Kvinnodagen ft. avsaknad av fitta

Sen åkte jag till Världskulturmuseet för att fira kvinnodagen och kom in med ett stort oj på läpparna för överallt var människor, så oerhört många människor och jag hejade och kramade och insåg exakt hur jävla insyltat jag är i feminist- och queerkretsarna i den här stan när jag kände igen var och varannan människa och det var fantastiskt. Det var naturligtvis helt fantastiskt. Är det någon krets som jag verkligen vill vara insyltad i så är det denna och få saker gör mig så lycklig, lika delar blödigt lycklig som brinnande lycklig, som engagemang, tro och vilja hos människor. Den forcerade kraften av allas spretiga viljor på en och samma dag, denna dag. Det värmer så förbannat mycket.

Och där stod jag i trappan med frugan och försökte heja på bekanta, lyssna på hearingen på scenen och ha ett stapplande telefonsamtal med Boombox-John (alltså jag hör inget, Gudrun pratar så högt) om Myspace-bilder samtidigt.
Där stod jag i trappan och lyssnade på hearingen med politiker om Göteborgs jämställdhetspolicy och uttryckte höga analyser för mig själv och frugan och suckade, skrattade, applåderade och skrek yes.
Där stod jag i trappan och blev förbannad och mörkrädd av kd-politikerns supergeneraliserande snack om att män borde lära av kvinnor och kvinnor är duktiga och bättre på hållbar utveckling, som väl var tänkt som en feministflirt men bara blev vidrigt generaliserande på det där jag-fattar-inte-ett-shit-av-jämställdhets-sättet.
Där stod jag och blev lycklig av den medelålders kvinnan framför mig som blev så upprörd av moderatpolitikern och kd-politikern att hon skrek;
- Fatta att vi skattebetalare betalar deras lön!, för att sedan gå fem meter bort i ren ilska för att lugna ner sig.
Där stod jag och imponerades som alltid av Gudrun Schyman. Jag håller inte alltid med henne, hon lägger inte alltid fram kompletta och bra förslag men hon är alltid genomgående så jävla slipad. Direkta frågor, svar på tal, pondus och en självsäkerhet som jag fortfarande bara drömmer om. En dag ska jag bli som Schyman. Jag har långt kvar, men fanimej det ska jag.
Där stod jag och var politisk och arg och superpeppad som det ska vara en sån dag, ny kraft och nytt bränsle, jag hade glömt hur lite det krävs. En hearing, en föreläsning, en event och man är igång igen och redo att förändra världen igen.
Där stod jag och mitt i allt insåg jag att jag ägnade lika mycket tid åt att spana som åt att lyssna på hearingen. (Den näsvise läsaren säger här att herregud Elin, kan du inte bara för en gångs skull vara genomgående politisk och smart utan att blanda in fittan i det hela. Men hallå liksom, jag är ju en multitalang. Det går alldeles utmärkt att sucka över moderaternas jämställdhetssnack och ha blicken fäst på någons vackra nacke med saliven rinnande samtidigt, jag lovar).

Jag som bara någon timme tidigare skrivit ett mail till LSM om att jag är så deppig och stressad just nu att både raggningsinitiativen och den totala sexlusten lyser med sin frånvaro insåg plötsligt att godamnit, jag står ju här och vrålsuktar på större delen av allt som rör sig i den här lokalen. Jag upptäckte också att goddamnit, jag går ju igång på flatlooken numera. I mitt nuvarande läge går jag fan igång på det mesta av kvinnligt kön. Så där stod jag och suktade och fluktade rödhåriga kvinnor (rött hår är min fetaste svaghet), kortklippta kvinnor, kvinnor i baggies, kvinnor i klänningar… you name it. Sexlusten lyser inte med sin frånvaro, den är bara totalt övertygad – liksom jag – om att jag aldrig, aldrig ens kommer att få hångla med en tjej igen.
- Det är kört, jag kommer aldrig få en tjej igen, bölade jag på spårvagnen hem och Maja strök över min arm och lovade mig att så inte var fallet och frugan lovade att nästa gång vi går ut ska de vara wingmans och hitta brudar åt mig.
Jag förhåller mig än så länge kritisk. Roligare än att varje torsdag klockan 21 bänka sig framför fyrans mediokra Grey’s Anatomy-spinoff Private Practice för att kåtsukta över Kate Walsh (jag ska dedikera henne ett eget inlägg snart) blir det inte på tjejsidan. Typ aldrig.

