Nerd life bulgur skriver om sånadär djävla nattåg till Norrland. Det är helt otroligt hur skönt det är så fort någon annan också skriver om dem. Som om man aldrig får nog av att bearbeta de där sittplatsresorna nattetid som man tagit. Jag och Storey hade i våras en nästintill neverending diskussion om alltifrån LAN-kids som drack Jolt Cola hela natten till den där hatklumpen mellan sätena som gör det omöjligt att lägga sig ner om man skulle få chansen.
Men som jag sa till Storey: Så fort man försöker dra någon av sina nattågsanekdoter kommer det alltid någon backpackeridiot och kontrar med när de åkt tåg i Indien/Laos/random exotiskt land för svennar att resa runt och finna sig själv i. Två dygn i 40 grader med höns och grisar i kupén och blabla. Så försöker man återigen kontra med att sitta och lyssna på koffeinstinna LAN-kids i nio timmar, fram till fem på morgonen. Men det spelar ingen roll. Hönsen spöar alltid LAN-kidsen. Men jag säger om nattåget som backpackerfolk brukar säga om sina kulturkrockar, yogaövningar på stranden och svampexperimenterande: Har man inte upplevt det, kan man ändå aldrig förstå.
Att samtala om poesi på scen
1 timme sedan
11 kommentarer:
Jag har, jag har!
Jag har också! Främst minns jag en resa (söderut) på vilken det klev på en berusad man i Bräcke (detta var natten till Valborg och han hade börjat i god tid).
Konduktören: Nyyya reeeesande?
Mannen: Här! Jag! Jag ska till Tromsö!
Konduktören: Euhm, men det här tåget är på väg till Stockholm för vidare färd mot Göteborg.
Mannen: Trooomschööööö!
De lät honom sitta kvar i brist på bättre alternativ, men när han började tända tändstickor för att elda upp sättena blev han utkastad i Ljusdal. Så stackarn kom aldrig till Tromsös valborgsfirande det året.
Åååå, Norrlandståg. Kärlek.
jag åkte på tågcharter för en månad sen eller så. tåg glorifieras. jag glorifierade. nu är jag ganska mätt på tåg. framförallt när de stannar kl 05 någonstans i norra tyskland och det är 30 grader i kupeerna, eller när man får släpa 20 kilo bagage fem gånger på samma dag osv. så jag förstår vad du menar. fast jag aldrig åkt nattåg i sverige.
haha! jag har åkt tåg i tre dygn, i Indien såklart!
Mitt skott från Norrlandståget: En alkoholiserad romesk-katolsk homosexuell pensionärsman på väg till Umeå. Vi bondar såklart.
Sen tre skånska medier på väg till Örnsköldsvik för en stor-seans.
Sen skulle man kunna tro att det tar slut där, men det gör det verkligen inte. Det är bara lite svårt att förklara.
Och alla tillsammans i ett nattkupé och två Bag in box:s, bör påpekas.
lsm: men tell me more, tell me more. du kan ju inte sitta inne på nattågserfarenheten och inte prata om den. det är ju som om du skulle kommit tillbaka från indien och inte berättat om kulturkrocken.
akujuhan: åhhh bräckefyllon! oslagbart!
egon: jag glorifierar helt klart tåg och har varit jättesugen på tågcharter. älskar att resa med tåg. men på senare tid har jag nog kommit fram till att det kanske mer handlar om att det är den enda transportmedel som jag aldrig har haft fobi för, snarare än att jag faktiskt gillar tågresandet. jag har varit rädd för både buss och tunnelbana. båträdslan ska vi inte ens prata om och flygrädslan är still goin' strong. jag hatar nog att resa överhuvudtaget.
panso: klart du har. älskade dock att höra dig berätta om indien. nästa gång vi ses ska jag berätta alla mina bästa nattågsstories.
jonathan: klart ni bondade. fast nattkupé är fusk. nattkupé är som att ha tagit en treveckors charter till phuket och påstå att man backpackat. fegversionen av resande dvs.
Det finns mer passande talesätt men bakhuvudet har inte en av sina mer välsorterade dagar, därför säger jag bara; när man talar om trollen! (Och kan någon lära mig när man ska använda ; kontra : ).
Igår kväll gjorde jag något så sällsynt som att fundera på ett blogginlägg, och till råga på allt ett om tåg. Men mitt i allt skrivande insåg jag plötsligt att allt bara var gamla ord i ny följd. Sen letade jag reda på ett par av dina gamla tåginlägg och våra diskussioner och mycket riktigt! Där fanns i alla fall halva mitt inlägg.
Det som var nytt var i princip bara frågeställningen om hur svårt det egentligen är att vända ett tåg. För om man nu ändå inte tänker placera mer än 4% av platserna vid ett bord, varför vänder de då hälften av stolarna åt ena hållet, och hälften åt det andra?! Varför inte bara vända alla bordlösa stolar åt samma håll och sen se till att vända tåget se de allra flesta får titta framåt? Jag tycker inte om att åka baklänges.
Sen kom jag som sagt på att halva inlägget var gamla ord, innan jag dessutom insåg att det kanske inte är så satans lätt att vända på ett tåg. Med andra ord, ingen comeback än.
jag minns på den gamla goda nattågstiden. runt 2001-2002 då jag åkte till min dåvarande flickvän i västra götaland. då var alla säten vända åt samma håll och sjukt mycket bekvämare än vad de är idag. de gick att fälla ner mycket längre, nästan som en säng. jag minns första gången jag kom in i sittplatskupén efter att de bytt ut vagnarna mot de nuvarande helvetessitsarna med bord.
- skämtar ni eller, SJ?, tänkte jag.
men fanå. nu var det ju mitt inlägg som sabbade din efterlängtade comeback!
kan detta vara första gången du länkar åt mitt håll. ja det är det nog.
ja, jag tror också det.
Skicka en kommentar