Krisuppdatering blandskivan (eller: Kent-Elin och Morrissey-mannen analyserar gammal soul)

Jamen jaha. Jag tog till mig av alla era tips, gjorde en låtlista, skulle till att bränna skivan också hänger jag med Morrisseymannen nu på eftermiddagen. Och då har den djäveln ägnat gårdagen åt att ladda hem fucking 2 GB med all gammal soul fram till början av 80-talet.
Allt finns med!
Dessutom är Morrisseymannen en ytterst kritisk musiklyssnare som redan sållat ut merparten av dessa GB som inte värt att spara. Jag hjälpte honom nu med andrasorteringen av tre. Kent-Elin och Morrissey-mannen har under eftermiddagen fått en sådan enorm dos av gammal soul att jag själv känner ett enormt behov av att under den kommande veckan enbart lyssna på vita singersongwriters.

Några saker som vi kommit fram till i genomlyssnandet/utsållandet:
1. Två genomgående teman med gammal soul och deras texter är att de inleds antingen med frasen ”My friends tell me/told me…” eller ”Have you heard the news/I have heard the news”. Vad vännerna säger handlar oftast om att det är något konstigt med artisten vilket sedermera under resten av texten hänvisas till att åh baby, det är ju för att jag äntligen funnit dig och är så kär yadayada. Ibland säger vännerna också att pojk/flickvännen varit otrogen eller är dålig vilket antingen innebär att artisten 1. Bölar ut sin hjärtesorg eller 2. Säger att kompisarna är dumma i huvet som inte fattar att kärleksobjektet är bra eller att artisten helt enkelt inte kan låta bli att vara kär i kärleksobjektet fast den är en idiot/player.
Nyheterna handlar oftast om att det kommit en ny dans till stan, att pojk/flickvännen varit otrogen eller att någon annan eller artisten ska lämna stan. Det är hot news stuff i soultexter.
Överlag bör sägas om soultexter att det knappast är någon vinnande lyrik och företrädelsevis är de oerhört banala på gränsen till, eller överträdande gränsen till, pinsam. Efter en stor dos av soultexter vill man bara begrava sig i dubbeltydiga Morrissey-texter eller svårtolkad Jocke Berg-lyrik. Om man är en Morrissey-man och Kent-Elin i alla fall. Lite mindre åh baby jag är kär eller mitt hjärta är krossat och lite mer svår poesi thank you.
2. Soulartister älskar att skrika och stöna. Även om de börjar lugnt och fint i de första verserna består tredje versen nästan alltid av lite skrik och stön. Det är som om den banala lyriken inte längre räcker till till att uttrycka åh baby I love you eller du har krossat mitt hjärta utan stönandet måste tas till.
Ett annat fenomen på samma tema är skrik-körerna. Väldigt många artister har en skrik-kör bakom sig som upprepar vad artisten sjunger, men nästan alltid i en högre ton. Så om åh baby I love you eller du har krossat mitt hjärta-budskapet inte gick fram i artistens version kommer skrikkören direkt därefter och liksom rubs it in. Morrisseymannen framhöll här Solomon Burkes Got to get you off my mind som ett lysande exempel på detta. Låten är annars rätt soft, Solomon Burke sjunger lugnt i en habil stämma och mitt i allt bryter skrik-kören in. Fantastiskt, på sitt speciella sätt.
3. Soulartister gillar också att sticka in små catchy fraser mitt i sången. Återkommande exempel är ”I gotta tell you this now” och ”you better listen”. Liksom med fenomenet skrik-kören handlar det väl om att rub it in, att framhålla det viktiga budskapet som – redan konstaterat – nästan alltid består av åh baby I love you eller du har krossat mitt hjärta så att det absolut inte går förlorat.
4. Soultexter och artisterna har ingen självdistans eller stolthet. Överhuvudtaget. Det är liksom straight on jag-är-så-jävla-kär eller jag-är-så-förbannat-ensam-och-olycklig-att-jag-vill-dö. Man kan inte leva utan personen och man börjar böla så fort man ser personen och man är så trött på att vara ensam men ingen vill ha en. Ett lysande exempel här, framhållet av mig, är The foundations Aint to proud to beg. Liksom hej du är inte kär i mig, du vill inte ha mig men jag tänker gå ner på mina bara knän och be dig älska mig och aldrig ge upp för jag har ändå ingen stolthet. Grattis The foundations. Lär ju funka.
5. Soullåtar är rätt enformiga, banala och uttröttande men de flesta räddas av och blir riktigt bra låtar med hjälp av handklapp, en bra skrikkör, fin basgång och catchy refräng.

Men alltså. Nu måste skivan göras om. Och jag har bara några timmar på mig för den ska överlämnas ikväll. Gah.