Bara fortsätt att resa dig, Britney.

Fy, vad de skrattar åt dig idag Britney. Totalt fiasko, säger de. Stel koreografi, dålig sång, pinsamt och dåligt. De pratar om din kropp; inte riktigt i form än va? Inte läge att ställa sig på scenen i utmanande bikini när man fortfarande inte deffat ner sig till smalideal. Sorgligt, säger de.

Vet du Britney, det gör så ont i mig när jag läser vad de skriver och säger om dig. Precis som det har gjort under så lång tid nu. Men mest av allt idag, aldrig så mycket som idag.
Jag skrev sådana argt elaka saker om dig en gång i tiden, då när jag jobbade på lokaltidningen och var skitförbannade feministen som hatade bimboidealet. Förutsägbart, eller hur? Nå, men det var ju faktiskt du också där du stod i din perfekta make, lolitatofsar och wailade. Du var ju en produkt för den kåta mannen, precis som jag skrev. Följde skivbolagens spelregler, ögonfransviftade och bedyrade att du fortfarande var oskuld. Det var aldrig du Britney, det var hela karusellen du hamnat i, hur hela din gestalt var ett uttryck för kåta gubbslems lolitadrömmar om oskyldiga oskulder gone bad. Du tog skulden för min ilska över ett samhälle indränkt i gubbslem.

Men sedan förändrades ju det. Först tog du klivet från det oskuldsfulla och blev bara sex. Någonstans tyckte jag om det, inte bara av mina privata kåthetsskäl. Kanske av samma skäl som jag som pubbe-unge älskade Madonnas utmanandes videos, sexbok och snuskiga texter.
En förtjust chockering, även om jag visste att du fortfarande spelade enligt skivbolagens regler.
Riktigt spännande blev du först de senaste åren. Från uppfostrade Lolitaflickan blev du kvinnan på gränsen till nervsammanbrott. Behandlingshem, bortrakat hår, vårdnadstvister och skilsmässa. Rubriker efter rubriker som tanterna i fikarummet på jobbet gottade ner sig i – åh den där stackars flickan. Jag tyckte aldrig synd om dig. Du hade ju äntligen brutit dig fri.
Ditt bortrakade hår som den yttersta symbolen för din uppgörelse med rollen du spelat, kraven du levt efter. Jag vet att du inte mådde bra, men jag tror du mådde fan så mycket bättre då än när du wailade storögt och låtsades som om du aldrig gett någon ett blowjob.

Britney, det var pinsamt dåligt att se dig på scenen. Samtidigt fylldes jag med så mycket styrka och beundran. Samma känsla som innan Madonna blev borgarkäring i England och juckade på scenen i korsett bland halvnakna män. Samma känsla som när Lil Kim trycker upp sina överdimensionerade bröst mot kameran och väser how many licks. Samma känsla som när Foxy Brown räcker ett stort fuck you när hon återigen arresteras av polisen. Ni bara kör ert race. Blir smutskastade, förtalade, baktalade och svikna när ni går era vägar och inte följer spelreglerna för kvinnligt korrekt beteende.

Jag säger heja dig, Britney. Fortsätt dansa. Fortsätt sjunga. Fortsätt att göra halvtaffliga, pinsamma uppträdanden på MTV-galor. Räck dem alla fuck you-finger du kan uppbåda.
Skit i vad dom säger, i allt skvaller, i vad din töntiga exman och din kontrollneurotiska morsa säger och skit för fan i om mufflorna hänger kvar och dallrar lite när du dansar i bikinis. Fortsätt att resa dig Britney, det är det enda du kan göra.