Fotnot: Här kan den näsvisa läsaren även påpeka att jag låter helt lesbisk och hallå, männen då, spelade inte du för båda lagen. Och det stämmer mycket väl och jag gillar ju män som fan och har mina svagheter, liknande rödhåriga kvinnor, även på manskroppssidan. Idag kände jag bara för att låta lite lesbisk och bitter över att det enbart florerat runt en massa män i mitt liv de senaste månaderna. That's it.

pimp my body, my soul, my everything (eller; manlighetskrisen och strindbergs bögnoja)

projekt ta hand om sig själv och skapa struktur startade lördag förmiddag. sockeravgiftning, GI-mat, långpromenader och försöka vara snäll mot magen. min nyttomiddag fuckade i och för sig upp det hela och kvidande på min säng med uppsvälld mage mindes jag exakt varför kryddor och lök var haram-ingredienser under lång tid. ett steg i taget, det går ändå åt rätt håll. som att få erbjudanden om tre olika fester och ändå stanna hemma ensam en lördagkväll till förmån för skrivande och kurslitteraturläsning om metrosexuella män vid förra sekelskiftet och august strindbergs bögnoja.

av historien lär man sig om nutiden och det är omöjligt att inte dra paralleller till vår samtid när jag läser text efter text om den krisande mansrollen vid 1900-talets början. då när samhället omstrukturerades till industrisamhälle, arbetarrörelsen utmanade borgarklassen dogmer, kvinnorna samlade sig i krav om rösträtt, påverkan till makt, arbete och rättigheter, homosexuella började bli lite mer synliga och konstnärer och författare som oscar wilde gav en annan bild av hur en manlighet kunde se ut samtidigt som kvinnliga diton gav en annan bild av hur en kvinnlighet kunde se ut. männen var skitskraja, förvirrade. samhället var skitskrajt och förvirrat, hela samhället vilade ju på borgarnas mansideal som nära knutet till hur samhället skulle se ut. förändringen följdes av backlash med antifeminism, ökad biologism, förföljelse av de dekadenta (det var under denna tid som dekadent fick den betydelse den har idag då borgaridealet om nyttoaspekt och styrka utmanades av konstnärer som inte levde upp till idealet och man var tvungen att skapa ett skällsord för dem) och det var först då som bög blev ett skällsord i sverige.
också idag, i vår nutid. homosexuella och dekadenta konstnärer utmanar heteronorm och könsstrukturer. queerteori, homo-adoption, androgynitet, metrosexualitet. feministiskt initiativ, gudrun schyman köper in sig i de tio största bolagen i sverige för att ifrågasätta den låga kvinnorepresentationen i styrelserna, debatter, jämställdhetsböcker, ta natten tillbaka, vägra kallas hora, kvoterad föräldraförsäkring, höjda kvinnolöner; överallt en massa kvinnor som kräver mer makt, mer plats. ett samhälle som omstruktureras i globalisering, arbeten som försvinner utomlands, flexibel arbetsmarknad med otrygga anställningsförhållanden, decentraliserad makt och så vidare och så vidare. männen är skitskraja, förvirrade igen. samhället är skitskrajt och förvirrat igen. och på tv flimrar burger king-reklamen om äkta köttburgare för riktiga män, tv3:s macho monday med hårda sporter för karlarna förbi. retrosexualiteten ersätter metrosexualiteten. hjärnforskare påpekar det olämpliga i att män tar hand om sina små barn. feministiskt initiativ som parti läggs ner efter all förföljelse och smutskastning. hatbrotten bara ökar. vårdnadsbidrag införs i sjutton svenska kommuner och göran hägglund konstaterar nöjt att fler kommuner kommer följa exemplet. manliga debattörer, författare slår ut med armarna i antifeministiska statements och förvirrar sig i resonemang om den uppfuckade mansrollen. manligheten krisar igen, hundra år senare, det följer samma mönster. och när min essä är klar ska jag skicka en kopia till ronnie sandahl med en hälsning om att don´t worry grabben, strindberg var minst lika förvirrad som du är (observera; no further jämförelser mellan sandahl och strindberg. förf.anm.).

men, återigen, projekt ta hand som sig själv. det handlar också om att skapa nya mönster och bryta de gamla dåliga. som att ta en söndagsbrunch på egg&milk istället för måndagsfikan på hagabion. upptäcka nya saker och bryta vanor är det nya svarta och jag och maja enades om att ta hand om sig själv och våga bryta mönster ska bli statement inför våren. projektet innefattas också av en ny mp3-spelare med så många byte minne att jag lätt kan scrolla fram till musiken som passar sinnesstämningen. små korta teman för det som mina tankar råkar falla in i för tillfället på mina promenader mellan hemmet och stan eller joggingturerna i skogen.
vi har tema parispeppen:
april march - pauvre lola
stereo total - moi je joue
charlotte gainsbourg - jamais
tema jag är så jäkla häftig:
jay-z - dirt off your shoulders
timbaland ft M.I.A. - come around
arcade fire - intervention
tema hantera ditchningar/better off alone:
erasure - love to hate you
placebo - taste in men
toni braxton - he wasn´t man enough for me
tema solen skiner och livet är gött:
razzy - i hate hate
the shins - phantom limb
seed ft anthony b. - waterpumpee
tema fightingspirit uppför backar:
snoop dogg - serial killah
nas - money over bullshit
the killers - bling (confessions of a king)
och så vidare...