2 juni 2009

Och jag är jävligt anställningsbar ska du veta


Igår morse vaknade jag av den vanliga måndagshetsen över bröstkorgen. Det är bara några dagar sedan som jag fick min första panikångestattack på väldigt många månader (mycket lägligt mitt bland studenter på Kungsportsplatsen dessutom, min enda tanke: "gode Gud låt mig inte dö till ljudet av Grease-medleyt"), vilket som vanligt beror på någon latent stress som jag inte känt in.
Gustavs roomies pojkvän frågade om vi var lediga.
- Elin är frilansare, hon är aldrig ledig, svarade Gustav.
Vilket ju är helt sant, precis som man aldrig varit ledig som student.
Efter att ha tampats med detta faktum och vetskapen om högarna med jobb som faktiskt ligger där och väntar i hemmakontoret, samt alla blogginlägg som jag filat på i tanken under helgen, blev jag alldeles vansinnigt trött på tillvaron i största allmänhet.

Jag började återigen tänka på Littorin-intervjun som jag spytt verbal galla över hela helgen och som Gustav lyckades skriva någonting nyanserat om. Själv kom jag aldrig längre än följande:

Littorin, du kan gå ner på knä och slicka min deltidsarbetslösa fitta. Jag vet inte i vilken verklighet du lever i, men jag föreslår att du tar dig en reality check innan du spottar tusentals ungdomar, som kämpar för att få tillvaron att gå ihop, i ansiktet igen. Alla som sliter för att få lägenheter, när inga bostäder byggs, som inget hellre vill än att ha ett drägligt arbete, som jobbar deltid vid sidan av heltidsstudier, som skickar sina fucking CV till arbetsgivare efter arbetsgivare, tar praktikplatser och ångestjobb som du aldrig skulle acceptera för att få någon form av arbetslivserfarenhet. Alla vi som pluggat i fucking många år och alltid jobbat vid sidan av, ibland läst flera kurser på samma gång för att spara in på CSN och som jobbat stenhårt sedan morgonen som vi vaknade upp efter studentyran för att vi ska bli så anställningsbara som möjligt.
Jag säger inte att de där kidsen som slackar och vänder på dygnet inte existerar. Men jag säger att de är en grav minoritet och väldigt få i relation till alla dem som kämpar för att få tillvaron att gå runt eftersom inte ett shit har byggts upp för ungdomar efter 90-talskrisen.
Jag har inte haft semester mer än någon enstaka vecka sedan jag tog studenten för sju år sedan.
Jag vet många som levt precis som jag.

Därför ägnade jag gårdagen åt att knulla, kolla på South Park och måndagsdricka vin och okynnesröka i en park with mah baby. How you like me now, motherfucker?

21 kommentarer:

Anonym sa...

Utan att gå alldeles på det personliga planet så har din pojkvän förekommit i så gott som varje blogginlägg de senaste månaderna. Ofta ganska godtyckligt och tillskruvat. Du är en person utan honom, du minns väl? Det är så synd, ditt skrivande är så fantastiskt bra i sin renaste form. Var rädd om det.

Grovt Initiativ sa...

det kan ju vara på sin plats att inte tolka varje referens till mig sådär i förbifarten som att elin ger upp sin person. det är ganska taskigt.

hur svårt är det att se att detta inlägg inte handlar om mig liksom? get real.

isabelle sa...

personer som förekommer frekvent i ens liv har en tendens att dyka upp i ens blogginlägg - verkligheten och internet är inte skilda världar. om nu en av de personerna är ens pojkvän, varför skulle det vara något dåligt? det ger ju bara ännu bredare perspektiv, intressant att läsa analyser av tvåsamhet.

Anna Hallqvist sa...

Klockrent skrivet! =)
Du har väl mailat Littorin länken till inlägget? ;-)

AnnaH sa...

Strålande!!
Jag blir så arg av allt snack om lata 80-talister. Och ännu argare av myten om att det är VI som vill ha korta projektanställningar och osäkra anställningsförhållanden, för att det är vår livsstil och för att vi är så himla flexibla. Bullshit, vem fan vill INTE ha betald semester?
/hon som jobbar 10 veckor i sträck i sommar för att få råd att läsa klart sin masterutbildning

Den tjocke konsulten sa...

Anonym ovan är jante personifierad, man förminskar inte sig själv genom att skriva om en person eller ett band man tycker mycket om eller en företeelse i samhället man är mycket intresserad av.

Anställningsbar är man om man kan något det finns konkret behov av i samhället (=någon som är villig att betala för den nytta du levererar), inte hur många hp man tickat in i livet.

Sen skriv inte "inga bostäder byggs", det förtar effekten av all annan argumentation eftersom det är uppenbart osant. Att det byggs för få bostäder kan man säga men där är det i Gbg framför allt kommunen och alla nimbys som håller emot, tekniskt och ekonomiskt genomförbart är det.

