Det här med min vardag

Det är alltså inte så att jag går och drar mig på dagarna. Jag är, tvärtom, relativt produktiv nu. Jag älskar ju att vara min egen chef och är grymt duktig på att styra upp min egen tillvaro.
Problemet uppstår istället när jag ska ange för andra vad det är jag sysslar med hela dagarna. Jag hatar nämligen att prata om mitt skrivande. I vissa fall kan jag inte prata om vad jag gör, helt enkelt för att det är projekt som än så länge är vaga (det är de nästan alltid tills de sjösätts). Jag är egentligen genuint ointresserad av skrivande. Jag tycker att det är svintråkigt att diskutera texter. Komposition, stilistik och allt det där. Vad fan, jag bara skriver ju. Ibland blir det bra, ibland blir det skit, vadå kan man analysera mer än så?
Följaktligen låter mina konversationer om min vardag ungefär såhär nuförtiden:
- Jaha vad gör du då?
- Jag håller på med ett större skrivprojekt.
- Vadå, en roman eller?
- Öh, ja det kanske man kan kalla det.* Men sen skriver jag och gör jag lite andra grejer också.
- Jaha, som vadå?
- Ja en egen grej, men den vill jag inte prata om.
- Nähä, mer då?
- Öh ja ett annat projekt också, men det får jag inte prata om.
- Nähä okej.

Hade jag den här konversationen med någon skulle jag själv bli rätt övertygad om att personen ifråga bara gör en jävligt dålig maskering av faktumet att hon ägnar sina dagar åt att äta chips framför Oprah. Men det gör jag alltså inte. Jag gör grejer. När jag inte smygbloggar, lite smårädd att min egen inre chef ska komma på mig, det vill säga.

* Ibland kallar jag det självmant för roman istället för större skrivprojekt. Detta gör jag dock framförallt i situationer då jag vet att det finns människor där som kommer bli jävligt provocerade av den pretentiösa meningen jag skriver på en roman. Ni är väldigt många har det visat sig. Det är lika kul varje gång.