11 september 2007

Bara fortsätt att resa dig, Britney.

Fy, vad de skrattar åt dig idag Britney. Totalt fiasko, säger de. Stel koreografi, dålig sång, pinsamt och dåligt. De pratar om din kropp; inte riktigt i form än va? Inte läge att ställa sig på scenen i utmanande bikini när man fortfarande inte deffat ner sig till smalideal. Sorgligt, säger de.

Vet du Britney, det gör så ont i mig när jag läser vad de skriver och säger om dig. Precis som det har gjort under så lång tid nu. Men mest av allt idag, aldrig så mycket som idag.
Jag skrev sådana argt elaka saker om dig en gång i tiden, då när jag jobbade på lokaltidningen och var skitförbannade feministen som hatade bimboidealet. Förutsägbart, eller hur? Nå, men det var ju faktiskt du också där du stod i din perfekta make, lolitatofsar och wailade. Du var ju en produkt för den kåta mannen, precis som jag skrev. Följde skivbolagens spelregler, ögonfransviftade och bedyrade att du fortfarande var oskuld. Det var aldrig du Britney, det var hela karusellen du hamnat i, hur hela din gestalt var ett uttryck för kåta gubbslems lolitadrömmar om oskyldiga oskulder gone bad. Du tog skulden för min ilska över ett samhälle indränkt i gubbslem.

Men sedan förändrades ju det. Först tog du klivet från det oskuldsfulla och blev bara sex. Någonstans tyckte jag om det, inte bara av mina privata kåthetsskäl. Kanske av samma skäl som jag som pubbe-unge älskade Madonnas utmanandes videos, sexbok och snuskiga texter.
En förtjust chockering, även om jag visste att du fortfarande spelade enligt skivbolagens regler.
Riktigt spännande blev du först de senaste åren. Från uppfostrade Lolitaflickan blev du kvinnan på gränsen till nervsammanbrott. Behandlingshem, bortrakat hår, vårdnadstvister och skilsmässa. Rubriker efter rubriker som tanterna i fikarummet på jobbet gottade ner sig i – åh den där stackars flickan. Jag tyckte aldrig synd om dig. Du hade ju äntligen brutit dig fri.
Ditt bortrakade hår som den yttersta symbolen för din uppgörelse med rollen du spelat, kraven du levt efter. Jag vet att du inte mådde bra, men jag tror du mådde fan så mycket bättre då än när du wailade storögt och låtsades som om du aldrig gett någon ett blowjob.

Britney, det var pinsamt dåligt att se dig på scenen. Samtidigt fylldes jag med så mycket styrka och beundran. Samma känsla som innan Madonna blev borgarkäring i England och juckade på scenen i korsett bland halvnakna män. Samma känsla som när Lil Kim trycker upp sina överdimensionerade bröst mot kameran och väser how many licks. Samma känsla som när Foxy Brown räcker ett stort fuck you när hon återigen arresteras av polisen. Ni bara kör ert race. Blir smutskastade, förtalade, baktalade och svikna när ni går era vägar och inte följer spelreglerna för kvinnligt korrekt beteende.

Jag säger heja dig, Britney. Fortsätt dansa. Fortsätt sjunga. Fortsätt att göra halvtaffliga, pinsamma uppträdanden på MTV-galor. Räck dem alla fuck you-finger du kan uppbåda.
Skit i vad dom säger, i allt skvaller, i vad din töntiga exman och din kontrollneurotiska morsa säger och skit för fan i om mufflorna hänger kvar och dallrar lite när du dansar i bikinis. Fortsätt att resa dig Britney, det är det enda du kan göra.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hit me britney one more time!!!!

Anonym sa...

jamen eller hur? grymmaste vore om hon rakade av sig håret igen, behöll mufflorna och bara körde sin stil rakt av. hon skulle aldrig få MTV-props men kanske bli cool independentartist istället.

Anonym sa...

Vad är mufflor?

Anna sa...

det skulle inte förvåna mig om Britney tog livet av sig en dag och då ska fan hela jävla presskåren straffas i elektriska stolen. men visst skulle det vara fantastiskt om hon kunde resa sig och sätta alla dem som skymfar henne och utnyttjar henne på plats.

Anonym sa...

s & m: bilringar och vad som påstås vara "överflödigt fett". jennys uttryck. så himla gulligt tycker jag!
panso: nej jag tror tyvärr också att hon är på väg down that road snarare. MTV, cyniska skivbolag, presskåren och hela det kommersiella maskineriet borde straffas för det.

chall sa...

Det sorgligaste tycker jag vore om hon reser sig och går tillbaka till "samma" stil som från början fastän nu lite mer "kvinligt mammig" som dom skriker hela tiden. Som om mammor inte får vara sexiga? Fast mest är det väl asgamsattityden som skrämmer mig. Att folk tycker att det är så skönt att hon inte klarar av sig själv. Så att alla kan säga "stackars tös, hon har ju verkligen soggat ned sig".

Att hon är fet var väl det sämsta jag hört egentligen. Hur många tvåbarnsmammor (eller omammor som jag själv) ser ut så där?! Fet?! Pyttsan. Men ledsen och förvirrad, jo så är det nog...