Fri flex som egenföretagare är fint men att ta "ledigt" en vardag innebär ju inte att färre timmar jobbas totalt.

Hustrun sa...

Man skriver väl om det som är viktigt för en i livet och vardagen, det som berör och spelar roll? Oavsett om det är politik, kärlek eller olivolja i fittan?

Elin, ditt skrivande är fortfarande fantastiskt bra - då som nu och alltid.

Elin sa...

Anonym: Tråkigt för dig om du stör dig på hans förekomst och frekvens (även om jag anser att din räkning gällande frekvens är minst lika godtycklig, jag håller inte med dig).
Jag skriver utifrån min vardag och numera är han en del av min vardag och därför inte så konstigt att han förekommer. Det här blogginlägget handlade på inget sätt om honom och hade en viktig poäng, men eftersom han var en del av dagen igår var det inte konstigt att han förekom.
Det är intressant att folk verkar frekvensräkna när det är pojkvän som nämns, fastän jag för något år sedan skrev minst lika ofta om min bästa vän som jag umgicks med konstant då eller allt jag skrev om one nighters och singelliv. Vadi just Gustav-nämnandet är det som stör?

GI och isabelle: exakt.

Anna Hallqvist: Ehe, nej det vet jag inte om jag vågar göra. Tänk om han faktiskt gör slag i saken och bestämmer sig för att gå ner på mig?

AnnaH: Ja exakt så. Läs Gustav Fridolins nya bok Blåsta om just detta om du inte gjort det!

Konsulten: Det här var ett inlägg då jag tog i och inget som ska tolkas bokstavligen. Jag vet innebörden i begreppet "anställningsbar" och jag tycker inte om begreppet, framförallt inte för att det börjar användas mer och mer inom akademiska studier, där det alltså handlar om att läsa rätt ämnen. Akademiska studier är även utvecklande av andra skäl och jag tycker inte att alla bör läsa "rätt" för att få arbete. Universiteten handlar om mycket mer än så.
Och jo, det byggs bostäder, men enbart ett fåtal sett till hur många ungdomar som behöver billiga hyresrätter och där har den sittande regeringen med ett finger i spelet genom borttagna subventioner.
Fri flex som egenföretagare är underbart och mina arbetstimmar är konstanta. Dock brukar jag verkligen försöka hålla mig till vanlig 9-5-på vardagar-arbetstid för att dels få struktur på min tillvaro och dels kunna unna mig lediga helger så ofta som möjligt.

Elin sa...

Hustrun: I love you!

Elin sa...

Och att jag hänvisar till Gustavs inlägg ibland: Det gjorde jag långt innan vi blev ihop eller jag ens träffat honom. Jag länkar till många grymma texter och han är en jävligt bra skribent, oavsett om han knullar med mig eller inte.

Hustrun sa...

Jag kan dock tänka mig att Littorin är grym på att äta fitta. Just saying asså.

M sa...

Fast nu tror jag du helt har missuppfattat detta. Jag tror inte alls att Littorin syftar på dig eller dina jämlikar. Jag har jobbat på soc i snart fyra år, och jag kan lova dig att denna grupp ungdomar i allra högsta grad existerar. Jag träffar dem varje dag och det är definitivt ett stort och aktuellt samhällsproblem att vi har en grupp ungdomar som riskerar att hamna utanför samhället för resten av livet. Skillnaden mot dig är jättestor, då du både vill och kan. Din arbetslöhet handlar ju om att du har andra ambitioner och krav med ditt liv än att tex jobba inom vården. Du har ju valt detta liv själv och skulle mycket väl kunna få ett okvalificerat heltidsjobb. Littorin talar om ungdomar som inte har detta val. Ungdomar som inte kan och inte vågar och som ingen vill ha. Ungdomar med bristfällig skolgång och sociala problem. Själv blir jag glad över att dessa ungdomar uppmärksammas, och hoppas på att de på så sätt kan få de specialla insatser de är i behov av för att bli en del av samhället.

Jonny sa...

Va fan journalister har väl fan den högsta arbetslösheten av alla yrken i hela sverige och har väl haft det i typ tjugo år. Kanske du som behövde ha en realitycheck innan du hoppade på din utbildning?
Typisk jävla offermentalitet. Utbilda dig till något som ger jobb för fan istället för att skylla dina dåliga val på andra...
Det är bara dina kompisar som tycker synd om dig

Julia sa...

Jag vill förolämpa Jonny på något sätt som INTE samtidigt säger "Elin har faktiskt ingen journalistutbildning" men jag vet inte riktigt hur. =)

chall sa...

