Det skulle bli en lång promenad hem. Jag vet inte, jag måste ha tagit en genväg eller något.
Jag tog smällen på en gång och grät en hel helg. Sedan la jag energin på att skriva en roman istället. Sedan blev det helg igen och jag ägnade mig åt att befästa styrkan i mina egna konturer.
Det finns ingen skönare känsla än att upptäcka sig själv på nytt. Oavsett om det är att i Southern comfort-fyllan säga citatkorkade saker om att ”tänk på att jag levt med en känslig, politiskt korrekt kille i fyra månader. Jag har inte fått prata om horor…ja inte andra kvinnor heller för den delen”, att upptäcka det sköna i att komma hem från en fest klockan fyra på morgonen och veta att det inte spelar någon roll för det är upp till mig hur länge jag festar eller att vara fyllekaxigt dryg och inte behöva skämmas, för vem ska skämmas över mig mer än jag själv möjligen? (Och det gör jag ju förbluffande sällan).
Relationen med mannen var stundtals frihet. Stundtals var det att försöka trycka sig själv in i en mall jag var tvungen att kapa mig själv för att passa i. Jag var snälltyst, mindre cynisk, mer glad, mindre bitchig och kaxig. Jag kapade av akademiska referenser, fånelitism och hiphoplingo. Man gör så mycket för kärlekens skull, trots att man inte mår bra av det.
Men ni vet ju, precis som jag att man bara kan må bra om man är sig själv. Kanske är det därför som jag tagit genvägen hem från det här uppbrottet. Den här helgen glider jag runt mellan fester, klubbar, fikasessions och bakfyllehäng med glass och Bonde söker fru och är bara mig själv. Konturerna är tillbaka, huden tjockare än någonsin. Jag vet att jag bloggar bättre när jag är olycklig, men jag är ledsen; jag mår nog faktiskt ganska bra nu.
Det är som en insikt som slår mig där i söndagsnatten:
- Jag lever hellre i en bra relation med mig själv än i en halvdan relation med någon annan.
Kom ihåg people, fortsätt namedropa best of-mina blogginlägg enligt föregående inläggs uppmaning!
Hallongrottan
1 dag sedan
6 kommentarer:
men varför - ska du göra en best of? har du fått bokkontrakt på bloggen? jag är nyfiken!
Antagligen var det inte han som kapade dig, utan du själv. för du trodde att han älskade dig mer så, men tänk om det inte är sant.
Namedropa best of-inlägg, jo jag ska. Men du vet, de är så många. Jag har ju hängt med så länge nu. Ett år snart. Om det ska göras så ska det göras ordentligt.
Egentligen är jag mer spontan och känslostormande i mina reaktioner, men jag ska gå tillbaka och leta.
lsm; bokkontrakt...nja, inte riktigt. du får se i framtiden darling.
panso; nej självklart var det inte han som kapade mig utan jag som trodde/hade en känsla av att jag borde göra det. ja du har varit med ett bra tag!
Visst är det rätt stört det där, hur man cencurerar sig själv bara för att man fått en bekräftelse från nån att den är "lite mer intresserad än som vän"?
Jag gjorde så mycket förut, men kommit fram till att det funkar ju inte. Oftast så kör jag morgonfisen i början och säger att nöden inte har nån lag. Lägger fram det där otroliga icke pk-skämtet som skulle klassas ganska högerextremt om man inte kunde höra den i tonart: ironi.
Men det är ju den jag är - brölig, överdriven och jävligt gasig.
Charmig ellet inte charmig? Så länge jag inte tar fram saxen och klipper mig i papparkaksform (a´la julgris), orka!
Jag ska kolla igenom lite så smka jag säga vilken jag gillar mest.
hahaha tina I love you! så jävla rätt.
Jag har varit i två förhållanden och det första så kapade jag mig inte mycket alls. Nu kapar jag mig hela tiden och det är så jävla jobbigt. Är det alltid såhär så vill jag aldrig vara tillsammans med någon igen. Nu ska mitt förhållande få ett slut, om jag vågar
Skicka en kommentar