5 augusti 2009

Föreläsningar

Den här veckan jobbar jag en del med att boka in föreläsningar och göra utskick.
Vill du eller vet du någon arbetsplats, skola, bibliotek, förening eller liknande som kan tänkas vara intresserade av en föreläsning om ätstörningar och självskadebeteende? Maila mig för mer info på elin.grelsson@gmail.com .

Ur föreläsningsutskicket:

Skribenten och debattören Elin Grelsson välkomnar er till en föreläsning om unga kvinnor med självskadebeteende. Med avstamp i sin egen tonårstid, med självskadebeteende och anorexia, berättar hon personligt om självdestruktivitetens mekanismer.

De grundläggande frågeställningar som föreläsningen vill ge svar på är:
Varför skadar, främst unga kvinnor, sig själva?
Hur ser den politiska och mediala bilden av den självdestruktiva unga kvinnan ut?
Vad kan man göra för att förhindra och förebygga problemen? Som personal i skola och sjukvård, som anhörig eller annan vuxen?

Föreläsningen ges även riktad till ungdomar på högstadiet och gymnasiet. Här belyses frågeställningar som:
Varför skadar man sig själv?
Vilka risktecken finns?
Var får man hjälp?
Hur hjälper man en kompis som skadar sig själv eller lider av ätstörningar?


8 kommentarer:

isabelle sa...

<3

Johanna sa...

Fint. Och jag blir nyfiken på hur de ser ut (snygga)! Komma till Jämtland och prata?

Maria Trejling sa...

Åh! Du måste publicera ett schema här sedan!
Kom till Linköping i början av januari, snälla? Jag är inte hemma under hösten (och det är ju helt uppenbart varför du skulle anpassa föreläsningsdatum efter mig, eeh).

Eric Goesta Rosén sa...

En fråga i ren okunskap: Stämmer formuleringen "Varför skadar, främst unga kvinnor, sig själva?" - jag har fått intrycket att det är rätt lika mellan könen där, bara att det tar sig olika uttryck.

Helt öppen för att jag har tokfel här.

Elin sa...

Eric: Hur menar du "tar sig olika uttryck"? Jag tror på självdestruktiva mekanismer när det gäller båda könen, men att de just tar sig olika uttryck. När det gäller ätstörningar och självskadebeteende är kvinnor i mycket högre representation i statistiken och det är det som jag har erfarenhet av. Sedan är det jätteproblematiskt eftersom man genom att generalisera missar andra fall, men det finns inget riktigt bra sätt att komma runt det i det här fallet. Har skrivit lite om det i det här inlägget:
http://sakerunderhuden.blogspot.com/2009/07/en-fight-club-med-den-egna-kroppen.html

Elin sa...

Maria: Fixa mig till Linköping från januari and I'll be there :)

Eric Goesta Rosén sa...

Elin: Jag menar, fortfarande utan faktakoll men med empiri från min egen ungdom och från att jobba på skola, att det "typiskt manliga" självskadebeteendet tar sig andra uttryck men ändå är uttryck för samma känslor. Typ. Det handlar om att slå sönder knogarna mot betongväggar, om att bränna sig själv, om att se till att få ordentligt med stryk, om att sparka sönder rutor för att få sår. O s v.

Jag menar inte att jag vet att det är jämförbart eller i samma utsträckning för snubbar som för brudar. Jag vet ju verkligen inte alls faktiskt. Jag funderar bara på hur det ligger till, för det är en jävligt "intressant" problematik, om du förstår hur jag menar.

Sen finns ju den delen av skadebeteende där pojkar misshandlar andra, super ner sig, knarkar och begår brott. Men också där börjar det ju i någon mån bli mer jämställt, so to speak.

Elin sa...

Jag håller helt med dig och det är en av huvudpoängerna i mina föreläsningar. Att påvisa hur lika mekanismen i sig är, bara att det tar sig olika uttryck. Det finns en schablonmässig bild av tjejer som offer som vänder det inåt och killar som är aktiva och vänder det utåt.
Jag vill argumentera för att även självskadandet och anorexian är en form av revolterande handling och att det grundar sig i samma mekanismer som får företrädelsevis killar att slå knogarna mot betongvägg eller slåss.