för bästa uttryck! allitterationen är bara kronan på verket.
HEJA! bitter och lesbisk är grejen.
I stockholm var jag på den kvinnoseparatistiska "Ta natten tillbaka"-demonstrationen arrangerad av sthlms anarkafeminister, jävligt bra stämning! men jag hade velat ändra sångtexten från "leve alla flator" till "leve vissa/de flesta flator", jag tycker inte om ALLA...
och angående svagheter: jag går igång på mörka killar. alltså riktigt mörka. like africa.
nästan varje gång...
vad det gäller kvinnor har jag bara en sak att säga:
"KAMP MOT STAT OCH KAPITAL, VARJE KVINNA ÄR UNDERBAR!"
(imäi)
kram på dig där i göteborg.
/Moi
ano: haha. bitter och lesbisk är lätt det nya svarta! kram tillbaka.
Skicka en kommentar