När vi tillslut kommit ut från Orgia och satt oss i taxin och jag har Agnes läppstift utsmetat runt munnen och taxichauffören kör genom ett nattöppet, blinkande Göteborg och jag är magpirrigt lycklig och Gustav ringer och säger att han är på väg hem till mig och jag förstår ingenting för klockan är ju bara fem och vi ska hem till Karin på efterfest vadå gå hem och radion spelar
Halo och Agnes skriker
höj radion! högre! till taxichauffören flera gånger innan taxin släpper av oss och vi somnar fyra personer i samma säng.
Då spelar det ingen roll att det kommer långa arbetsdagar, tunga dagar, sömnlösa nätter av den onda sorten, prestationsångest, krav och besvikelser. Då släpper jag den där gnagande rösten om att orka, orka. Då är livet som det ska levas. Passionerat.
(Notera för övrigt att vi dessutom heter som karaktärerna i originalfilmen.)
3 kommentarer:
Vilket gör dig till en strulig fjortis som våldshånglar med mig, den stackars inbundna poesitjejen i klassen över. Okej med mig, så länge vi dricker Oboy och lyssnar på Robyn på slutet.
Trots att du var den blonda som smetade läppstift.
Halo!
Skicka en kommentar