Om förra veckan präglades av lust och inspiration, tankar och kreativitet präglas denna vecka av lättja och oförmågan att ta mig för saker. På en och en halv vecka ska textkritik inlämnas, textsamtal i Motala genomföras, ansökningar till forskarutbildning lämnas in, jag ska börja jobba på nygamla jobbet efter ett och ett halvt års frånvaro och däremellan har jag två seminarium och ett PM att skriva samt en klubb och en fest ordnat av vänner att gå på.
På en och en halv vecka.
Slutsatsen blir att det aldrig blivit så roligt att Facebooka som nu, aldrig känts så nödvändigt att träffa alla människor jag inte hinner träffa så ofta som jag skulle vilja och tänk alla blandskivor man kan göra när en 40-sidig engelsk text om ekofeministiska perspektiv på molekylärbiologi egentligen borde läsas.
Förkylning och förälskelse dimmar skallen. Den här veckan vill jag bara skedligga och vara småfånig och fråga med kärleksrösten om han är kär i mig idag med (det var han! lucky me!). Den här veckan vill jag bara äta halstabletter framför highschoolfilmer och ha täcket i soffan fylld med gamla snorpapper. Den här veckan vill jag strunta i viktnojor och träningsbehov och äta tusen rostbröd med marmelad och ost som enda näringstillskott. Den här veckan vill jag slökolla TV och talla på mannen sådär så jag tillslut börjar kalla mig själv Fröken överkokt blomkål (Jag är en femtonårig testosterongrabb instängd i en akademisk, feministisk kvinnas kropp. Lös den ekvationen om du kan, Tiina Rosenberg!)
Den här veckan vill jag varken vara upcoming akademiker, slipad feminist, strukturerad och organiserad duktig tjej, inspirerad blivande författare och textkritiker eller snygg, ung kvinna. Jag vill bara vara härligt lat och oproduktiv i fula mjukisbyxor och förkylningsröd näsa. Himla missmatch av vecka att känna så på.
För övrigt noteras att min tillvaro består av fantastiska människor som peppar mig och stöttar mig och erbjuder mig lån och tipsar om gratisboenden och det ena och det andra. Vad fantastiskt fina ni är. Jag hoppas att inte Love sex money har rätt när hon säger att York-resan är min chans till stundande kometkarriär för i så fall sumpar jag den nu. När tillvaron handlar om vem jag ska kunna låna pengar av för att ha råd med mat nästa månad känns en resa till York väldigt långt borta och den där kometkarriären får istället bli det gamla vanliga strävandet, hankandet framåt för det går ju i alla fall framåt. Dr Kitzinger erbjuder mig handledning via mail och jag är tacksamt glad, trots frånvaron av pengar, för att jag har ett bredband som ger mig möjlighet att interagera med människor på andra ställen och för att det finns så många som hejar på mig och är villiga att lägga pengar på mig. Tack.
För övrigt noteras 2 att paret Schulman också grälar om barn. Heja Katrin!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
äsch, är man så bra som du kommer man att få tusen chanser och det vet du. bättre lycka nästa gång! kolla in couchsurfing tills dess.
Motala är nästan här ju! Folk i min klass bor där tom.
lsm; tack tack, jag hoppas och tror det med.
kaia; där ser man. jag ska bara dit över dagen.
hey, jag tycker du borde ha tagit alla pengar du kunde ha fått låna och åkt till york. men det är ju bara jag. så försöker jag fundera över hur en hane hade gjort. jag vet inte vad svaret där är, men jag bävar för ett "han hade åkt". men jag förstår dig och pengar är skit och världens är orättvis som fan och så länge du känner att det inte egentligen spelar sån stor roll att du missar det pga. sketna pengar så önskar jag dig en ny sån chans, om du vill ha det. och du, hade jag haft mer än ett gammalt presentkort på 150:- från carlings att erbjuda dig, så hade du fått låna av mig. egentligen borde du göra en aktion här, och samla in pengar för din york-resa! på riktigt! varför inte? pengar är skit och om någon vill låna ut/skänka dig lite skit för en vistelse som kan betyda MASSOR för dig och din rygg och fånga-oss-med-stormvind-pondus när du stolt föreläser och nästar dig fast i våra näthinnor på oss yngre feministfans så - åk. jag säger bara åk, elin.
elin-fanet; ja det är mycket möjligt att en hane bara lånat på sig massa pengar och dragit för chansen att armbåga fram sig själv i karriären. isf är det sorgligt. sorgligt om inte jag gör samma sak för att jag är kvinna och jag har fått lära mig att resignera, ta ett steg tillbaka och vara försiktig. sorgligt att män inte gör det ibland.
jag ville inte låna på mig så mycket pengar för det kändes inte riktigt värt det helt enkelt. chansen kanske dyker upp igen nästa år och kanske sitter jag då på en position att jag kan få bidrag eller har egna pengar att ta av. just nu kändes det inte värt det när det rörde sig om så mkt pengar.
det är många som har velat bidra med pengar och det har varit jättefint att se och hade det inte varit för att sista anmälningsdag är imorgon, med inbetalning av avgift för seminariet, hade jag mycket möjligt gjort det. nu kom det så nära på att jag inte hinner, inte orkar.
tack ändå.
Skicka en kommentar