18 november 2007

Them gasoline boys downtown sure talks pretty, it's so hard to be a saint in the city

Dagen efter att mannen lämnat mig gjorde jag upp en plan för det kommande singellivet för att slippa hamna i samma destruktiva, oansvariga liv som jag levde i våras. Planen var följande:

1. Drick inte mer än en gång i veckan, fortsätt på dina bra alkoholmönster som du skaffat dig .
2. Frivillig celibatperiod åtminstone fram till nyår.
3. Låt inte lägenheten förfalla bara för att ingen annan än du vistas i den längre.

Nu är det söndag kväll och helgen har ägnats åt tre nätters fyllor, sömn hela dagarna, lägenheten är en katastrof och det här med celibatet…nä, jag kan inte riktigt se syftet längre.

- It’s hard to be a saint in the city, tröstar Bruce Springsteen från stereon medan jag hinkar äppeljuice och försöker bestämma mig för vilken bakfyllefilm som ska lindra min ensamma söndagkväll.

Men medan jag grubblar över min tillvaro i sällskap av The Boss, som en annan High fidelity-Rob kan ju ni ta och fundera över vilka av mina inlägg ni gillat bäst. Nämn ett eller flera inlägg som absolut borde finnas med i en Saker under huden-sammanställning.

Vi hörs en annan dag när hjärncellerna börjat återväxa.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Små späda barn med hjärtan som elefanter, Snön faller och jag reser mig. Alla är bra, men det fanns saker i de två som fastnade. Saker som känns igen, men som man inte hittat ord att beskriva själv.

Anonym sa...

Ett år senare, skrivet den 5 juli, för att jag vet att jag har det inklistrat någonstans i min dagbok och för att jag grinade som ett annat sär när jag läste det.

Annie sa...

jag minns alla mina kvinnor och hur de brukade ta på mig

hiphopen gjorde mig till hjälte

Anonym sa...

Tänkte på dig härom dagen när jag sa nej till en mans "wanna go home with me" - mitt svar "no thanks, I need to be sober when I make that discision" och sen brast jag ut i en fnissattack på vägen hem när jag insåg vad jag hade sagt :D som om jag någonsin brytt mig om det förr...

Dock, jag tror att det är en poäng med att jag inte ska ha fylle one night stands för att komma tillbaka till att ha sex med andra... eller vad jag ska kalla det, i livet efter exet.

Nåväl med det sagt, jag träffade en man igår som svepte mig in i en mysig filt av komplimanger och en känsla av ärlighet. Inget mer än så men jag blev glad när han ringde i dag och sa att han gärna äter middag med mig framöver.

Kanske är det sånt man kan göra för att resa sig, långsamt utan att svepa en flaska gin och ha rätt kasst fyllesex för att det då känns som en bra plan?!

Återkommer med mina faoriter förutm ett par av dom som står ovan.

Anonym sa...

Det är ju inte lätt att välja, men ett litet urval av det bästa kommer här:

Mina verkliga hjältinnor 6 sep
Timbuktubrevet
En riktig kvinna längtar efter mjölkstockning 1 sep
I Marie Antoniettes fotspår 27 maj

Kram

Anonym sa...

åsa; shit, det låter jättebra! jag kör lite på samma plan som du. celibatet kanske inte är mål nr ett utan snarare under vilka förutsättningar som jag isf bryter mot det. jag vill inte ha kasst fyllesex och svepa gin, tar hellre små steg tillbaka.

SARA sa...

min favvo: http://sakerunderhuden.blogspot.com/2007/07/ett-r-senare-this-is-got-to-die.html

den tog rakt in i hjärtat. snart har det gått ett år för mig sen jag och mitt ex blev just jag och mitt ex och inte längre vi.

nu när jag läser om ditt inlägg blir jag smärtsamt medveten om att jag inte släppt taget än; att jag inte vågat, att jag inte haft orken och kraften och viljan även om jag vet att jag egentligen borde.

Daniel Storey sa...

Tror att det första jag läste av dig var Premier League vet att jag bajsar och det inlägget ler jag fortfarande åt nu och då. Jag har alltså inte läst här så särskilt länge och har därmed ingen koll på det tidigare. Och det är svårt att ta ut favoriter även bland de få jag läst eftersom, here it goes, du skriver sveriges bästa och mest intressanta blogg! Om jag får tycka alltså, och det får jag ju. Men jag vill ändå försöka så jag nämner även min viktigaste feministiska strategi, here comes the fear again, hiphopen gjorde mig till hjälte och lämna dörren på glänt. Eftersom de berört lite extra, på ett eller annat sätt.

Anonym sa...

sara; tack, jag känner själv mkt för det inlägget. framförallt för att det är ett inlägg jag själv behöver återkomma till då och då.
storey; TACK. gud jag rodnar och slår mig på bröstet av stolthet på en och samma gång.