Själv fastnade jag för den här
"Vi hör ofta att var fjärde ungdom är arbetslös. Men det hänger på definitionen. En majoritet av ungdomarna är ju inte i arbetskraften. De pluggar eller gör något annat. Tittar man på de som är registrerat arbetslösa är siffran bara 6,3 procent"

"gör något annat" alltså... än är INSKRIVNA på arbetsförmedlingen (eftersom det är så man står i statistiken som arbetslös). Antingen är han aningslös eller så alldeles medveten om att det finns ingen anledning för någon som inte kan få akassa att vara inskriven på arbetsförmedlingen eftersom man efter det måste redovisa varje liten timme man inte söker jobb utan att få en enda liten peng för det.

Alltså, varför skulle nublivna klara studenter som inte jobbat tillräckligt för att gå med i akassan, eller nybakade studenter från gymnasiet, gå till arbetsförmedlingen och skriva in sig?!?! det är ju tyvärr inte förmedlingen som kommer förmedla jobbet till dessa personer heller. (ja, jag är lite bitter vad gäller vissa saker. varför? Statistiken över att en arbetsförmedlare förmedlar i snitt ETT jobb per år kasnke inte ökar min cynism...)

nåväl, vad gäller ditt skrivande är det som många före sagt; inte så att G förekommer mer än förr eller att du förekommer mindre.

lycka till med bekämpningen av paniken!!

jonny sa...

Men det är ju egentligen oväsentligt om hon har utbildning eller inte. Det är just hennes yrkesinriktning. Den verkar ju inte dra in några pengar. Är det inte dags att omvärdera det valet då? Jag har själv blivit arbetslös men jag satsar på att starta eget inom ett område som det finns goda förutsättningar att tjäna mycket pengar. Inte blogga eller välja en yrkesväg som smällt upp en fet jävla vägg som nästan är omöjlig att klättra över. Detta är verkligheten. Det gamla sverige är borta och förbi när man kunde glassa sig genom tillvaron. Nu är det realistiska ansvarsfulla val som gäller och inte att leva någon jävla rosaskimmrande "jag vill bli kändis/författare fantasivärld. Ju tidigare ni inser detta desto bättre kommer det gå för er. Dessutom kommer sverige gå samma tidningsdöd till mötes som USA. Så utsikterna är nu ännu sämre. Tyvärr är verkligheten trist. Det tycker jag också.

jessica sa...

Hej! Ville bara säga att din blogg var jättefin och jätte intressant och läsa =) Kolla gärna in min blogg. http://lifeafterdeath.blogg.se Mvh Jessica

30+ sa...

Ojdå, det här fick visst igång mig i ett eget inlägg. Efter att själv ha varit ung och arbetslös alldeles för mycket blir jag lätt rabiat när spån som Sven-Otto öppnar käften med sina felbilder av verkligheten.

Din ilska är berättigad.

Elin sa...

M: Naturligtvis är det inte jag som avses i första hand, men precis som Chall så oerhört riktigt påpekar så diskuterar han dem som INTE är inskrivna på arbetsförmedlingen när han istället intervjuas om alla dem som faktiskt är inskrivna men inte får jobb. Jag har all respekt för att de här problemen existerar, men jag tror fan inte att de löses genom att Littorin uppmanar kids att vända tillbaka på dygnet och söka jobb. Då har han fortfarande en världsfrånvänd syn på det komplexa i problematiken.

Chall: Så rätt, så rätt. Tack för utvecklandet av det jag ville säga.

Julia: Det är helt okej att påpeka att jag inte har någon journalistutbildning, det hade jag också tänkt göra :=)

Jonny: För det första handlar det här egentligen inte om mig. Jag var förbannad och det kom att bli en subjektiv text, men jag tycker fanimej inte synd om mig själv och jag hoppas att ingen annan ser mig som något "offer" heller. Jag är oerhört priviligerad som just nu får göra det jag älskar allra mest och jag har valt ett liv utan niotillfem och mycket stress och prestationskrav för att i gengäld få frihet att göra det som jag vill. Det är inget framtidsyrke, men det är det som jag älskar mest att göra och därför tror jag på mig själv och att jag gör ett bra jobb i alla fall.
Grattis till att vara den perfekta individen i dagens arbetsmarknadspolitik! Du är exakt den sortens individ som man ska vara idag. Och "det gamla Sverige" vet jag inte riktigt vad det var.

30: Ditt inlägg var så bra, jag kommer att länka till det i uppföljande inlägg.

Anonym sa...

Bra Elin! Att du kan stå upp för dina visioner och drömmar. Att du kämpar för det du är duktig på och VILL göra. Det krävs mod till det. Och det krävs mod till att inte alltid tänka på att tjäna mycket pengar utan på att kunna leva i en tillvaro där ens förmågor får blomma ut. Tack och lov att det finns människor som du, i en värld där enbart stora pengar verkar vara riktmärket för en duglig människa och en strålande framtid. Kämpa på Elin, du är på rätt väg! MM

Elin sa...

MM: Jag älskar dig. Tack för allt ditt stöd!